Uselt manus räddas av skickliga skådespelare
Filmfestivalen i Cannes. Med skådespelarna; (Från vänster) Shia Labeouf, Michael Douglas, Frank Langella, Josh Brolin, Carey Mulligan och Oliver Stone som är regissör till filmen "Wall Street - Money Never Sleeps". (Foto: AFP/Francois Guillot).


  • Produktionsår: 2010
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Oliver Stone
  • Medverkande: Shia LeBeouf, Michael Douglas, Josh Brolin, Carey Mulligan, Eli Wallach, Charlie Sheen m fl.
  • Kommer ut: 110126 

  • Finansboven från “Wall Street” (Oliver Stone, USA, 1987), Gordon Gekko, inspirerade en hel generation att börja jobba på börsen. Och nu, efter tjugotre år, har Stone alltså gjort en uppföljare. Det är ungefär samma visa igen, men med lite mer värme.

    Jag har aldrig riktigt gillat Oliver Stone. Han är vad jag kallar en slugger-regissör; han är bra på att skapa machokaraktärer, men han har ingen finess. Det är fortfarande ungefär samma sak i denna film. Det pratas en hel del om att manipulera marknaden. Det som är problematiskt är att det mesta är obegripligt. I alla fall för mig. 

    Jag gillade inte den första filmen, eftersom den handlade om samma obegripliga manipulerande av marknaden, men även på grund av att den handlade om kallsinniga finanspampar som bara brydde sig om pengar och makt. Det är i och för sig inget fel med detta upplägg, men om man inte kan sympatisera med en enda karaktär i filmen, blir filmupplevelsen ganska tråkig. Denna uppföljare fokuserar dock mycket på Gekkos dotter, Winnie (Mulligan) och hennes kille, Jacob (LeBeouf). Jacob, som är filmens huvudperson, är en långt bättre karaktär än Bud Fox (Sheen, som har en liten cameo i denna film) från första filmen. Jacob är en idealist som har moraliska motiv, vilket gör att man har lättare att sympatisera med honom. 

    Eftersom manuset, som sagt, är bitvis obegripligt, läggs mycket av ansvaret på skådespelarna. Och som tur är, är skådespelarna i denna film superba. Michael Douglas upprepar sin roll som Gordon Gekko. Och han gör det bra. Han är fortfarande lika karismatisk, men han är en aning mer ödmjuk, vilket gör att även han är enklare att titta på nu än i första filmen. Som en liten sidonot kan det noteras att Douglas tycker att det är ganska lustigt hur idoliserad Gekko är, med tanke på att han var en skurk i den första filmen. Josh Brolin spelar denna films skurk, Bretton James. Även om han inte kan mäta sig med Gekko i första filmen, är Brolin en slipad skådespelare som definitivt inte behöver skämmas för sin insats. Den brittiska skådespelerskan Mulligan imponerar enormt. Synd bara att hon inte fick fler bra scener. Slutligen har vi LeBeouf, som nog är mest känd för ”Transformers” (Michael Bay, USA, 2007). Varför han slösar sin tid på att vara med i filmer om robotar begriper jag inte. För i denna film visar han prov på riktigt bra spel. Han är, i min mening, filmens drivkraft; han gör denna film intressant att titta på på ett sätt som föregångaren aldrig var.

    Jag tyckte, som sagt, aldrig om den första filmen. Men det är det många andra som gjorde. Dialogen är bitvis obegriplig och Stone är den typen av regissör som skulle använda en häcksax om han var frisör. Men skådespelet är finfint. Och det räcker faktiskt ganska långt när skådespelarna är så duktiga som Douglas, Lebeouf och Mulligan.