Tragedin banar väg för nya insikter
Ur En midsommarnattsdröm av Shakespeare. (Foto med benäget tillstånd av Michal Daniel)


Traditionellt betraktas tragedin som en konstform vilken tar fram existentiella sanningar och får oss att uppskatta dem. Det är som stark medicin för klenmodiga.

Vi människor tycker inte om att lida även om vi vet att det kan göra oss gott. Små barn vill inte ta sin medicin, vuxna vill inte alltid stiga ur sängen på måndag morgon och de flesta av oss undviker gärna ett samtal som inte framställer oss fördelaktigt eller sårar vår stolthet. Ändå betalar sig sådana erfarenheter. De får oss att återhämta oss snabbare, vi få vår lön eller erkänner att vi skulle kunna förbättra oss som människor i vissa avseenden.

Att gå på teater – speciellt klassiska tragedier – låter oss uthärda andras lidande och gör att vi kan utvecklas av att förstå karaktärernas misstag, växa genom deras lidande och inspireras av deras styrka – vi kan uppleva extrema situationer och ändå leva för att berätta om dem. Hur känns till exempel den absoluta skulden? Låt oss se Oidipus, som upptäcker att han är ansvarig för pesten som dödar hans folk. Hur skulle det kännas att förlora våra älskade?

Vi kan känna skräcken likt Romeo, när vi kanske vaknar en dag med hustrun liggande död bredvid oss. Vad händer när vi upptäcker att vi befinner oss i en mardrömslik värld? Skulle vi slå tillbaka och bli uppretade som Hamlet när vi upptäcker att vi befinner oss i en tillvaro, där farbrodern har dödat vår pappa, gift sig med vår mamma, tagit över landet och ingen vet någonting om brottet? Personligen har jag upptäckt att jag inspirerats av Hamlet, inte av hämnden i sig, utan av hans villighet att förhindra handling tillräckligt länge för att låta Gud ha en hand med i spelet. Hur svårt jag tycker det är att lugna mitt hjärta när jag känner mig orättvist behandlad och vill ta hämnd. Jag har funnit mig själv häpna också över Oidipus – trots att han kämpar emot sanningen och inte vill höra att han själv är orsaken till problemet, hur väl han till slut accepterar det – accepterar det fullständigt.

Nästa gång du vill undvika den utdragna, smärtsamma processen – hyr en video, skaffa biljetter till teatern. Kanske finner du mod till förbättring efter föreställningen.

Sharon Kilarski är fil.dr. i teater och undervisar i dramatisk litteratur.

Översatt från engelska