Viktigast blir kampen mellan de tre som kandiderar för premiärministerposten (Kalon Tripa).

RFA bevakar valet och förser de tibetanska lyssnarna med information och man planerar att en vecka innan valet, den 13 mars, sända en debatt mellan huvudkandidaterna till premiärministerposten.

Det här är andra gången som posten tillsätts genom att det tibetanska folket går till val, istället för att tillsättas av Dalai Lama, som nu är 75.

En medlem av CTA:s arbetsgrupp för Kina-Tibet-förhandlingar har en del betänkligheter när det gäller huruvida en sekulärt vald tjänsteman kan axla så mycket av den roll som Dalai Lama hittills har haft. Bhuchung Tsering talade den 23 februari till pressen inför valet på RFA:s högkvarter i Washington.

-Exilregeringen säger sig vara en regering för majoriteten av det tibetanska folket. Hur ska den här personen kunna upprätthålla förbindelser, utanför och inne i Tibet? Dalai Lama har kunnat göra det tack vare sin dubbla roll som andlig och politisk ledare, sade Tsering.

Tibetaner i exil finns över hela jorden. Tibetaner som bor i USA, Kanada, Europa, Indien, Bhutan och Nepal kommer att välja en ny premiärminister och ett parlament. Vem som än vinner de lagstiftande och verkställande posterna kommer att få till uppgift att styra uppskattningsvis 150 000 exiltibetaner, av vilka de flesta bor i Indien och Nepal.

CTA:s huvudkontor finns i Dharmsala i norra Indien, där nära 400 personer arbetar i högkvarteret. Det är också Dalai Lamas officiella bostad.

CTA stöter naturligtvis på svårigheter orsakade av att det har förflyttats från det egentliga Tibet och som motståndare har det kinesiska kommunistpartiet som invaderade Tibet år 1950 och påbörjade en militär ockupation 1951.

Den viktigaste utmaningen för CTA är att i egenskap av det tibetanska folkets legitima regering vidmakthålla en relation med tibetaner som bor i Tibet och att bli betraktade som legitima representanter för det tibetanska folkets krav.

När nu Tibet har blivit inkorporerat med Kina, ”hur kommer de att se på att en regering med sin bas i Indien ska kunna komma med någon sorts lösning på deras problem?” frågade Tsering.

En utveckling som hjälper exilregeringen är den enorma förbättringen av kommunikationerna. Tack vare tjänster och radio på tibetanska har kommunikationerna från exilregeringen blivit mer omfattande och snabbare, sade Tsering.

När Dalai Lama gör ett uttalande i Indien ”når det in till Tibet på några timmar. Tidigare tog det månader; nu kommer det fram på några minuter eller i värsta fall några timmar”, sade Tsering.

Karma Dorjee, Radio Free Asias ställföreträdande chef för Tibetsektionen, talade på RFA:s högkvarter den 23 februari om de kommande valen till Tibets exilregering. (Foto: Gary Feuerberg/The Epoch Times)

Till exempel, när Dalai Lama gjorde ett uttalande om ”överdådig utsmyckning” kunde man inom en dag knappast se någon inne i Tibet som bar kläder med pälsfoder, sade Karma Dorjee, RFA:s ställföreträdande chef för Tibetsektionen.

I täten inför valet av regeringschef ligger Harvardprofessorn i juridik Lobsang Sangay, 42, som fick nästan dubbelt så många röster i preliminära val som hölls den 3 oktober, jämfört med sin närmaste rival, Tenzin Namgyal Tethng.

Sangay skrev sin doktorsavhandling om Tibetansk Exilregerings Demokrati och Historia. Hans tibetanska aktivism sträcker sig tillbaka till den tid då han var ograduerad och hade toppositioner i den Regionala tibetanska ungdomskongressen i Delhi.

Tethong, 63, är en ” distinguished fellow”, Tibetan Studies Initiative, vid Stanford University, och tidigare representant för Dalai Lama i New York och Washington.

Den tredje kandidaten, Tashi Wangdi, 63, som har varit tjänsteman inom exilregeringen ända sedan 1966, säger att han inte eftersträvar den höga posten men kommer att stå till tjänst om han blir kallad till det av väljarna.

Även om Sangay har en klar tätposition har en del ifrågasatt om han är lämplig för den höga positionen och säger att han saknar erfarenhet, vid jämförelse med sina två motståndare. Därför ser en del valet som ett val mellan ungdom och erfarenhet.

Jämfört med amerikanska val är detta uppfriskande artigt och positivt i tonen. Finansieringen är mycket liten jämfört med val i USA. Tethong var den förste att självmant avslöja sina kampanjfinanser, vilka stannade vid strax under $30 000. Wangdis bidrag var $10 769. Sangay sade att det inte var nödvändigt för honom att skaffa pengar.

Sangays svar fick Tibetan Political Review, vilken förhåller sig neutral i valet, att uppmana kandidaterna att bli mer medelsamma.

Den tibetanska regeringens form är något udda i dagens värld. Det är en konstitutionell demokrati med institutioner som hos andra demokratier, men det är demokrati där särskild aktning ges dess andlige ledare, Dalai Lama, som fortfarande tituleras den tibetanska regeringens överhuvud.

Dessutom innehar Dalai Lamas bror och syster höga positioner i premiärministerns kabinett. Den särskilda vördnad som det tibetanska folket visar Dalai Lama och hans representanter gör regeringen till något som inte är en helt och hållet sekulär demokrati.

Dalai Lama har dock gradvis skiljt de religiösa funktionerna i regeringen från de politiska och säger att han är halvt pensionerad. Exilregeringen har då till uppgift att skaffa sig legitimitet som en sekulär institution i tibetanernas ögon, både inne i och utanför Tibet.

Ett basalt bekymmer som Tsering tar upp är vad som händer när Dalai Lama går bort. Kommer institutionen ”Dalai Lama” att fortgå när dess nuvarande titelbärare går bort? Och kommer tibetaner inne i Tibet att fortsätta vara ”politiskt kopplade” till exilregeringen i Dalai Lamas frånvaro? För det kinesiska kommunistpartiet är det bättre, säger Tsering, att Dalai Lama-frågan försvinner när Dalai Lama dör.

Översatt från engelska:” target=”_blank”>