1. Forntida astronomi tycks förutsäga kunskap om atomer som upptäcktes först 1913
I forntiden var planeterna kopplade till sju kända metaller. Planeterna var också ordnade på ett visst sätt.
1913 upptäckte Henry Gwyn-Jefferies Moseley ett sätt att mäta grundämnenas atomnummer och därmed ämnenas inbördes ordning.
Den traditionella ordningsföljden för planeterna, som användes tusentals år före Moseleys upptäckt, sammanfaller med grundämnenas ordning som Moseley upptäckte.
Planeterna och solen och månen är förtecknade i diagrammet nedan enligt den traditionella ordningen.
Detta sammanträffande diskuteras i boken ” A Little Book of Coincidence in the Solar System” av John Martineau.
2. Mönster i stjärnor och galaxer tycks linjera i samma riktning som vår sols rörelse
Dragan Huterer, fysikprofessor på University of Michigan och teoretisk kosmolog, förklarar i en artikel i Astronomy hur vissa mönster i universum antingen är förbluffande sammanträffanden eller tecken på en struktur som ligger bortom vetenskapens nuvarande förståelse kring solsystemet och universum.
Han studerar kosmisk bakgrundsstrålning, som är en ögonblicksbild av det tidiga universum.
Fotoner, protoner och elektroner virvlade runt i en tät massa i det tidiga universum. Massan frigjordes sedan och spreds runt om i kosmos. Huterer beskriver den kosmiska bakgrundsstrålningen som en dimma av mikrovågsfotoner som kommer mot oss från alla håll och fyller hela universum.
En analys av varma och kalla fläckar av den här dimman avslöjar vissa mönster. Dessa mönster har linjeringar vars sannolikhet är mindre än 0,1 procent, säger Huterer.
Kate Land och Joao Magueijo på Imperial College i London har till exempel hittat en del gåtfulla temperaturlinjeringar i den kosmiska bakgrundsstrålningen och även linjeringar med vår egen sols rörelse genom rymden.
“De har skämtsamt benämnt denna underliga linjering – som uppenbarligen är densamma som vi funnit – ’ondskans axel’”, säger Huterer.
Huterer skriver: ”Många kosmologer anser att det är extremt osannolikt att de olika linjeringarna för den kosmiska bakgrundsstrålningen har uppstått av en slump. Dessutom pekar nästan alla linjeringar i riktning med solsystemets rörelse eller orienteringen för solens bana. Finns det en djupare förklaring?”
3. Mätningar överensstämmer matematiskt på ett märkligt vis
Månens radie = 1 080 engelska mil = 3 x 360
Jordens radie = 3 960 engelska mil = 11 x 360
Jordens radie + månens radie = 5040 engelska mil = 1 x 2 x 3 x 4 x 5 x 6 x 7 = 7 x 8 x 9 x 10
Jordens diameter = 7 930 engelska mil = 8x9x10x11
Det går 5 280 fot på en engelsk mil = (10 x 11 x 12 x13) – (9 x 10 x 11 x 12)
Detta sammanträffande har också tagits upp av Martineau och mätningarna har bekräftats av Epoch Times.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n3/448319-3-amazing-coincidences-in-our-solar-system-what-could-they-mean/