- Titel: Transformers 3
- Produktionsår: 2011
- Produktionsland: USA
- Alternativ titel: Transformers: Dark of the Moon
- Regi: Michael Bay
- Medverkande: Shia LaBeouf, Josh Duhamel, John Turturro, Tyrese Gibson, Rosie Huntington-Whiteley, Patrick Dempsey, Frances McDormand, Peter Cullen (röst), Hugo Weaving (röst) m fl.
- Kommer ut: 111207
Den här filmen är en katastrof. Och då syftar jag inte på vad som händer i filmen, utan på att detta är en film som får mig att vilja skriva ett brev till filmbolaget och skälla på dem för att de tillåtit denna film att produceras. Detta skulle dock troligtvis falla på döva öron, då denna film drog in över en miljard dollar i biljettintäkter.
För lite mer än tre år sedan skrev jag en krönika där jag menade att Bay har försonande drag. Och det har han; den första filmen om robotarna från yttre rymden, ”Transformers” (USA, 2007) var en hyfsad actionfilm med bra framåtrörelse. Uppföljaren, ”Transformers: De besegrades hämnd” (”Transformers: Revenge of the Fallen”, USA, 2009) var dock bara ett hopkok av actionsekvenser där robotar slåss. Jag hade sett fram mot denna film, eftersom jag ju tyckte om den första. Jag borde kanske ha vetat bättre med tanke på att Bay var regissör, men jag hoppades att han skulle hålla samma klass som i den första filmen. Jag hade alltså fel.
I denna den tredje och sista filmen, får vi återse Optimus Prime (Cullen gör rösten återigen) och hans godhjärtade robotar. De får återigen ingripa och försöka rädda Jorden när Megatron (Weavings röst) och hans onda robotar återvänder. Sam (LaBeouf), den hjältemodiga unga mannen från de första filmerna, hamnar också i händelsernas centrum för tredje gången. Däremot får vi inte återse Megan Fox, som av någon anledning fick sparken. I hennes ställe får vi se fotomodellen Rosie Huntington- Whiteley, som här gör sin första roll i en spelfilm. Visserligen är Fox inte världens bästa skådespelerska, men hon är i alla fall skådespelerska. Huntington-Whiteley klarar inte av att göra sin karaktär trovärdig för fem öre. Och det är ändå i förhållande till de stora robotarna, som alltså känns trovärdigare än vad hon gör.
Vad filmen handlar om, är jag inte riktigt säker på, mer än att de elaka robotarna försöker ta över världen. Att säga att det är grötig film skulle vara en grov underdrift. Det börjar med att något skumt pågår i Sams omedelbara omgivning. Detta leder så småningom till att robotarna börjar slåss på gatorna igen. I dessa sekvenser är det för övrigt en aning svårt att uppfatta vad som händer, eftersom i alla fall jag har svårt att se skillnad på dem, vilket gör att jag inte riktigt vet vem jag ska heja på.
Jag förstår ärligt talat inte hur denna film kunde dra in över en miljard dollar i biljettintäkter, eftersom det är väldigt svårt att hänga med exakt vad det är som händer. Vissa sekvenser är dock sevärda, exempelvis den sekvens där våra mänskliga hjältar befinner sig i ett hus som börjar luta något fruktansvärt när det attackeras av elaka robotar. Men dessa fem minuter väger knappast upp resten av denna över två och en halv timma långa film, som inte kan betraktas som något annat än en katastrof.