Upproren i Nordafrika oroar Kinas regim
En egyptisk demonstrant vilar på en stridsvagn vid Tahrirtorget i Kairo den 6 februari, 13:e dagen av protesterna som kräver president Hosni Mubaraks avgång. (Foto: AFP/Getty Images)


De populära revolutionerna i Egypten och Tunisien har satt igång en kedjereaktion. Bland befolkningen i Algeriet, Jordanien och Jemen pågår det också gatuprotester som fördömer regeringskorruption, och man kräver politiska rättigheter. Responsen från kinesiska statsmedier indikerar att ledare i kommunistpartiet är oroade att en våg i form av en politisk revolution kommer att nå Kina – en oro som de har uttryckt i åratal.

Kinesiska statliga medier har förmedlat en negativ bild om demokratirevolutionerna i Egypten och Tunisien samtidigt som kinesiska myndigheter har blockerat information på internet.

Den kinesiska regimen har tonat ner världsnyheterna om att egyptier kräver deras diktators avgång. Kinesiska statliga medier har inte nämnt att orsaken till protesterna är folks missnöje med deras auktoritära regering. Istället har man målat upp den egyptiske presidenten Hosni Mubarak som en hjälte och medvetet förmedlat en bild av kaos i Egypten, genom att fokusera uppmärksamheten på brinnande hjul och vandalism. Och man kallar demokratiprotesterarna för en ”folkmassa som misshandlar, slår sönder, plundrar och tänder eld”.

Kinesiska medier har också framhävt regimens försök att rädda och evakuera kineser från Egypten.

I en ledarartikel med rubriken ”Politiska revolutioner kommer inte att leda till demokrati”, hävdade regimens språkrör, Global Times, att det är diskutabelt huruvida demokratiska system verkligen fungerar, då alltfler ”misslyckade exempel” visar sig. Vad och var dessa misslyckade exempel är, stod inte att läsa i artikeln.

Ett annat språkrör, Peoples Daily, skrev artikeln “Kaos i regionen ‘stabiliserar’ – Egypten skadar alla” den 28 januari. Den hävdade att Egypten är ”ett land som inte har råd med kaos” och citerade den egyptiska regeringen som ”kommer att straffa de som underminerar nationell säkerhet och social stabilitet enligt lagen”.

I en Radio Free Asia-artikel, “Vad Mellanöstern har lärt Kina”, sade den politiske kommentatorn Hu Shaojiang att Zhongnanhai, kommunistpartiets ledares huvudsäte, har orsak att oroa sig.

– Auktoriteternas kollaps i Mellanöstern och början av politiska reformer där, innebär att Peking blir alltmer isolerat när de opponerar sig mot demokrati och att man förtrycker mänskliga rättigheter. Det innebär också att dess förnekelseargument mot de universella värdena av demokrati och frihet till utvecklingsländer, då dessa länder är specialfall, återigen har visat sig felaktiga, sade Hu.

Enligt Hu har det skett en betydande ekonomisk tillväxt i Egypten och Tunisien de senaste tre åren: 7,2, 4,6 och 5,3 procent i Egypten och 4,6, 3 och 3,4 procent i Tunisien. Vad gäller köpkraft, har båda länderna liknande inkomst per capita som Kina, där Tunisien ligger nästan 30 procent högre än Kinas.
-Men detta ger inte de styrande legitimiteten att styra, sade Hu.

Hu sade att Mellanöstern lär Kina en läxa: ekonomisk tillväxt är en viktig förutsättning för social stabilitet i ett modernt land, men definitivt inte en tillräcklig förutsättning. Så länge det är brist på modern politisk civilisation, är social stabilitet inte tillräckligt rättvist, inte heller kan det hålla sig stabilt eller vara länge.

Gorden G. Chang, Kinaexpert och författare till The Coming Collapse of China, skrev på sin blogg på Forbes, den 30 januari: “Kinas kommunister har all rätt att vara oroade. I en värld förbunden med optisk fiber, korsas inte bara revolutionsglöden från ett land till ett annat, utan från en kontinent till en annan.”

“Pekings politiker vet att tunisiernas och egyptiernas ilska, delas av de i makten. … Så det är inte förvånande att kineserna kastar sina blickar på Kairos och Alexandrias gator. Kinas internetanvändare kan till exempel inte sluta prata om den ensamme egyptiern som stod framför ett stridsfordon förra veckan.”

Vissa medier och kommentatorer har jämfört Egyptens revolution med massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Skillnaden är att den kinesiske regimledaren Deng Xiaoping gav order att öppna eld mot studentupproret, medan den egyptiska militären lät bli.

Vad skulle hända om den här sortens demonstration hände i dagens Kina?

Li Tianxiao, polititisk kommentator för New Tang Dynasty TV, tror att det numera är stor risk att den kinesiska armén under dessa omständigheter skulle genomföra en militärkupp eller lokalt uppror för att störta KKP, under ett kritiskt skede. Li sade också att till och med under 4 juni-massakern vägrade några trupper att slå till mot studenterna.

Enligt Li var befälhavaren Xu Qianxian i den 38:e armén ett sådant exempel. Xu var väl medveten om och förstod varför studenterna hungerstrejkade, och han rördes till tårar; det var exakt det som hände i Egypten.

– Många soldater i den 28:e armén såg situationen och visste sanningen, så de bestämde sig för att inte följa order; några tog av sig uniformen och några slängde sina vapen i floden, sade Li.

Li hävdar att dagens kinesiska försvar inte är stabilt.

– Sedan 2006 har till exempel många människor i armén trätt ur det kinesiska kommunistpartiet (KKP). Det är maktkamper mellan militärfraktioner. Många officerare kan surfa på internet och hitta olika perspektiv. Många soldater som identifierar sig själva som lokala arméer, har skickat e-post och skickat artiklar till webbsidor utomlands, med budskapet att de söker organisera mera beväpnade styrkor för att störta KKP och hoppas att andra kommer att samarbeta och så vidare.

Massprotesterna i Kina har redan överstigit 200 000 årligen de senaste åren.

Den kinesiske professorn i rättsvetenskap, Yuan Hongbing, som lever i exil, sade att det inte alls är långt ifrån innan Kina får sin egen Jasminerevolution.

– Alla de sociala faktorerna och logiken som orsakade Sovjetunionens fall och den östeuropeiska kommunismen att kollapsa, håller snabbt på att anammas inom det kinesiska samhället. Allt som krävs är en stor händelse som detonerar den redan kulminerade sociala konflikten. Jag tror att en ytterligare nationell protest och ett uppror likt 4/6 [protesten på Himmelska fridens torg 1989] kommer snart att ske, sade Yuan.
-Fast den här gången kommer inte det kinesiska folket att släppa det historiska tillfället som de gjorde 1989.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/50802/