“The Hurt Locker” vinnare på Oscarsgalan
Regissörerna Kathryn Bigelow (till vänster) för "The Hurt Locker" samt ex-maken och kollegan, James Cameron för "Avatar" får besked om sina filmer vid den 82:a oscarsgalan på Kodak Theater i Hollywood, Kalifornien den 7 mars 2010. (Foto: AFP/Gabriel Bouys)


Så var den åttioandra oscarsgalan avslutad. Jag var en aning cynisk i mina gissningar inför galan. Men i år är jag, för det mesta, glad att jag hade så många fel, då den, i mitt tycke, mediokra filmen “Precious: Based on the Novel Push by Sapphire” (Lee Daniels, USA, 2009) inte vann alltför många statyetter.

Nattens största vinnare var “The Hurt Locker” (Kathryn Bigelow, USA, 2008), som vann hela sex statyetter. Bland dessa finner man priser för bästa originalmanus, bästa regi och bästa film. Detta är första gången i galans historia som en kvinna vinner pris för bästa regi. Ja, det är verkligen så svårt för en kvinna att ta sig fram i Hollywood, vilket kan tyckas vara en aning tråkigt. Men jag hoppas att det kan bli ändring på detta nu, i och med att Bigelow vann pris i kategorin med en film som är rå, brutal och riktigt bra. Kul för oss svenskar är att två av statyetterna till “The Hurt Locker” hamnade i svensken Paul Ottossons händer. Kategorierna han vann i var bästa ljudklippning och bästa ljudmixning. Kanske inte de mest spännande kategorierna, men det blev likväl två “svenska” oscarstatyetter. “Avatar” (James Cameron, USA/Storbritannien, 2009), som var nominerad i nio kategorier och som var en av de största konkurrenterna till “The Hurt Locker”, vann statyetter i tre av de tekniska kategorierna, vilket inte alls är förvånande. 

I skådespelarkategorierna gick det som väntat, men inte riktigt som jag ville. Christoph Waltz och Mo’Nique vann för bästa manliga respektive kvinnliga biroll. Waltz vann för sin roll i “Inglourious Basterds” (Quentin Tarantino, USA/Tyskland, 2009) odh Mo’Nique för sin roll i “Precious”. Dessa var galans minst överraskande vinnare, och också de mest välförtjänta. För även om jag kanske tyckte att “Precious” fick överdrivet många nomineringar, var Mo’Niques nominering inte en av dem som jag inte tyckte den förtjänade. Däremot tyckte jag inte att “Precious” förtjänade att vinna i kategorin bästa manus baserat på tidigare material. Å andra sidan tyckte jag att Geoffrey Fletchers tacktal, när han tog emot sitt pris, var så ödmjukt att jag kan ha överseende med att en medioker film vann i den kategorin. Jeff Bridges vann en statyett för bästa manliga huvudroll för sin roll i “Crazy Heart” (Scott Cooper, USA, 2009). Bridges höll för övrigt ett av galans bästa tacktal; det var fyllt av ödmjuk tacksamhet utan att bli alldeles för blödigt, till skillnad från Sandra Bullocks tacktal, som blev en aning klyschigt. Det blev alltså Bullock som vann i kategorin bästa kvinnliga huvudroll för sin roll i “The Blind Side” (John Lee Hancock, USA, 2009). Jag tycker inte att Bullock är en särskilt bra skådespelerska, och jag tycker inte att hon förtjänade det priset. Men jag förutsåg att hon skulle vinna för lång och trogen tjänst. Och så blev det. Jag hade mycket hellre sett att Meryl Streep vunnit sin tredje oscar, eftersom hon verkligen var så bra i “Julie & Julia” (Nora Ephron, USA, 2009).

Allt som allt är jag ganska nöjd med vinnarna. Men helt nöjd kommer jag nog aldrig vara, eftersom det alltid är någon film man tycker blir förbisedd. Däremot är jag långt ifrån nöjd med vissa av ändringarna på formatet. Ändringarna i själva galan var inte så många i år. Det enda jag kan klaga på är att de inte framförde de nominerade låtarna, vilket jag tycker är ett bra inslag i galan, särskilt med tanke på att det är det närmaste en melodifestival jag kommer, då jag verkligen inte klarar av att se den vanliga melodifestivalen av rent kvalitativa skäl (dålig TV kombinerat med dålig musik är verkligen inte något jag vill genomlida på årlig basis). De ändringar jag verkligen inte uppskattade kom från den svenska arrangören Kanal 9. Kanal 9 har tidigare visat att de klarar av att hålla i galan, trots att de är en mindre kanal. I år förstörde de dock denna uppfattning. För det första funkade inte ljudupptagningen från mikrofonerna under de första minuterna på röda mattan. I och för sig var det enda vi missade ett litet samtal med Zac Efron, som inte ens var nominerad. Men detta var ändå en, i min bok, stor miss. För det andra valde kanalen att inte ha någon studiosändning i år. Förra året hade de Orvar Säfström i studion, vilket jag tyckte var ett riktigt bra drag. Istället hade de en så kallad “filmexpert” i form av Alexander Dunerfors, som twittrade från hemsidan. Jag kollade in vad Dunerfors skrev ett par gånger under natten och måste säga att hans twittrar inte var särskilt intressanta att läsa. Eftersom jag inte vill tala illa om en annan filmskribent, tänker jag inte säga mer om Dunerfors. Jag har inte läst så mycket av vad han skrivit tidigare, så kvalitén på hans inlägg kanske berodde mer på galans höga tempo än något annat. Nästa år skulle jag gärna vilja se att de sätter någon i en studio. Det spelar ingen roll om det är Dunerfors eller någon annan. En annan följd av frånvaron av sändningar från en studio var att det blev extremt reklamtätt. Och finns det något jag avskyr mer än dålig TV, är det reklam. Sammanfattningsvis var galan bra, medan kanal 9:s hantering av den var kass.