Två vårdikter
(Foto: AFP)


Plommonblomman

Plommonblomman, fulländad,
ren, ädel och skön.
Plötsligt berövad sina kronblad av bister vind,
ändå upprätt, vet sitt värde.

Domherren

Ingen daglig besökare,
väcker därför lite uppseende.
Tittar ner högt ifrån,
hittat sin plats på gårdens hägg.
Röd på bröstet med jacka grå,
på hjässan en basker svart, så välskräddad.
Sitter tyst i väntan,
inte många dagar kvar .
Anar, men vet inte när allt blir nytt.