Innan det skrivna ordets tillkomst uttryckte sig människan genom olika konstformer – lergods, skulptur, målning, teckning och många andra.
I forntiden fungerade konsten som offergåvor och böner till Gud och universum. Konsten var en manifestation av gudomligheten djupt inne i varje människas hjärta.
Många konstnärer kunde uppnå högre medvetandenivåer genom religiös fromhet och förbättring av hjärtats och sinnets natur. Låt oss ta en titt på det vackra och heliga i traditionellt kinesiskt måleri.
En konstnär på den tiden förstod balansen mellan moral, ärlighet och att ha ett rent hjärta. Varje penseldrag reflekterade denna karaktär.
De upptäckte att ju närmare de var sin inneboende medkännande natur, desto vackrare strålade målningen och betraktaren kunde än mer varsebli det fridfulla i konstverket. Konstnärerna var övertygade om att när mänskligheten lever efter godhet och tålamod uppnås magnifika saker. Kanske kan vi lära oss något av detta.