Nyligen kom nyheten att Folkrepubliken Kina den 1 januari 2015 ska upphöra med sin internationellt fördömda verksamhet med att ta organ från fångar. Med tanke på regimens långa historia av att bryta liknande löften är inte heller detta speciellt trovärdigt, enligt den globala humanitära opinionsbildningsgruppen Doctors Against Forced Organ Harvesting.

Det finns inga indikationer på att Kina, under nuvarande omständigheter, kommer att kunna leva upp till sina senaste löften, vilka statlig media rapporterat om. Chinese Medical Association gav löftet för första gången 2007, ett år före OS i Peking. En mängd planer på att få slut på den omänskliga hanteringen där organ stjäls och distribueras i hemlighet, något som politiska fångar och medlemmar i etniska och religiösa minoriteter, särskilt Falun Gong, på ett oproportionerligt sätt utsätts för, har kommit sedan dess men samtliga har förblivit ouppfyllda.

Den nya policyn är troligen ett nytt försök av den kinesiska regimen att kuva de internationella protesterna mot utövningen. Det kanadensiska parlamentets internationella underkommitté för mänskliga rättigheter antog nyligen en resolution som fördömde organstölderna i Kina, och ett liknande lagförslag, H.Res 281, väntar i den amerikanska kongressen och stöds av 245 ledamöter från både det demokratiska och det republikanska partiet.

Den kinesiska regeringens påstående är speciellt svårt att acceptera med tanke på logistiken för organdonationer i Kina. Med en genomsnittlig frivillig donation på endast 0,6 per miljon är Kina inte i position att möta efterfrågan på organ. I år uppges det finnas 1500 frivilliga donatorer och det är inte tillräckligt för att ge organ till de 10 000 transplantationerna. Organdonationerna är också skumma: Organisationen Röda Korset i Kina – som inte är anslutet till internationella Röda Korset – mobiliserar organdonatorer genom att betala 100 000 RMB (ca 125 000 SEK), något som strider mot tre av elva riktlinjer hos Världshälsorganisationen (WHO). 2013 hotade en av koordinatorerna för Kinas organdonationer att stänga av en kritiskt skadad patients andningsmaskin om familjen vägrade donera hans organ om han dog.
 
Kina har också lurat det internationella samfundet tidigare – första gången 2001 då man förnekade att företeelsen ens existerade, och sedan genom sitt icke transparenta China Organ Transplant Response System (COTRS). I mars i år talade en kinesisk tjänsteman om ”frivilliga organdonationer från avrättade fångar” och avsikten att ta med deras organ i COTRS tillsammans med organ från vanliga medborgare. De omdefinierar fångar med dödsstraff till medborgare som har rätten att ”frivilligt donera” sina organ. Detta är emellertid i strid med internationella etiska standarder för organtransplantationer eftersom fångar har berövats sin frihet och inte är fria från tvång, och därmed inte kan ge sitt fria, frivilliga samtycke.

Efter många år av upprepade – men ouppfyllda – löften kan det internationella samfundet helt enkelt inte ta Kinas ord på allvar. För att vara meningsfull måste en genuin, transparent verifieringsprocess innefatta följande:

    Kina måste erkänna att inte bara avrättade fångar utan också att samvetsfångar utsätts för organstölder.

    Kina måste transparent redovisa sina metoder för att anskaffa organ, för att garantera att levande samvetsfångar inte med tvång skrivs in i ett ”frivilligt” organdonationssystem.

    Den omfattande användningen av medicinska undersökningar bland arbetare i arbetsläger förblir en källa till oro och kräver transparenta undersökningar.

    Internationella inspektörer måste kunna verifiera att metoderna i Kina överensstämmer med internationella etiska standarder.

Kontak:
Damon Noto
Talesman DAFOH
E-post: [email protected]

Doctor’s Against Forced Organ Harvesting (DAFOH) har som syfte att förse det medicinska samfundet och samhället med objektiva undersökningar av oetiska och illegala organstölder. Organstölder, avlägsnande av organ från en donator utan ett frivilligt samtycke, betraktas som ett brott mot mänskligheten och som ett allmänt hot mot integriteten inom den medicinska vetenskapen.