Donald Trumps tal till FN i förra veckan, där han kallade organisationen korrupt och varnade för massinvandring och klimatpolitik, speglar hans och många amerikaners skepsis mot globalismen. USA:s avståndstagande från FN och dess målsättningar är också en logisk följd av amerikanernas historiska stöd för nationellt oberoende, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
USA:s president Donald Trump höll förra tisdagen ett tal till FN:s generalförsamling där han kritiserade organisationen för att vara korrupt och verkningslös. Han framhöll också att europeiska länder riskerar ”gå åt helvete” om de fortsätter tillåta massinvandring, avfärdade klimatförändringar orsakade av människan som en myt och anklagade Natoländer för deras köp av rysk olja. Med mera. Som väntat blev reaktionerna starka. Medan vissa jublade över att en amerikansk president talade öppet om FN:s och andra problem, ansåg andra att talet underminerade USA:s internationella ställning.
Vilken av dessa sidor som har rätt får här lämnas därhän. Vi kan dock konstatera att Trumps tal är en logisk fortsättning på USA:s sedan nittiotalet långsamma men stadiga avståndstagande från FN; en organisation landet en gång var med och bildade. För att förstå varför krävs kunskaper inte bara om västerländsk intellektuell historia utan kunskaper om hur FN har förändrats under sin nu 80-åriga existens. Vi behöver därför göra en djupdykning i ämnet.













