IOC:s uppdrag är att i harmoni och broderskap föra samman folk från alla länder i det som kallas den olympiska andan. Detta kräver ömsesidig förståelse och en attityd av kamratskap, solidaritet och rent spel.
Den olympiska andan kan spåras tillbaka till forntida grekiska ideal som förträfflighet, kallat arete. Aristokratiska män som levde upp till detta ideal erhöll permanent ära och ryktbarhet i de forntida olympiska spelen, som var en del av en stor religiös festival där man hedrade Zeus, den allsmäktige ledaren på berget Olympos.
De forntida grekerna trodde också att de skulle få välsignelser från gudarna genom att hålla de olympiska spelen. De trodde även att de olympiska spelen hade sitt ursprung hos gudarna uppe på Olympos. En myt säger att vakter till den unge Zeus höll den första löpartävlingen, medan en alternativ myt hävdar att Zeus själv startade OS för att fira triumfen över sin far Kronos i kampen om kontroll över världen.
En annan tradition hävdar att den grekiske hjälten Pelops etablerade de olympiska spelen efter att ha vunnit en stridsvagnstävling mot kung Oenomaus, där priset var att få gifta sig med Oenomaus dotter Hippodamia.
Nu för tiden är den antika olympiska stadion tämligen oansenlig. Precis utanför stadion finns resterna av Zeus och Heras tempel där ”Den heliga vapenvilan” symboliserade upphörandet av all krigföring inför de antika olympiska spelen.
– Det är vad olympiaden handlar om. Stadion vid Olympia var ett hem för alla dessa krigare dit de kunde komma och tävla och visa upp alla sina skickligheter. Det stod över alla deras problem: politiska, religiösa eller vad som helst under den tiden, säger Adam Nelson, kulstötare i den amerikanska eliten.
De grekiska gudarna inspirerade de forntida grekerna att vinna ära åt sig själva och sin hemstad utan att ta till krigsföring genom att tävla i de olympiska spelen. Detta ideal visar uppkomsten till den berömda olympiska andan, som uppskattas av det moderna samhället för dess mål att vinna ära genom rent spel, att stärka förståelse och vänskap bland folk och att etablera en fridfull värld utan diskriminering, förföljelse eller krig.
Där olympiaden föddes kan besökare känna den olympiska energins närvaro, på gudarnas idrottsarena.
– När man tänker på den olympiska andan… det är någonting speciellt med detta ställe. Det inger en särskild känsla inom mig som om jag vore en olympisk idrottare och det är kraftfullt. Du blir fylld av det och låter det ta dig till nästa nivå, sade Nelson.
Sedan grundandet 1896 har de moderna olympiaderna varit skådeplats för av alla tänkbara brott, dårskaper och tragedier hos människan, inklusive krig, etnisk diskriminering och folkmord, såväl som politisk och religiös förföljelse. Men precis som den vackra lotusblomman som växer upp ur dy och smuts så har den olympiska andan konstant behållit sin essens av vänskap och rent spel. Alla har fått ett djupt och bestående intryck av detta. Vidare har man tänt den olympiska facklan framför Heras tempel, vilket bygger på en ritual från antiken.
Kanske har den olympiska andan välsignats av forntida gudar vid Olympos. Historien visar emellertid att den olympiska andan åtskilliga gånger har vanärats av värdländer, som således skymfat de olympiska idealen.
Av de moderna olympiaderna är nazi-Tyskland under Berlin-OS 1936 det mest ökända exemplet på att vanära den olympiska andan. 1933 blev nazistledaren Adolf Hitler Tysklands förbundskansler och vände snabbt nationens ömtåliga demokrati till en diktatur som förföljde judar, romer, politiskt oppositionella och många andra. Nazisterna gjorde anspråk på att kontrollera alla aspekter av livet i Tyskland vilket även innefattade sportens värld.
Rörelser som ville bojkotta OS i Berlin 1936 dök upp i USA, Storbritannien, Frankrike, Sverige, Tjeckoslovakien och Nederländerna. Debatten kring deltagandet i OS 1936 var livligast i USA, som traditionellt sett skickar en av de största trupperna till olympiaden.
Bojkottrörelsen misslyckades och USA och andra västerländska demokratier sände sina respektive tävlanden till Berlin. I och med olympiaden ökade Tysklands expansionspolitik och förföljelsen av judar och andra ”statsfiender” trappades upp, vilket kulminerade i andra världskriget och förintelsen.
Hitler och hans anhängare fick betala med sina liv efter att ha hånat den olympiska andan. USA och andra västerländska demokratier missade tillfället att inta en ståndpunkt – vilket den tiden observatörer hävdade – kunde ha givit stöd för internationellt motstånd mot Hitler och nazityrannin. Världen fick betala ett högt pris genom att man stödde Hitlers hån mot den olympiska andan.
Ytterliggare ett exempel på flagrant respektlöshet inför den olympiska andan var den tolfte olympiaden 1940, som enligt de ursprungliga planerna skulle hållas i Tokyo. När IOC 1936 röstade för att staden skulle hålla 1940 års olympiad, hade fjorton städer ansökt om olympiaden. Vid den tiden hade japanska styrkor redan ockuperat Manchuriet (i Kina) och förberedde ytterliggare en invasion i Kina. IOC röstade trots det fram Tokyo som värd för OS 1940.
Några månader efter omröstningen inledde japanska styrkor en storskalig offensiv mot Kina, där man ockuperade åtskilliga delar av landet och slaktade miljoner kineser. De olympiska spelen inställdes till slut på grund av andra världskriget.
IOC som representerade de flesta av världens länder ignorerade protesterna från det lidande kinesiska folket och försvarade Japans rätt att vara värd för OS. Det stärkte angriparnas ambitioner att utöka kriget till andra länder, inklusive USA.
Det tredje exemplet som kränker den olympiska andan var sommarolympiaden 1980 i Moskva, de 22:a spelen. Det var allra första gången som OS hölls i ett kommunistland. Sovjetiska myndigheter använde nio miljarder amerikanska dollar för att förbereda och organisera spelen, vilket var de dyraste någonsin.
Men inga pengar i världen kan köpa den olympiska andan.
De spelen blev kraftigt decimerade då de bojkottades av 64 länder med USA i spetsen i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979, som djupt kränkte den olympiska andan. Som en protest mot Sovjets krig i Afghanistan marscherade femton länder i öppningsceremonin med den olympiska flaggan istället för sina egna länders flaggor och den olympiska flaggan och olympiska hymnen användes vid medaljutdelningen när idrottare från dessa länder vann medaljer.
Sovjet tog initiativ till en hämndbojkott när OS hölls i Los Angeles fyra år senare. Men till och med några av dess kommunistallierade, såsom Rumänien och Jugoslavien, vägrade att delta i bojkotten. Olympiaden i Los Angeles lyckades trots allt att göra en vinst på över 200 miljoner dollar med en relativ låg investering på 500 miljoner dollar. Man kan säga att Sovjetunionen så småningom fick betala priset för att ha hånat den olympiska andan, då kommunistregimen föll bara sju år senare.
I de moderna olympiaderna finns det åtskilliga exempel där man stått upp för mänskliga rättigheter. Vid en medaljutdelning i Mexiko bar svarta amerikaner en knapp med orden ”Det olympiska projektet för mänskliga rättigheter”, och höjde en knytnäve med handske på som symbol för ”black power” för att stödja den afro-amerikanska medborgarrättsrörelsen. Sydafrika var utestängt från OS fram till Barcelona 1992. Deltagandet där berodde på upphävandet av apartheidlagarna året innan. De olympiska spelen 1988 blev en katalysator för demokratiska reformer i Sydkorea.
I Kina bor nästan en fjärdedel av världens befolkning och den kan stoltsera med en fem tusen år gammal kultur. Mittens Rike har emellertid aldrig haft tillfället att vara värd för OS. Under nästan ett århundrade lämnade landet faktiskt aldrig in någon ansökan på grund av fattigdom, kaos till följd av krig och inre oroligheter.
Först 1993 lämnade Peking in sin första ansökan, om att få de olympiska spelen år 2000. De kinesiska myndigheterna hade inte en aning om vad den olympiska andan innebar och skickade en representant som stod bakom massakern på Himmelska fridens torg 1989, dåvarande borgmästaren för Peking, Chen Xitong, för att lansera staden. Pekings ansökan var ett hån om man beaktar de förskräckliga kränkningarna av mänskliga rättigheter i landet.
De kinesiska kommunistmyndigheterna lovade att förbättra situationen gällande mänskliga rättigheter, och år 2001 belönades Peking med de olympiska spelen 2008. Det fanns en naiv optimism bland IOC-delegaterna och internationella regeringar om att kommunistregimen, genom att inspireras av den olympiska andan, skulle kunna förbättra sina mänskliga rättigheter, upphöra med tyrannin och fredligt ändra riktning mot demokrati precis som Sydkorea gjorde. De senaste sju åren har de kinesiska myndigheterna emellertid inte visat några som helst tecken på att göra något åt den saken.
I själva verket har det motsatta inträffat. De har ytterligare intensifierat förföljelsen av dissidenter och religiösa. Regimen vågade till och med röva bort den amerikanske invånaren och populäre kinesiske dissidenten Wang Bin Zhang från Vietnam till Kina och döma honom till livstids fängelse. De använder till och med Falun Gong-utövare som en levande organbank i den vinstgivande organdonationsbranschen som omsätter miljarder dollar varje år. De har dessutom skickat ut många spioner och informatörer till länder i väst i ett försök att underminera demokratiska rättigheter och frihet för medborgare i dessa länder.
Kinas överdrivna militära utgifter är också anledning till stor oro hos demokratiska länder. De militära kostnaderna har ökat med ungefär 15 procent per år, vilket går stick i stäv med regimens löften om att det inte finns några ”aggressiva avsikter”. De har också spelat en aktiv roll som medbrottsling till folkmordet i Darfur genom att tillhandahålla stora mängder vapen och annat stöd till den sudanesiska regeringen.
För denna ateistiska regim är den olympiska andan ingenting annat än ett gyllene tillfälle till ett massivt propagandaspridande. Genom att belönas med OS har Pekingregimen försökt övertyga den egna befolkningen att resten av världen i själva verket stödjer det kinesiska kommunistpartiets politik. Som en följd har detta använts som en ursäkt för att ytterligare intensifiera förtrycket av det kinesiska folket och kränka dess mänskliga rättigheter.
I och med byggandet av anläggningar inför OS har hundratusentals människor körts från sina hem och ställts på gatan. Många av dem väntar fortfarande på att få kompensationerna de utlovats. Byggnadsarbetare som byggt stadion har förnekats skäliga löner och arbetsförhållanden. Ett dokument som läckt från regimen redovisar en lista på 43 kategorier som är oönskade – element som regimen anser inte får tillåtas att vara i närheten av olympiaden.
De flesta inom dessa kategorier är fredliga, laglydiga grupper som kommunistpartiet helt enkelt råkar ogilla, såsom katoliker lojala till påven, demokratiaktivister och förespråkare för mänskliga rättigheter. Och inte minst Falun Gong-utövare som står överst på den listan.
Som vi har sett har den olympiska andan kränkts ett antal gånger under historiens lopp, men det kinesiska kommunistpartiet verkar sätta upp nya standarder. Detta gör att man måste fråga sig: ”Bör de olympiska spelen överhuvudtaget hållas i Kina medan kommunistpartiet är kvar vid makten?” Det kinesiska folket förtjänar att ha de olympiska spelen och alla önskar rimligen att OS genomförs – men enbart i ett fritt och demokratiskt Kina.
Läs gärna engelsk version.
