Inför hoten om kraftigare restriktioner i västländerna har flera transnationella tobaksbolag ökat marknadsföringen i utvecklingsländerna, särskilt mot kvinnor och ungdomar.
Medan rökningen minskar med cirka en procent om året i vissa industrialiserade länder ökar den med ungefär tre procent om året i utvecklingsländerna. Om den nuvarande utvecklingen håller i sig de närmaste 30 åren, beräknas årligen sju miljoner människor i utvecklingsländerna dö av rökningsrelaterade sjukdomar.
Under ett antal år har företag såsom Philip Morris, RJ Reynolds och British-American Tobacco kraftigt expanderat i Östeuropa, Asien, Afrika och Latinamerika.
Dödsfall orsakade av tobak kan bara öka den ojämlika hälsosituationen för etniska grupper och minoriteter. Jeanette Noltenius är expert på tobaks och alkoholmissbruk och säger:
– I USA har bland andra den spansktalande minoriteten varit en specifik målgrupp för tobaksbolagen alltsedan början av 1960-talet och utsatts för dubbla doser reklam (på spanska och engelska).
Enligt uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet kommer andelen unga latinamerikanska rökare i USA att tredubblas till år 2020 och öka från nuvarande nio procent till 19.
Sedan början av 1980-talet har amerikanska handelstjänstemän arbetat för att öppna de japanska, sydkoreanska, taiwanesiska och thailändska marknaderna.
I Taiwan har de amerikanska ansträngningarna för att öppna marknaden för amerikanska tobaksprodukter lett till ökat rökande, särskilt bland kvinnor och barn. På tal om regeringens stöd till amerikanska tobaksbolag sade en företagsledare:
– Vi räknar med sådant stöd. Det var därför vi röstade in dem.
Detta agerande har fått Asia-Pacific Association for the Control of Tobacco att protestera kraftigt mot vad de anser vara en invasion av amerikanska företag som siktar in sig på asiatiska kvinnor och barn. Organisationen har klagat på amerikanska tjänstemäns tuffa taktik i berörda länder.
En statlig amerikansk rapport säger att USA:s hjälp till tobaksbolagens export går tvärs emot landets hälsoinitiativ, både inrikes och utrikes.
Flera studier har visat att i de fattigaste hushållen i utvecklingsländerna går minst tio procent av de totala hushållsutgifterna till tobak. De medför att det finns mindre pengar till nödvändigheter såsom mat, utbildning och hälsovård, vilket innebär ökad undernäring, analfabetism och förtida dödsfall.
I Kina har tobaksbolagen enträget jobbat sig in i landet med hjälp av intensiva reklamkampanjer. Det finns beräkningar som säger att av världens totalt 1,71 miljarder rökare finns 350 miljoner i Kina, där lungcancerfallen ökar med 4,75 procent per år.
Den kinesiska staten står inför dilemmat att propagera för tobaksbegränsningar, samtidigt som den är beroende av inkomsterna från det statskontrollerade tobaksbolaget. De ekonomiska möjligheterna i tobaksodling har inneburit att miljontals hektar i Kina för närvarande uppodlats för det.
Samtidigt som insatserna mot rökning börjar ge resultat i USA ger liknande ansträngningar i utvecklingsländerna betydligt sämre utdelning. Dessa länder har inte en chans att stoppa rökningen såvida inte de internationella tobaksbolagen tvingas begränsa sin aggressiva marknadsföring.
Länder i Asien och Latinamerika genomför hälsoutbildningskampanjer och har infört lagstiftning mot rökningen. Flera länder världen över har lagar som begränsar tobaksanvändningen.
Generellt är dessa lagar stiftade på nationell nivå men i USA, Kanada och flera länder i Latinamerika är de antagna på delstatlig eller regional nivå.
Trots alltfler fördömanden från hälsomyndigheter och Världshälsoorganisationen, fortsätter de internationella företagen den diskriminerande marknadsföringen av tobak i utvecklingsländerna, och de mänskliga kostnaderna är stora. Som läget är just nu kan bara tvärvetenskapliga strategier, innefattande bland annat utbildning, beskattning och handelsbegränsningar för multinationella företag, få kontroll på denna pandemi.
César Chelala är internationell hälsokonsult.
Översatt från engelska
