Trettio miljoner fler analfabeter i Kina under 2000-talet
Kinas analfabeter utgör 15 procent av alla icke läs- och skrivkunniga i världen. (Foto: Getty Images/AFP)


Enligt en hög tjänsteman på Kinas utbildningsministerie växte antalet analfabeter i Kina med mer än 30 miljoner mellan 2000 och 2005 trots landets ansträngningar att utrota analfabetismen.

År 2000 utgjorde Kinas analfabeter 11,3 procent av det totala antalet i världen, vilket placerade landet strax efter Indien. Vid slutet av 2005 hade procentsatsen stigit till 15,01 procent eller sammanlagt 116 miljoner analfabeter.

China Daily rapporterade att Kina definierar en analfabet som en som kan skriva och läsa färre än 1 500 kinesiska tecken. Gao Xuegui, chef för kontoret för utrotande av analfabetism vid utbildningsministeriet sade, ”Situationen är mycket allvarlig. Analfabetism är inte bara en fråga om utbildning, det har också en stor social effekt.”

Gao betonade att analfabetismen i Kina följer ett tydligt geografiskt mönster. De västra regionerna har bara ungefär 40 miljoner analfabeter, medan de centrala och östliga delarna i de mer utvecklade regionerna av landet står för två tredjedelar, med 9,63 miljoner bara i Shandongprovinsen.

Hu Xingdou, professor i ekonomi och Kinafrågor vid Pekings tekonologiinstitut sade i en intervju med Voice of America att det faktiska antalet analfabeter i Kina är svårt att uppskatta eftersom de lokala regeringarna döljer och ljuger om de verkliga siffrorna.

China Daily rapporterade att Guo Hongxia, en forskare vid Kinas nationella institut för utbildningsforskning varnat för att Kina kan komma att få problem med att möta UNESCO:s mål att reducera analfabetismen hos sin befolkning med hälften till är 2015.

Gao Xuegui sade att budgeten för att utrota analfabetism bara är åtta miljoner yuan per år, vilket innebär 0,07 yuan (ca 7 öre) per analfabet och år. Det är långt ifrån tillräckligt.

Peking förklarade för tolv år sen att man skulle ha genomfört en nioårig obligatorisk utbildningspolitik till sekelskiftet. Sex år in på det tjugoförsta århundradet har målet inte nåtts.

För närvarande har över 170 av 190 länder och regioner världen över insett behovet av obligatorisk utbildning. I Kina har dock utbildning, medicin och bostäder blivit de tre stora hindren för framsteg bland folket.

Yang Yingfang, före detta elev på Enlings högstadieskola i Gansuprovinsen tog livet av sig för att hon inte kunde studera vidare.

Yangs familj tjänar 2 000 – 4 500 yuan per år, men levnads- och utbildningskostnaderna för deras två barn skulle uppgått till 7 000 yuan. 2005 tjänade familjen ungefär 1 000 yuan och den första betalningen på deras barns utbildning var 1 700 yuan. Deras far tvingades till ett ödesdigert beslut. Hans tog två lotter i händerna och sade till sina barn, ”Familjen har inte råd att bekosta båda era utbildningar. Ni måste dra lott för att avgöra vem av er som kan gå i skolan.”

Tyvärr drog Yang Yinfang nitlotten. Efter att ha lagat mat åt familjen och gjort sitt arbete på gården kastade hon sig ut från en 100 meter hög klippa.

Barn i Kina har inte råd att gå i skola i sitt eget land. Många barn som bor längs Kinas sydvästra gräns har inget annat val än att gå i skolan i Vietnam och Myanmar, trots att dessa länder är mindre ekonomiskt utvecklade än Kina.

Läs originalartikeln” target=”_blank”>engelsk version.