Tänk om alla människor


Hippiegrundaren av kampanjen Fria Kramar, Juan Mann, talar med Epoch Times om hur man erbjuder ”slumpmässiga handlingar av vänlighet” och som har blivit ett internationellt fenomen.

Skäggig och glasögonprydd, väcker Juan Mann upp 60-tals andan när han håller upp en affischtavla som erbjuder ”FRIA KRAMAR” till godtyckligt förbipasserande i sin hemstad Sidney.

Sedan hans första video visades på internet den 22 september 2004, har den nu visats mer än 22 miljoner gånger.

Nu har idén med att ge ”slumpmässiga handlingar av vänlighet” till helt främmande människor växt till något av en internationell fluga.

Liknande videos har publicerats på YouTube som visar ”Förkämpar för Fria Kramar” från hela världen som slår sina armar runt förvirrade förbipasserande.

I oktober 2006 startade högskolestudenten, Yu Tzu-wei i Taipe, kampanjen ”en kram till alla i Taiwan”.

Sedan dess har rörelsen spritt sig till USA, Europa och år 2007 kom den till England. Emellertid har den inte varit välkommen överallt. I november 2006 försökte en grupp på 11 personer, ledda av en tjugofyra år gammal man som kallas ”Baigu”, sig på samma kampanj i Shanghai, endast för att bli arresterad i en timme för att inte ha tillstånd att hålla möte på allmän plats. Mann själv råkade ut för svårigheter med polisen när hans kampanj startade, och tilläts först att komma tillbaka på gatorna efter att han samlat in tio tusen namnunderskrifter för hans kampanj Fria Kramar.

I en intervju berättade han för Epoch Times: – Det finns över 80 aktiva ”Fria Kramar Kampanjer” över hela världen och jag har hört att människor ger mycket fria kramar överallt. Eftersom vissa kultur inte är entusiastiska över att ge offentliga kramar, gillar alla en kram bakom stängda dörrar.

Han sade att han startade med att erbjuda fria kramar 2004. ”På den tiden var jag ensam och deprimerad. Jag hade mist min familj, vänner och pengar” sade han. Jag ville göra någonting enkelt som kunde få mig att le. Av alla saker jag tänkte på att göra och gjorde, blev det att erbjuda fria kramar något som jag inte hade förväntat mig. Det fick också andra människor att le.

I hans video, som i de flesta andra videos om fria kramar på YouTube, ger ”de omkramade” först konstiga blickar eller gör bara tafatta omfamningar, men när de blir varma i kläderna blir andra också det. Ett av mottona för hans kampanj om fria kramar är ”du får vad du ger”.

Mann sade att en av de trevligaste sakerna med att bli kramad av en främling är att veta att människorna trots allt inte är så dåliga.
– Det finns ingenting mer lugnande än att en total främling kommer fram till dig, kramar dig med sina armar och sedan försvinner i mängden. Varje dag passerade jag förbi så många människor som jag mött, kramat och skrattat med förut. De kanske fortfarande är främlingar, men de verkar mer åtkomliga nu.

Han tillade: – Från vecka till vecka, berättar människor som jag kramar historier om hur viktiga kramarna var som vi gav. Hur de nyss fått sparken från jobbet och behövde en kram. Hur de just blivit anställda och önskade en kram. Hur de just precis fått diagnosen Alzheimers och verkligen behövde en kram. Människor motiverade mig att krama människor. Genom att veta att en sådan enkel handling av mänsklig vänlighet kan betyda så mycket för någon, inspirerar det mig att fortsätta med att ge fria kramar. Mann har skrivet en bok om fördelarna, den finns tillgänglig på iInternet, och den är som man kan förvänta sig, gratis. Men beträffande kramarnas popularitet, kommer han någonsin att sätta ett litet pris på sina berömda varma kramar?

– Endast om lagret som gör mina kramar ökar kostnaderna på kramproduktionen och lägger den kostnaden på mig, säger han. Idén att ta betalt av någon för en kram är ganska löjlig. Du kan inte sätta ett pris på värdet.

Alla som har upplevt gruffandet och armbågandet i Londons tunnelbana kan i början gå förbi förslaget om att du kan få ett varmt mottagande genom att erbjuda kramar på ogästvänliga gator i Englands huvudstad. Mann själv erkänner att det finns folk som tänker att erbjuda kramar ”är lite sjukt” men jag säger att de har rätt till det. – Om vi lever i en värld där det är fel att visa lite vänlighet, hoppas jag att jag har fel, sade han.

Alla videos från Fria kramar-kampanjen, oavsett var i världen de är filmade, har en låt som heter “All the same” av det australiensiska bandet Sick Puppies vars huvudsångare lade märke till och publicerade Mann efter att ha sett honom i Sidneys centrum. Sången har blivit synonym med de slumpartade kramar som delas ut till främlingar på gatan.

I förbigående så är ”Juan Mann”, grundaren av ”Kampanjen Fria Kramar” inte hans riktiga namn, det är en homonym till ”en man”.

Han förklarar: ”Det kom från att jag sade att jag inte var viktig, det är det som jag gör som är det viktiga. Jag är endast en person, jag kunde vara vem som helst.