- Titel: The Open Road
- Produktionsår: 2009
- Produktionsland: USA
- Regi: Michael Meredith
- Medverkande: Jeff Bridges, Justin Timberlake, Kate Mara, Mary Steenburgen m fl.
- Kommer ut: 100707
Det är alltså popstjärnan Justin Timberlake (f 1981) som har en av huvudrollerna i denna film. Jag tycker det är ganska tröttsamt när musikartister gör film, eftersom resultatet oftast blir en uppvisning i narcissism. Ett typexempel är den lågpannade “Crossroads” (Tamra Davis, USA, 2002) med popsnöret Britney Spears i huvudrollen. Timberlake skiljer sig dock från de flesta andra musikartister, då han väljer sina roller med omsorg och dessutom är en ganska duktig skådespelare.
Carlton Garret (Timberlake) är en ung baseballspelare som har gått i sin fars (Bridges) fotspår. När hans mamma (Steenburgen) säger att hon vill träffa hans far innan hon ska opereras för ett hjärtfel, måste Carlton att söka upp sin far, som han har en dålig relation till. Som moraliskt stöd tar han med sig sin före detta flickvän, Lucy (Mara) på resan. Då hans far tappat bort sina ID-handlingar, är de tvungna att ta sig tillbaka till Houston med bil. Som alla bra roadmovies, är resan inte bara kroppslig, utan även själslig, då Carlton får nya perspektiv på sin relation till sin strulige far, sitt livs kärlek och sina val i livet.
När man ser Timberlakes namn i rollistan kanske man förväntar sig en fartfylld film, med lika stora delar klyschor och explosioner. Men denna film hade en relativt liten budget och bygger främst på samspelet mellan skådespelarna och ett bra skrivet manus. Detta tycker jag är ganska vågat av Timberlake, då detta upplägg gör att han inte kan gömma sig bakom actionsekvenser eller välbekanta klyschor. Det som är mest slående med filmen är att Kyle (Bridges), den äldsta karaktären, beter sig barnsligt, medan de två yngre karaktärerna, Carlton och Lucy, beter sig väldigt vuxet. För Kyle är världen enkel och okomplicerad och han har svar på allt, medan Carlton och Lucy vet att världen är ganska så komplicerad och att man måste ta ansvar för sina handlingar.
Egentligen är jag inte särskilt förvånad över att Timberlake gör riktigt bra ifrån sig, då han även var bra i “Alpha Dog” (Nick Cassavetes, USA, 2006) och “Black Snake Moan” (Craig Brewer, USA, 2006), som även de skiljer sig ganska mycket från vanlig amerikansk mainstreamfilm. Hade han velat, hade Timberlake säkerligen kunnat få stora summor pengar för att vara med i en romantisk komedi eller en actionkomedi. Men till skillnad från många andra musikartister som gör film, verkar han vara genuint intresserad av skådespelaryrket. Så jag hoppas sannerligen att han fortsätter att ta sådana här roller, för han är bättre än många andra “vanliga” skådespelare.
“The Open Road” är en typisk vuxenfilm. Med detta menar jag inte att den är blodig eller något sådant. Jag menar mer att det är en film som handlar om komplexa relationer som utforskas på ett intressant sätt. Och Timberlake kunde ju knappast backas upp av någon bättre än Jeff Bridges, som tidigare i år vann en Oscar för bästa manliga huvudroll för sin roll i “Crazy Heart” (Scott Cooper, USA, 2009).
