Idag lämnades en delrapport av ”Vanvård i social barnavård under 1900-talet” in till regeringens statsråd Maria Larsson. Därefter hölls en presskonferens på Rosenbad där hon och Göran Johansson, som är regeringens särskilde utredare, tillsammans berättade och svarade på frågor om rapporten.
Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson inledde presskonferensen med att berätta att hon redan i augusti 2007 mottog den första delrapporteringen som då bestod av 62 skriftliga berättelser.
– De berörde mig djupt. Idag har jag fått ytterligare ett betänkande, sade hon.
Det nya betänkandet innehåller 404 intervjuer och handlar om placeringar ifrån 130 kommuner. Intervjuerna utfördes fram till och med januari 2009. Personerna, som är födda på 1920- till 1950-talet, har efter att de fått kännedom om utredningen själva tagit kontakt med socialdepartementet och lämnat sina vittnesmål under 2-3 timmar långa intervjuer där de fått hjälp med att redovisa sina upplevelser om vad de tvingats utstå då de varit placerade i fosterhem eller på institutioner under statligt förvar.
Maria Larsson såg allvarlig ut när hon tog på sig statens ansvar över vad som varit. Hon sade:
– Det är tydligt att samhället, som skulle vara garanten för att omhändertagna barn som skulle få det bättre, har brustit. Både lokalt, regionalt och nationellt. Man har brustit när det gäller placering, när det gäller uppföljning och när det gäller tillsyn.
Inte alla, men altför många, hade utsatts för övergrepp, kränkningar och våld och var och en är en för mycket. Fysisk bestraffning var inte ens vid den här tiden tillåten, det var faktiskt förbjudet, förtydligar hon.
Larsson tackade alla de som deltagit i intervjuerna och avslutade med att kalla det hela sammantaget ett stycke mörk svensk historia och framhöll hur viktiga vitnessmålen är och vad viktigt det är att det hela blivit dokumenterat. Hon kallade vidare rapporten för en offentlig och officiell del av vår historia.
Göran Johansson, regeringens särskilde utredare, började även han sitt anförande med att tacka de som blivit intervjuade.
Han förklarade att han också tycker att regeringen bör ta nödvändiga initiativ för att i samarbete med kommuner och landsting be de drabbade om ursäkt och menade att det både bör ske offentligt och via ett personligt brev till varje person som varit utsatt för vanvård, oavsett om de valt att delta i utredningsintervjuer eller ej.
– Det vill jag kommentera särskilt! Vi vet att många har funderat fram och tillbaka och valt att inte vara med. Vi vet också, tror oss veta, att det finns stora mörkertal på det här området.
Han tillade att studier visar på att många av de samhällsvårdade barnen dör en för tidig död.
– Vi har idag över 5000 sidor text som vi har analyserat och vi har minst lika mycket arkivmaterial, och det kommer att växa till minst det dubbla innan vi är färdiga.
Målet med rapporten är att denna typ av brott inte ska kunna ske i framtiden. Johansson hoppas att utredningen ska göra skillnad så att säkerheten för samhällsvårdande barn förbättras, men han sade att han inte är särskilt optimistisk.
Barnen togs om hand för att skyddas, men ofta fick de det värre än innan. Detta skedde i samhällets regi, sade Johansson.
Många av de drabbade ser det som viktigt att få en offentlig ursäkt av staten. Detta arbete pågår nu parallellt med resten av utredningen. Johansson anser att utredningen nu är inne i en viktig upprättelseprocess gentemot de drabbade.
– Det första steget startade år 2006 då regeringen bestämde att det skulle tillsättas en utredning. Det andra steget ser vi idag när vi presenterar ett resultat och sedan återstår det ett antal steg. Det bör också vidtas åtgärder för de som varit drabbade. Vi vet att många av dem mår dåligt, även om det inte syns på ytan, förklarade han.
För att man i framtiden inte ska upprepa samma fel vill Göran Johansson att man ska införa sanktioner gentemot tjänstemän och politiker eller kommuner som äventyrar säkerheten hos samhällsvårdande barn.
Detta skulle göra att anställda vågar tala om och inrapportera när något inte är som det ska.
Johansson avslutade med att säga:
– Det finns inget viktigare område än att skydda de här av samhället vårdande barnen.