I slutet av oktober hölls det åttonde internationella seminariet om kinesiska tecken i Peking. Med på mötet fanns forskare från fastlandskina, Taiwan och Japan. Man enades om en standardisering av de vanligaste ordens utseende, och att främst använda traditionella tecken.
Därmed har den långa debatten om förenklade och traditionella kinesiska tecken nått ett slut. Seminariet drog till sig särskild uppmärksamhet då det var första gången som den kinesiska regimen officiellt godkände idén om ”samexistens mellan förenklade och traditionella tecken”.
Det internationella seminariet för kinesiska tecken initierades av Sydkorea 1991. Dess syfte har varit att identifiera de ord som används mest och befrämja en standardisering av tecknen för att undvika förvirring kring olika tecken som används i östasiatiska länder. Som det är nu används de traditionella i Sydkorea och Taiwan, i fastlandskina använder man förenklade tecken och i Japan förkortade ord.
Som en följd av årets seminarium kommer experter att påbörja standardiseringen av mer än 5 000 vanliga ord, de flesta till traditionella tecken. De förenklade versionerna av en del sällsynta tecken kommer att finnas kvar.
Inför framtida seminarier planerar man att låta fler länder med kinesisktalande områden delta; till exempel Vietnam, Malaysia, Singapore, Hongkong och Macao. För att göra tecknen mer enhetliga beslöt man att publicera ett lexikon med jämförande studier av kinesiska tecken från de fyra länderna. Det nionde seminariet kommer att hållas i Seoul nästa år.
Zhang Tian Liang som är kolumnist för Epoch Times, tror att det finns en positiv innebörd i att främst använda traditionella tecken som enhetliga fonter. Ett viktigt huvuddrag de kinesiska tecknen har är fonternas stabilitet. Personer med vitt skilda dialekter kan fortfarande kommunicera med tecken.
Han säger att den här unika aspekten av kinesiska tecken har gjort det lätt för människor att tillägna sig litteratur från så tidigt som Han-dynastin eller till och med från tiden före Qin-dynastin. Fonternas förändring skulle orsaka en kulturell disintegration.
Chefsredaktören för Web Digest, Xu Shuiliang, hävdar att KKP började att jobba på den förenklade versionen av kinesiska tecken redan innan de kom till makten. 1956 tillkännagav KKP ”Programmet för förenkling av de kinesiska tecknen” och publicerade ”Sammanfattning av förenklade kinesiska tecken” 1964. ”Program två för förenkling av de kinesiska tecknen (utkast)” 1977 stadsfästes dock inte.
Den taiwanesiske språkforskaren och chefredaktören för ”What Ancient Prophecies Tell Us Of Today” (Vad gamla profetior säger oss om idag), Zhang Fuzhang, sade att KKP ville ersätta de traditionella tecknen med de förenklade, eller till och med med pinyin , efter att det tagit makten. Kommunistpartiets slutliga mål har varit att underminera det djupa andliga innehållet i den traditionella kinesiska kulturen och att lösgöra sig från arvet av traditionell kultur. Det misslyckades emellertid med detta tack vare det stora antalet homonymer (ord med samma uttal men med olika betydelser) som finns i det kinesiska språket. I processen att främja kinesiskan har man funnit att de förenklade tecknen omöjligen kan ersätta de traditionella tecknen. En återförening av fonterna i dess traditionella form har blivit den allmänna trenden.
Såsom Zhang sade, trots att de förenklade tecknen har färre penseldrag underminerar de faktiskt reglerna för de grundläggande strukturella komponenterna i kinesiska tecken och deras egna kulturella innebörd. Vissa av de förenklade karaktärerna rymmer till och med motsatt betydelse från originalen, vilket gör kinesiskan svårare att lära sig. Det är svårt för dem som lär sig de förenklade tecknen att förstå gammal litteratur. Den kinesiska kulturen har konsekvent skadats och kulturens värdefullaste del har förstörts.
[1] Pinyin (”stava ljud”) används för att uttala flera kinesiska språk på ett standardiserat sätt genom det latinska alfabetet.
