Uigurerna behöver omvärldens hjälp mot Kinas kulturella folkmord
Doletjan i Visby (Foto: Supporting Human Rights in China)


Red anm: Denna artikel är en bearbetad version av ett tal som hölls under Almedalsveckan 2014 på ett evenemang anordnat av föreningen Supporting Human Rights in China (SHRIC).

Mitt namn är Doletjan. Jag tror att jag är den yngste talaren under Almedalveckan i år. Egentligen borde jag sitta bland åhörare och lyssna på er. Men det ansvar som jag känner till Östturkestan tvingade mig fram som en talare.

Jag är en uigur från Östturkestan. Den kinesiska regimen kallar mitt hemland för den Uiguriska autonoma regionen Xinjiang. "Xinjiang" betyder "nya territoriet" på kinesiska, och det är en felaktig beskrivning av en plats där det uiguriska folket har levt i hundratals år. Kina annekterade Östturkestan i oktober 1949 med stöd av Sovjetunionen.

Från och med då, och under de senaste sex decennierna, har det uiguriska folket lidit fruktansvärt av den kinesiska regimens systematiska, utbredda och flagranta brott mot mänskliga rättigheter. Vid denna punkt i historien står uigurerna i Östturkestan inför en kritisk utmaning för sin överlevnad som ursprungsbefolkning.

Östturkestan har stora naturresurser, som olja, naturgas, guld, uran och kol, och är strategiskt viktigt på grund av närheten till Ryssland, södra Asien och Centralasien. I själva verket är det Kinas nyckel till Eurasien. Den kinesiska regimens törst efter energi för att driva sin ekonomi och dess växande dominans i globala frågor har gjort den uiguriska närvaron i Östturkestan till ett problem.

Den kinesiska regimen vidtar metodiskt lång- och kortsiktiga åtgärder för att lösa "problemet" med den uiguriska gruppens och andra turkiska folks existens i Östturkestan. Det pågår på varje samhällsområde, politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Det pågår ett öppet kulturellt folkmord i Östturkestan.

Budskapet är tydligt: ​​uigurerna måste assimilera sig till Kina eller utrotas.

Kinesiska kommunistpartiets politiskt rådgivande konferens ordförande, Zhu Hailun, har sagt att regeringsstyrkorna i Xinjiang ska "slå hårt" mot de "tre onda krafterna" (terrorism, separatism och extremism), och mobilisera massorna för att skydda sig mot dessa krafter på alla nivåer i samhället.

"Slå hårt"-kampanjer används av kinesiska tjänstemän i Östturkestan för att kväva politiskt oliktänkande, och de har använts som ett effektivt verktyg i den senaste vågen av förtryck mot uigurer.

Sedan 11 september-händelsen i USA har den kinesiska regeringen brännmärkt uigurer som terrorister för att motivera tillslag och säkerhetsräder som en del av "kriget mot terrorismen". Däremot har den kinesiska regimen inte lagt fram några trovärdiga bevis som kopplar uigurer till globala terrornätverk.

Under hela 2013 har det skett nästan 30 incidenter i Östturkestan där hundratals har mist livet och många fler har fängslats. I inget av dessa fall har regimen lagt fram några bevis för att styrka sin version av vad som hänt.

Trots motstånd från många länder och internationella organisationer har Kina genomfört ett antal kärnvapenprov i Lop Nor-distriktet i Östturkestan. Detta har lett till stor förstörelse av den naturliga miljön i regionen, och allvarliga skador på den ekologiska balansen och ett stort antal människor har dött. Det har också skett en enorm ökning av antalet barn som föds med missbildningar i detta område i Östturkestan.

Östturkestan är den enda regionen i Kina där man avrättar folk för "politiska brott". Under 2008 avrättades flera hundra uigurer efter rättsliga förfaranden som inte uppfyller internationella normer.

Frihetsberövande, tortyr och avrättningar representerar de kortsiktiga åtgärder den kinesiska regimen använder för att tysta det uiguriska folket. Dessutom begår den kinesiska regimen ekonomiska brott mot mänskliga rättigheter för att undergräva uiguriska samhället långsiktigt.

FN-dokument visar att uigurer har lägre inkomst och oftare är fattiga jämfört med han-kineserna i Östturkestan. Uiguriska ungdomar, även de med högre utbildning, har svårt att få jobb. Hundratusentals uiguriska kvinnor rekryteras som billig arbetskraft under undermåliga förhållanden till östra Kina, där de ofta hamnar i prostitution eller rentav säljs. Detta är en uttalad policy från kommunistpartiets 11:e femårsplan.

Massinflyttning av hankinesiska bosättare och omplacering av unga uiguriska kvinnor till östra Kina har förändrat demografin i Östturkestan. Idag är uigurerna en minoritet i sitt eget land.

Denna ekonomiska strategi på lång sikt åtföljs av kulturella brott mot mänskliga rättigheter. I Östturkestan främjar Kina aktivt "sinifiering" av uigurer, varvid språkliga och religiösa aspekter av den uiguriska kulturen kriminaliseras, förbjuds eller på annat sätt motarbetas. Detta är kulturellt folkmord.

Uigurer får inte genomföra den årliga pilgrimsfärden i enlighet med sin religiösa övertygelse. Dessutom får studenter och statsanställda inte fasta under Ramadan eller besöka moskéer i allmänhet. Restauranger är också tvungna att vara öppna under fastetimmarna i månaden Ramadan.

Dessutom har de kinesiska myndigheterna genomfört ett enspråkigt kinesiskt utbildningssystem bland uigurer i Östturkestan som underminerar den språkliga grunden för uiguriska kulturen.

Sedan mitten av 1980-talet har Kinas regim i etapper gjort det kinesiska språket till det enda undervisningsspråket i skolor. Under de senaste fem åren har regimens ansträngningar att ta bort uiguriska skolor accelererat dramatiskt medan den obligatoriska kinesiska språkutbildningen har utökats på varje utbildningsnivå i Östturkestan.

På grund av bristen på öppenhet och de stränga restriktionerna för utländsk journalistik i regionen och avsaknaden av oberoende och tillförlitliga utredningar av incidenter är det väldigt svårt att få utförlig information och förstå demonstranternas specifika motiv vid olika protester.

Men man kan vara säker på att de senaste blodiga incidenterna orsakades av hårdare restriktioner för religionsutövning, tvångsassimilering, försvinnanden, godtyckliga frihetsberövanden, illegala avrättningar och andra flagranta brott mot mänskliga rättigheter.

Därför bör världen känna till dessa brott mot uigurernas mänskliga rättigheter och avslöja och vända på den kinesiska regimens skrämselkampanj mot ett fredligt folk.

Här uppmanar jag med djup ödmjukhet kära åhörare, det internationella samfundet, den svenska regeringen och alla partier att avfärda den kinesiska regimens påståenden om uigurisk terrorism. 

Jag ber er att uttrycka er oro över det senaste årets intensifiering av förtrycket mot det uiguriska folket.