Från att ha varit ett av de fattigaste länderna i världen har nu Kina bara USA framför sig. Men det kinesiska folket har fått betala ett högt pris, och kommer att få göra det under många år framöver.
Kinas stadiga klättring som kontrast till den i övrigt tröga globala ekonomin har ingjutit mod hos de kinesiska ledarna och stärkt förtroendet för deras utvecklingsmodell. Samtidigt har den till synes robusta auktoritära kapitalismen i Kina övertygat vissa amerikanska experter att modellen erbjuder ett gångbart alternativ till den västerländska demokratin. Enligt Asienexperten Joshua Kurlantzik är det kinesiska systemet ”den allvarligaste utmaningen mot den demokratiska kapitalismen sedan kommunismen och fascismen vann mark på 1920-talet och början 1930-talet.”
I motsats till bilden av den kinesiska ångvälten har emellertid en mängd kriser förekommit det senaste decenniet. Storleken på den kinesiska ekonomin och befolkningen ökar utmaningarna inom hälsovård, miljö och socialt.
Ta till exempel luftföroreningarna. I norra Kina är halterna av vissa partiklar med storlekar mindre än 2,5 mikrometer – eller PM2,5, den mest skadliga varianten av giftig smog – 40 gånger högre än den tillåtna maxnivån av Världshälsoorganisationen (WHO).
Hälsokonsekvenserna på grund av sådana luftföroreningar är enorma. En studie som genomfördes 2012 av WHO tillsammans med en grupp universitet fann att nedsmutsning av utomhusluft bidrog till 1,2 miljoner för tidiga dödsfall i Kina, motsvarande nästan 40 procent av den totala siffran globalt. Och enligt en rapport nyligen av Deutsche Bank kommer luftkvaliteten i Kina vara 70 procent värre år 2025. Detta på grund av ökning i kolförbränningen liksom ökade utsläpp från fordon och industrier, vilka tillsammans redan står för 85 procent av PM2,5-luftföroreningar i Kina 2013.
Förorenat vatten är ett annat pris som Kina fått betala för den explosionsartade ekonomiska tillväxten. Till följd av snabb industrialisering och dålig reglering av hanteringen kring kemiskt avfall är mer än 70 procent av sjöarna och floderna i Kina förorenade, och nästan 40 procent av dessa floder bedöms vara ”allvarligt förorenade”. Närmare en fjärdedel av kineserna saknar tjänligt dricksvatten. WHO uppskattade nyligen att nästan 100 000 människor i Kina årligen dör av sjukdomar som kommer från smutsigt vatten.
Omkring 20 000 döda grisar som hittades i Huangpufloden i mars ökade kraven på säkerhetsregler för mathållningen. En studie från 2011 av kinesiska forskare uppskattade att mer än 94 miljoner människor i Kina varje år blir sjuka på grund av bakterier i maten. Ungefär 8500 människor dör till följd av detta.
De här siffrorna underskattar sannolikt Kinas kris avseende livsmedelssäkerhet, då statistik över hälsotillstånd orsakade av förorenad mat ofta saknas. Enligt en utredning som gjordes 2011 av Nanjing Agricultural University innehöll 10 procent av det ris som säljs i Kina stora mängder kadmium, och vissa forskare uppskattar att så mycket som 70 procent av Kinas jordbruksmark är förorenad av giftiga kemikalier.
Den omfattande produktionen och konsumtionen av giftiga kemikalier inom industri och jordbruk har smutsat ned vatten och luft och förorenat åkermark. Runt 400 så kallade cancerbyar har framträtt – byar där andelen cancer är ovanligt hög. Totalt sett har antalet cancerfall i Kina ökat med 80 procent jämfört med för 30 år sedan. Snabb tillväxt har ett pris.
Den ekonomiska boomen det senaste decenniet har också orsakat ett ökande välfärdsgap. Enligt en rapport från Southwestern University of Finance and Economics i Kina var ginikoefficienten 0,61 i Kina år 2010. Koefficienten mäts på en skala mellan 0 och 1 där en högre siffra innebär större ojämlikhet. Det är inte onormalt att en snabbt växande ekonomi upplever ökad ojämlikhet, men Kinas ojämlikhet är jämförbar med den i Filippinerna och Ryssland, och mycket värre än i Japan, USA och många nyligen liberaliserade länder i Östeuropa.
Baserat på en studie av Wang Xiaolu, ekonom på the independent National Economic Research Institute i Peking, har analytiker bedömt att 10 procent av de rikaste kineserna tjänade 65 gånger mer än de 10 procent fattigaste. Hög ojämlikhet har ökat risken för att Kina ska hamna i ”medelinkomstfällan” – att fastna på en utvecklingsnivå som inte kan mäta sig med utvecklingen i mer framstående ekonomier. Regereringens sätt att hantera den sociala krisen kan också utlösa en kamp mellan de missgynnade och en liten priviligierad grupp.
Korruption
Den pågående sociopolitiska krisen i Kina förvärras av en djupt rotad korruption. Övergången till marknadsekonomi har skapat nya möjligheter och gjort korruptionen mer omfattande än under tidigare decennier. För drygt tio år sedan menade två framstående kinesiska forskare att omkring 80 procent av de kinesiska tjänstemännen var korrupta, och situationen har inte förbättrats.
Enligt en blygsam uppskattning av Carnegie Endowment for International Peace är kostnaden för korruptionen i Kina runt tre procent av BNP årligen, det vill säga ca 1300 miljarder kronor. Likt ett system som belönar dåligt beteende och driver bort bra beteenden har Kinas korruption nått en nivå som genomsyrar nästan alla sektorer och alla människor i samhället. Enligt en landsomfattande undersökning som genomfördes i oktober 2011 höll 82 procent av deltagarna med om att Kina har upplevt en betydande moralisk nedgång de senaste decennierna, och mer än hälften av deltagarna ansåg inte att det var nödvändigt att följa någon etisk standard för att uppnå framgång.
När president Xi Jingpiing i ett tal i Moskva i mars diskuterade olika länders utvecklingsvägar sade han: ”Bara den som bär skon vet om den passar hans fot.” När de sociala kostnaderna för utvecklingen blivit allt svårare att hantera har även de som gynnats av den snabba ekonomiska utvecklingen tappat tron på att den existerande modellen längre passar Kina. När Peking var inneslutet i giftig smog i januari skrev en skådespelerska som är född och uppvuxen i Peking: ”Emigrationsvågen och varje annan frestelse var inte tillräcklig för mig att lämna denna älskvärda stad. Idag cirkulerar den här tanken hela tiden i mitt huvud: ’Var ska jag tillbringa mina sista år?’”
Utflöde
Regimens vädjan om mer tilltro till systemet hörsammas inte heller av Kinas nyrika, som röstar med sina fötter genom att välja att emigrera. Enligt en rapport från Bank of China har 40 procent av människorna med en nettoinkomst på mer än 60 miljoner yuan, drygt 60 miljoner kronor, redan emigrerat, och ytterligare 46 procent överväger att flytta. Bristen på tilltro till systemet märks också genom att pengar läcker ut ur Kina. Trots Kinas restriktioner på kapitalförflyttning har så mycket som 24 biljoner kronor lämnat landet det senaste året.
De sociopolitiska problemen är uppenbarligen ett hot mot Kinas stora framsteg. Innan Kina tar itu med de oändliga sociala kostnaderna på grund av utvecklingen så är det nästan omöjligt för landet att ta en ledarroll i det internationella systemet – något man ser som sin rättmätiga position.
Det är till exempel svårt att föreställa sig att landet skulle återfå sin storhet om det kinesiska folket inte har ren luft att andas, rent vatten att dricka, eller icke förorenad jord på vilket de kan leva och bedriva sina jordbruk. Det är således av största vikt att omvärdera Kinas utvecklingsmodell och prioritera inhemska sociopolitiska problem. Tyvärr kan den förföriska historien om Kinas framsteg göra en blind inför de mörka sidorna.
Yanzhong Huang är seniormedlem i Global Health at the Council on Foreign Relations och docent på John C. Whitehead School of Diplomacy and International Relations.
He är redaktör på Global Health Governance och författare till ”Governing Health in Contemporary China.” Med tillstånd från YaleGlobal Online. Copyright © 2013, Yale Center for the Study of Globalization, Yale University.
Översatt från engelska.
