Inom alla etniska grupper, kulturer och traditioner vet man vad det innebär att begå självmord. Buddhismen motsätter sig självmord och anser att det är ett slags våld man utsätter sig själv för. De flesta tibetaner är buddhister och den buddhistiska vägen innefattar tron på att alla levande varelser är en del av en kausalitetskedja, karma, vilken tar individen från ett liv till nästa. Buddhister tror på principer som rätt koncentration, rätt uppmärksamhet, rätt tal och rätt handling, så man anser självmord som något förbjudet.

Det kinesiska kommunistpartiet påstår sig ha befriat ”miljoner ur träldom” eller slaveri och gett lycka till Tibet. Så tidigt som 1962 skrev dock den tionde Panchen Lama ett ”70 000-ords brev” till kommunistpartiet där de plågade tibetanernas sorg framfördes.

”Låt inte folket svälta! Låt inte buddhismen gå under! Utplåna inte våra snötäckta bergs folk!”

Under de senaste 50 åren har många grupper och individer protesterat i Tibet och antalet självmord har aldrig tidigare skådats under landets historia. Baserat på historiska och munliga data nådde antalet självmord en topp under det sena 50-talet och under kommunistkinas kulturrevolution.

När jag forskade om kulturrevolutionen  i Lhasa mindes en äldre man att han 1959 personligen såg fyra munkar kasta sig ner i Lhasafloden till en säker död. Floden flöt stilla fram medan deras blodröda kåpor sakta sjönk.

Efter den tibetanska incidenten i mars i fjol sköt antalet självmord i höjden över hela Tibet igen. Den 23 mars hängde sig munken Tuomei från Ramocheklostret i Lhasa. Den 27 mars hängde sig munken Lobsang Jinpa från Kirtiklostret i Amdo Ngaba i Sichuanprovinsen och en 75-årig munk från Gomangklostret i Ngaba tog också sitt liv. Den 16 april begick den blinde munken Thoesam från Ngabaklostret självmord. Den 28 april hängde sig Tri Lhamo, från en by nära Wonpoklostret  i länet Sershul i Sichuanprovinsen. Den 18 oktober hoppade den 17-årige studenten Yonglunzhu Cairang ut genom fönstret från andra nationella mellanstadieskolan i Jianzhalänet i Qinghaiprovinsen. Dessa är bara några få exempel.

Det är uppenbart att de kände att smärtan att leva var värre än återfödelsens smärta, så som Lobsang Jinpa från Kirtiklostret skrev i sitt självmordsbrev.

”Det är omöjligt att leva under det kinesiska förtrycket ens en minut eller en timme, än mindre en hel dag”, skrev Yonglunzhu Cairang i sitt självmordsbrev. ”Jag använder mitt eget liv för att berätta för världen att tibetaner inte har någon frihet.”

Den 27 februari 2009, på den tredje dagen av det tibetanska nyåret, efter att den årliga stora bönefestivalen i Ngaba ställts in, sträckte den 24-årige munken Tabey från Kirtiklostret ett foto av den tibetanska flaggan och Dalai Lama mot himlen, tände eld på sin oljeindränkta  kåpa och sprang gatan fram, uppslukad av lågor, för att protestera mot det mörker som hänger över Tibet. Det här kan vara den första gången som en tibetan i fastlandskina uttryckt sin uppfattning genom att sätta eld på sig själv. Den tibetanska historien måste minnas Tabey, precis som Thupten Ngodup, munken som tog sitt liv i exil i New Delhi i Indien 1998 genom att sätta eld på sig själv under en hungerstrejk i protest mot Kina. Skillnaden är att Tabey sköts ner av kommunistpartiets militärpolis direkt på plats, den militärpolis som nu fyller städer och kloster sedan i mars förra året.

Med dessa smärtsamma skott ringande i öronen släppte kommunistpartiet en ”vitbok” med titeln ”50 år av demokratiska reformer i Tibet”. Den Han-kinesiske författaren Chen Wejian, som lever i exil, kommenterade denna så kallade vitbok. 

”Oavsett hur de avsiktligt döljer sina brott och visar upp sig, så var det munken som tog sitt eget liv genom att sätta eld på sig själv som genom denna handling avslöjade den verkliga människorättssituationen i Tibet. Den oerhört onda regimen saknar totalt samvete och kan därför göra detta.”

Meningen med tibetaners offrande av sina egna liv är utanför Kina precis det som en exilpoet skrev om den självförbrände munken Thupten Ngodup:

”Skärande genom himlen som varit tyst i evigheter, väckte det upp de snötäckta bergen som sovit i hundratals år.”

Av Woeser, från Radio Free Asias program på tibetanska

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/13589/