Utåtskelning hos barn ökar risk för psykisk sjukdom


Forskare i USA har undersökt skelning hos barn. Enligt studien har barn med utåtskelning tre gånger så hög risk att drabbas av psykisk sjukdom under ungdomsåren än barn utan skelning.

Det är i den barnmedicinska tidskriften Pediatrics som studien nyligen publicerats. Forskare från Mayo Clinic i Minnesota har jämfört förekomsten av psykisk sjukdom hos barn som skelar med barn som inte skelar.

I undersökningen har man undersökt 266 barn med inåtskelning och 141 barn med utåtskelning. Varje försöksperson har sedan jämförts med en slumpmässigt utvald person, med samma ålder och kön, utan skelning. Undersökningen pågick under tidsperioden 1985 till 1994 och de undersökta barnen bodde i samma område i Minnesota.

Resultatet av undersökningen visade att när barnen hade nått 20 års ålder, hade de barn med utåtskelning en mer än tre gånger så hög risk att drabbas av en psykisk sjukdom, än kontrollpersonerna. Däremot fann forskarna ingen skillnad i antalet psykiska diagnoser mellan de inåtskelande barnen och barnen utan skelning.

Patienter med intermittent (periodvis återkommande) utåtskelning var betydligt mer benägna att få psykiska sjukdomar, hade självmordstankar och var oftare i behov av psykiatrisk hjälp.

Forskarna kom fram till slutsatsen att barn med utåtskelning hos denna grupp har en ökad risk för att utveckla psykisk sjukdom under tidig vuxenålder. Patienter med periodvis återkommande utåtskelning verkade vara särskilt benägna att utveckla betydande psykiska sjukdomar under det tredje decenniet i sin livstid.

Fakta om skelning

Skelning uppstår när ögonen inte är parallella, vilket i sin tur innebär att samma bild faller på olika ställen på näthinnan i de båda ögonen.

Skelningen kan vara av olika slag beroende på typen av felställning

  • Inåtskelning
  • Utåtskelning
  • Vertikal skelning

Orsak, utveckling, komplikationer och behandling av skelningen är beroende av många faktorer. Ett friskt nyfött barn kan hålla ögonen parallellt även om det i början bara är för mycket korta stunder. Med tiden blir det stabilare och från ett par månaders ålder bör barnet inte skela. Vanligen börjar skelningen vid något eller några års ålder. En skelning kan även uppträda i vuxen ålder.

Källa: netdoktor.se