Tre fascinerande artefakter från vikingatiden
Överst till vänster: kalkspat, möjligen den isländska medeltida solstenen som användes för att lokalisera solen på himlen när den inte var synlig. (ArniEin via Wikimedia Commons) Till höger: Bilder på de två uthuggna sidorna på Kensingtonstenen, från George Floms bok "The Kensington Rune-Stone: An Address”, tagna 1910. (Illinois State Historical Society via Wikimedia Commons) Nederst till vänster: Ett Ulfberth-svärd på Germanisches Nationalmuseum, Nürnberg, Tyskland. (Martin Kraft via Wikimedia Commons)


Vikingarna var ett av de skickligaste folken i forntiden på att navigera, med vidsträckta expeditioner och legender som fångar vår fantasi än i dag. Nedan är några artefakter som kastar ljus över deras äventyr, samtidigt som frågor väcks som skapar ännu mer mystik kring detta folk.

Solsten av kalkspat?


Isländsk kalkspat, möjligen den isländska medeltida solstenen som användes för att lokalisera solen på himlen när den inte var synlig. (ArniEin via Wikimedia Commons)

Isländsk kalkspat, möjligen den isländska medeltida solstenen som användes för att lokalisera solen på himlen när den inte var synlig. (ArniEin via Wikimedia Commons)

Solstenen omtalades i en forntida vikingaberättelse. Stenen sades göra det möjligt för sjöfarare att hitta solens position med stor precision under molniga dagar.

2002 hittades en bit isländsk kalkspat i ett skeppsvrak från 1500-talet på botten av engelska kanalen. Stenen hittades inte alltför långt ifrån andra navigeringsverktyg. I en artikel som publicerades i tidskriften Proceedings of the Royal Society A i början av förra året hävdade ett forskningsteam under ledning av forskare på universitetet i Rennes i Frankrike att den här kalkspaten skulle kunna vara den legendariska solstenen.

Isländsk kalkspat kan bryta ljusstrålar på ett sådant sätt att positionen för ljuskällan kan lokaliseras med stor noggrannhet.

Eftersom isländsk kalkspat inte har upptäckts på gravplatser eller på andra skeppsvrak har en del nordiska experter varit skeptiska till att detta verkligen var en solsten. Det finns heller inte så många referenser till solstenen i forntida berättelser. En sådan referens finns i sagan om St Olof. Olof sägs ha använt en solsten för att hitta solen en snöig dag.

Albert Le Floch på University of Rennes säger till CBS News att anledningen till att kristallerna inte har hittats bland artefakter från vikingar förmodligen är att de brutits ned. De är känsliga för salt, värme och andra faktorer.

Megaliter och forntida tempel – mer än bara stenar?

Kensingtonstenen – bevis på tidiga vikingexpeditioner till Amerika?



Bilder på de två uthuggna sidorna på Kensingtonstenen, från George Floms bok ”The Kensington Rune-Stone: An Address”, tagna 1910. (Illinois State Historical Society via Wikimedia Commons)

1898 sade den svenskamerikanske bonden Olof Öhman att han på sin mark i Minnesota upptäckte en stenplatta med inskriptioner av vikingarunor. Inskriptionerna berättade om en expedition år 1362 som slutade med att tio personer dog i händerna på amerikansk ursprungsbefolkning.

En översättning av runorna säger: ”8 götar och 22 norrmän på upptäcktsfärd från Vinland i väst. Vi hade läger vid två skjul en dags resa norr från denna sten Vi var och fiskade en dag. Efter vi kom hem fann vi tio män röda av blod och döda AVM (Ave Maria) Fräls från ondska!”

Även om man känner till att vikingarna nådde det som nu är norra Kanada så tidigt som år 1000 e.Kr. så skulle den här runstenen vara bevis för att europeiska expeditioner längre söderut skedde tidigare än då Christopher Columbus anlände till den Nya världen.

I en artikel från 2004 i Seattle Star Tribune förklaras det varför stenens äkthet har ifrågasatts. Dokument skrivna 1885 av en svensk skräddare vid namn Edward Larsson avslöjade den hemliga användningen av en form av runor bland handelsmän. Vissa runor som används i Larssons dokument motsvarar dem på stenen, enligt svenska språkvetare som citeras av Tribune. De menar att runorna inte existerade på 1300-talet utan kommer från denna mer moderna kod.

Michael Michlovic, professor i antropologi och ordförande på institutionen för antropologi på Minnesota State University sade till Tribune: ”Min åsikt är att detta än en gång avslöjar Kensingtonrunstenen… Dessa nya bevis är verkligen förödande.”

Geologen Scott Wolter är å andra sidan fortfarande övertygad om att stenen är äkta. Han säger att vittringen av stenen innebär att den är mycket äldre, att den inte kan ha skapats under senare delen av 1800-talet.

Ulfberth – ett svärd så avancerat att det är magiskt


Ett Ulfberth-svärd på Germanisches Nationalmuseum, Nürnberg, Tyskland. (Martin Kraft via Wikimedia Commons)

Ett Ulfberth-svärd på Germanisches Nationalmuseum, Nürnberg, Tyskland. (Martin Kraft via Wikimedia Commons)

Vikingasvärdet Ulfberth tillverkades av så ren metall att det förbryllat arkeologerna. Man har trott att tekniken att smida sådan metall inte uppfanns förrän 800 år senare, under den industriella revolutionen.

Omkring 170 Ulfberthsvärd har hittats, daterade till 800-1000 e.Kr. En dokumentär från NOVA, National Geography med titeln ”Secrets of the Viking Sword”, som sändes första gången 2012, granskade det gåtfulla svärdets metallurgiska sammansättning.

Den moderne smeden Richard Furrer från Wisconsin talade med NOVA om svårigheterna med att tillverka ett sådant svärd. Furrer beskrivs i dokumentären som en av få människor på planeten som har den kunskap som krävs för att återskapa ett Ulfberthsvärd.

Mystiskt vikingasvärd tillverkat med teknologi från framtiden?

Han kommenterade hur tillverkarna av Ulfberthsvärden måste ha ansetts besitta magiska krafter. ”Att kunna tillverka ett vapen från jord är något ganska mäktigt”, sade han. Men att tillverka ett vapen som kunde böjas utan att gå sönder, förbli så vasst och väga så lite måste ha betraktats som övernaturligt.

Furrer lade flera dagar i sträck på att noggrant försöka smida ett liknande svärd. Han använde medeltida teknik, även om han gjorde det på ett sätt som aldrig tidigare anats.