Tjernobyl efterlämnar skador på jorden som tar lång tid att reparera och sår på människan som tar lång tid att läka.
För 20 sedan, natten den 26 april 1986 ägde en kärnkraftsolycka rum i Tjernobyl, nära staden Pripyat i Ukraina vid gränsen till Vitryssland. Ett misslyckat test på säkerheten vid olika driftförhållanden orsakade två kraftiga explosioner som lyfte taket på kärnkraftverkets fjärde reaktor. Radioaktiva gaser och damm sögs upp i atmosfären, spred sig snabbt till stora delar av Ukraina, Vitryssland och Ryssland och nådde med vindar till Sverige i norr och England i väst. 31 personer dog omedelbart och reaktorn stod i brand. Mer än åtta miljoner personer utsattes för radioaktivstrålning, enligt FN.
Dåvarande kommunistiska Sovjetunionen stod handlingsförlamat. Man varken varnade medborgarna eller andra länder om olyckshändelsen. Evakuering av människor började den 27 april, vilket var alldeles för sent. Först på tredje dagen rapporterade den sovjetiska nyhetsbyrån Tass att en olycka skett i Tjernobyl, att det fanns skadade och att en kommitté skulle utreda händelsen.
Medan myndigheterna teg kämpade modiga brandmän, soldater, läkare, sköterskor, forskare och frivilliga utan ordentliga strålningsskydd med det farliga räddnings- och saneringsarbetet. Den brinnande reaktorn släcktes, härdsmältan täcktes med tonvis sand och bly, radioaktiv förorening av omgivningen hindrades och de skadade fick vård.
Med livet som insats i arbetet blev räddningsmanskapet hyllat som ”liquidators” eller förvaltarna. De hindrade en ännu värre katastrof.
– Det fanns soldater utan personliga skydd, speciellt när de lastade bly. Skyddsutrustning fanns inte. Detsamma gäller helikopterpiloter… Det fanns inte ens fungerande mätare för radioaktiv strålning, säger ukrainske Anatoly Borisenko, chef för en organisation för Tjernobyl-invalider och själv en av de överlevande från räddningsmanskapet.
I december 1986 avslutades arbetet med inkapslingen av reaktorn, som krävde hundratusentals kubikmeter betong och tusentals ton stål. Enligt sovjetiska vetenskapsmän kunde skyddet hålla i 20-30 år. Idag står den likt en gigantisk gravplats och riskerar att kollapsa.
Ukraina har planer på att åtgärda riskerna men projektet har dröjt på grund av finansiella problem.
Den senaste tiden har det kommit motsägelsefulla rapporter om följderna efter Tjernobyl. Enligt en rapport år 2005 från FN:s atomenergiorgan IAEA beräknas de framtida cancerfallen till 4 000, medan en ny rapport från de de oberoende engelska forskarna Dr Ian Fairlie och Dr David Sumner säger att antalet är avsevärt högre, 30 000 till 60 000.
Dagen efter olyckan var många barn enligt vittnesberättelser ute och lekte precis som vanligt. Överlevande barn blir nu dödligt sjuka i olika typer av cancer. Många nyfödda är missbildade eller har hjärtfel, kallat Tjernobylhjärta, vilket anses vara en direkt konsekvens av olyckan.
Irländska Adi Roche startade 1991 Chernobyl Children’s Project International, som erbjuder barnen läkarvård och familjer humanitär hjälp. Genom den irländska organisationen har över 11 000 barn fått vård och återhämningsmöjligheter i Irland.
Enligt organisationen väntar över 7 000 barn i Vitryssland på behandling för Tjernobylhjärta, och nyfödda läggs varje år till listan. Landets hälsoresurser har nått bristningsgränsen. Utan hjälp kommer många av dem att dö inom tre till fem år.
