Tio år med kortvåg genom Kinas censur
Øystein Alme, vd för stiftelsen Voice of Tibet, har beskrivit den lilla radiostationens kamp för att nå igenom kommunistkinas censur i boken Silenced; Chinas great wall of censorship, som lanseras under hösten.


Liknelsen med Davids kamp mot Goliat ligger nära till hands när man ska beskriva boken Silenced; Chinas great wall of censorship. Den handlar om den lilla radiostationen Voice of Tibets kamp mot kommunistkinas resursstarka censurapparat.

I drygt tio år ha Voice of Tibet (VOT) sänt nyheter på kortvåg till lyssnare i Tibet på mandarin och tibetanska, trots dagliga störsändningar, berättar författaren Øystein Alme, ordförande i stiftelsen Voice of Tibet, med säte i Norge, för Epoch Times på bokmässan i Göteborg. Där presenterades boken, utgiven på svenska förlaget Amaryllis, för en större allmänhet.

I boken beskriver han, tillsammans med medförfattaren Mårten Vågen den ihärdighet med vilken den kinesiska censuren ansträngt sig för att hindra sändningarna att nå lyssnarnas öron, sedan de startade i maj 1996.

Störsändningar med högfrekvent ljud, musik och annat buller har kontinuerligt sänts på samma frekvens som VOT använder, och en stor del av Öystein Almes arbete har gått ut på att skaffa sig kunskaper i modern radioteknik och hur störsändningarna undviks. Stationen har skaffat sig metoder för att nå fram till lyssnarna trots censuren, men av förklarliga skäl vill han inte gå in på några detaljer.

Øystein Alme har även skaffat sig kunskap om Kinas medielagar, och redogör i boken både för de som faktiskt ser riktigt bra ut, som nästan får läsaren att tro att det finns yttrandefrihet i Kina, tills han också nämner de många undantagen från dessa lagar, som skapar den stora muren av censur som nämns i bokens titel.

Han betonar att det inte är hela historien om den kinesiska censuren som beskrivs i boken.

– Det är våra egna erfarenheter. De kan ses som en liten del mitt i en stor rapport.

Engagemanget för Tibet vaknade vid en resa till dit som han och hans fru gjorde 1995. De fick båda en känsla av att något var fundamentalt fel i landet.

– Människor var rädda för att prata.

När de kom hem till Norge gick Øystein med i Tibetkommittén och fann sig snart delaktig i startandet av en radiostation för sändning av kortvåg till Tibet.

Øystein Alme sitter som chef i Oslo, medan de tolv reportrarna finns i Tibet och Indien. Huvudreaktionen ligger i Dharamsala i Indien, där Dalai Lama lever i exil.

Boken kom till efter att ha Øystein Alme försökt få igång samarbete med människorättsorganisationer, för att få hjälp med radiostationens problem, men attityden han möttes av var att  ”vi sköter vårt”.

– Då tänkte jag att ”då gör jag det själv”.

Sedan boken kom från tryckeriet i juni har han sänt den till Amnesty International, Human Rights Watch och andra organisationer som jobbar för en positiv förändring i Kina, och hoppas att de kan använda den i sitt arbete. Han anser att den bör vara av stort intresse inte minst inför OS i Peking 2008, vilket han ser som en avgörande möjlighet när det gäller mänskliga rättigheter i Kina.

– Slipper de undan kritik innan OS har de all anledning att vara optimistiska inför framtiden, säger han om de kommunistiska makthavarna.

Kommunistpartiets kongress i slutet av 2007, då nästa femårsplan skrivs, är också mycket avgörande.

– Det är nu tåget går, och jag hoppas att så många som möjligt hoppar på innan det lämnar perrongen, säger Øystein Alme.

Författarnas viktigaste budskap är att folk måste engagera sig, nu. Flera av de brev i ärendet som Øystein Alme skickat till olika makthavare och som finns med i boken avslutas därför med ett versalt  ”MAKE IT HAPPEN!”.