Jag hade inga stora förhoppningar inför denna film, som handlar om ett skenande tåg. Hur intressant kan en sådan här film egentligen vara? Och det är inte en vidare originell film; den följer mallen för katastroffilmer ganska väl. Men Washington, Pine och Dawson är bra skådespelare och regissör Scott har gjort spännande filmer i tjugofem år, så den funkar som popcornfilm.

Filmen är baserad på en sann händelse; 2001 var det ett förarlöst tåg som hann åka över hundra kilometer innan man fick stopp på det. Men det handlar inte om en film som slaviskt försöker återberätta vad som hände. Istället har man berättat en historia om ett skenande tåg och ett par mäns frustrerade kamp att få stopp på det. Det är en enkel historia, men Tony Scott är, som sagt, en skicklig regissör och det blir spännande vid mer än ett tillfälle. Som vanligt när det handlar om en katastroffilm, finns det en kompetent mellanchef, Connie (Dawson) och en högt uppsatt chef (Dunn) som käbblar om beslut. Man har sett det förut, men det är fortfarande ganska underhållande.

Filmens hjältar är Frank (Washington) och Will (Pine) som är de två arbetarkillar som, som klyschan säger, är på rätt ställe vid rätt tillfälle. Washington skulle troligtvis kunna spela den här sortens roll i sömnen och för Pine känns denna film mest som något som kommer se bra ut på meritlistan, eftersom han fått jobba med Washington och Scott. Men de två huvudrollsinnehavarna fyller sina roller väl och gör sina karaktärer intressanta, trots att väldigt lite tid ägnas åt att bekanta oss i publiken med dem.

”Unstoppable” är en popcornfilm som är så enkel att beskriva att man kan göra det i en enda mening; två män är det enda som står mellan ett skenande tåg från att ödelägga en hel stad. Den är bitvis spännande och både välregisserad och välspelad. Men man undrar ju om inte resurserna, det vill säga pengarna, regissören, skådespelarna med mera, inte kunnat gå till att göra en något bättre film.