Sverige genomför nu en stor satsning för att motverka kriminalitet bland unga. Projektet är ett samarbete mellan en rad olika myndigheter som kan ha inverkan på de unga i riskzonens liv. I tisdags var justitieminister Beatrice Ask värd för ett seminarium i Stockholm om ungdomsbrottslighet. Bland talarna fanns chefer för olika myndigheter men även unga vuxna som själva varit på glid.

Karin Götblad, länspolismästare på Stockholmspolisen, är en av de utredare som tittat på förebyggande åtgärder gällande kriminella unga. Hon var en av de sista talarna på seminariet och hon bekräftade det som behandlats av föregående talare, däribland rikspolischefen, arbetsförmedlingens generaldirektör och ordföranden för Sveriges Kommuner och Landsting; att man känner till bakomliggande orsaker, kritiska situationer och brister i samhällsstrukturen, men att det hittills har saknats vägar att samarbeta.

– Vi har goda kunskaper och en stor samsyn på vad vi behöver göra för att komma till rätta med svårigheter. Det behövs inte mer kartläggningar, sade hon, och tillade att det nu handlar om att vidareutveckla de strukturer som redan finns.

De olika myndigheterna ser möjligheter i pilotprojektet som dragits igång på uppdrag av regeringen, möjligheter att komma till rätta med de luckor som uppstår i och med bristande samverkan mellan myndigheter. Rikspolischef Bengt Svensson ser stora fördelar med att kunna koppla in till exempel arbetsförmedlingen, försäkringskassan och kronofogden för att tillsammans med en ung kriminell skapa en åtgärdsplan för ett liv i frihet.

– Det här är ett uppdrag att skapa sociala insatsgrupper som går över myndighetsgränser och departementsgränser, och det är då vi får synergieffekter som vi inte får i det annars så bra samarbete vi har.

Uppdraget omfattar allt från förebyggande verksamhet för barn i riskzonen till konkreta åtgärder för de ungdomar som behöver hjälp att ta sig ur en destruktiv livsstil till exempel efter att ha hamnat på sluten ungdomsvård.

En deltagare på seminariet som själv har erfarenhet av kriminalitet och drogmissbruk var Valdemar Ryggmark. När han var runt 30 träffade han en person som hjälpte honom att själv förstå sin problematik, och kunde därifrån ändra sin livsbana. Idag är han engagerad i att hjälpa andra som hamnat i liknande situationer genom föreningen KRIS.

– Jag tror inte att man kan hitta lösningar till dagens problem i min historia, men jag har jobbat mycket med de här ungdomarna då jag har presenterat KRIS, vars verksamhet fokuseras på just unga avhoppare. Alla har samma bild med sig när de kommer. Det är att ”jag är ett problem”. Vi försöker att vända den bilden till att ”du har ett problem, men du är inte ett problem”, och utifrån det bereda en slags väg framåt.

– Vi får inte glömma att det här är ungdomar som väldigt tidigt har utvecklat ett tänkesätt och en värdegrund som skapar en mening och ett liv som bygger på kriminalitet, utanförskap, våld och så vidare. Man nämner ofta ordet ”återfall”. Jag tror inte att man kan ”återfalla” i ett beteende som fortfarande finns kvar, som inte har blivit utmanat, någonting som man fortfarande tror på men som har fått jättemycket konsekvenser, sade han.

Han berättade att det serverades honom lösningar på guldfat men att han inte kunde öppna upp för det nya som erbjöds honom förrän någon hade gått in och utmanat honom på djupet. Han sade att en person som vuxit upp i en dysfunktionell miljö ofta har mist all tilltro till vuxna.

– De är uppvuxna under dysfunktionella förhållanden, men ingen har inblick i det, och därför blir man ett ”problem”. Man är uppvuxen i ett system som inte förbereder dig för ett sunt leverne där du kan hantera det som kommer framför dig.

Han tror att den gemenskap som exempelvis Fryshuset eller KRIS utgör, kan vara avgörande för de personer som återvänder från institutioner.

Arbetsförmedlingen påbörjade 2008 ett samarbete med Fryshuset, ungdomsstyrelsen och kommuner, vilket Arbetsförmedlingens generaldirektör Angelés Bermudez-Svankvist anser har gett goda resultat i Stockholm där projektet började.

I projektet hade man målgruppen ”ungdomar som finns men inte finns”, det vill säga de ungdomar mellan 16 och 20 år som inte återfinns hos polisen eller i kriminalvården, som inte går i skolan och inte setts till hos socialtjänsten, inte har något jobb men har en adress och ett personnummer. Den här gruppen riskerar att rekryteras till kriminella nätverk, anser man. Bermudez-Svankvist hävdar att uppemot 30 000 ungdomar är osynliga i samhället enligt dessa kriterier.

Arbetsförmedlingen anställde marknadsförare till att hitta dessa ungdomar ute på stan. Man fann dem via kompisar och informella kanaler, kyrkor och andra trossamfund, eller genom en speciell satsning i sociala medier som Facebook, berättade Bermudez-Svankvist. De träffade ungdomarna där de befann sig och inte inne på något kontor.

– En del av dessa ungdomar har en mycket komplex problematik med dubbeldiagnoser, ofta med kognitiva svårigheter och de saknar helt egen drivkraft. Andra har ett driv och vill vidare, men behöver mycket stöttning och anpassning för att ta sig dit.

Bermudez-Svankvist sade att dessa ungdomar ofta upplever ett myndighetsförakt och är beroende av att man fångar upp och är förlåtande och öppnar dörren igen. Hon tror att framtidens arbetsförmedling kan komma att se väsentligt annorlunda ut. Man kanske bör undvika att kalla dessa ungdomar till ett kontor till exempel, och normalisera det som idag ses som hinder. Hon har även visionen om en ”lounge” på arbetsförmedlingen, med gratis kaffe och datorer till utlåning, en samlingsplats som är öppen även utöver normal kontorstid.

Runt 70 procent av de hundra ungdomar som ingick i projektet har idag jobb eller påbörjat en utbildning.

Lennart Gabrielsson som är vice ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting anser att barn i riskzonen måste ses på ett annat sätt. Han måttade upp några centimeter med sina fingrar och sade att socialtjänstens utredningar idag är ”otroligt tjocka” när det kommer till vad som har hänt, men att de är ”vansinnigt tunna” när man tittar framåt.

– Vi måste fundera på hur vi hanterar de här personernas perspektiv. Det är kul med historia men det är framtiden vi ska gå in i, sade han.

Han anser också att det är av största vikt att se över hur det går till när man skiljer ett barn från dess föräldrar, exempelvis i en familjesituation som inkluderar våld eller droger, när samhället tar över för att föräldrarna inte klarar av situationen.

– Då måste vi se till att det är de mest kompetenta och inte de senast utexaminerade personerna som gör de jobben. Det är ett extremt viktigt arbete!

Enligt Betatrice Ask finns det i Sverige runt 50 000 unga under 21 år som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk, och de ungdomar som tas om hand löper stor risk att återfalla till brott inom några år efter frigivandet.

Hon berättade att regeringen förra veckan inlämnade en proposition om att förbättra utslussningen i ungdomsvården, så att de berörda ungdomarna får bättre förutsättningar att klara ett liv i frihet. Förslaget innebär en rad konkreta åtgärder för att underlätta för den frigivne, rörande till exempel utbildning, bostad och fritidsaktiviteter. Det kan även bli möjligt att följa personen med ett elektroniskt övervakningssystem. Var och en av de statliga institutionernas ansvar kommer att tydliggöras.

Övriga talare på sammanträdet var Anders Tegnell, avdelningschef för Socialstyrelsen, Ewa Persson Göransson, statens institutionsstyrelses (SIS) generaldirektör, Ulf Stenberg, konstnärlig ledare på Fryshuset och Samir Sabin, också från Fryshuset.

Pilotverksamheten påbörjas med 6-12 olika enheter och insatsgrupper, men avsikten är att hela landet ska involveras så småningom.