Tangdynastin betraktas som guldåldern i Kinas kultur och en period då landet var den mäktigaste nationen i världen. Tangdynastins höjdpunkt avser tiden mellan kejsar Taizong och kejsar Xuanzong. Kina hade då ett etiskt politiskt system och dynastin blomstrade i alla avseenden. Det här avsnittet handlar om kalligrafi och målning.
Kejsaren Taizong ägnade mycket uppmärksamhet åt kalligrafi. Han grundade Hongwenpalatset och, utnämnde berömda kalligrafiker till lärare för att utbilda eleverna i kalligrafi. Han utfärdade en order om att alla tjänstemän vars rang var över den femte graden, skulle komma till Hongwenpalatset för att studera kalligrafi. Taizong prisade kalligrafi av Wang Xizhi, en av de största kalligrafikerna, och ansåg att Wang var ”perfekt både när det gäller dygd och konst”, och förespråkade hans kalligrafistil.
Kejsare Taizong kom att påverka senare kejsare såsom Gaozong och Zhongzong, vilka också älskade och förordade bra kalligrafi. Som ett resultat nådde kalligrafin sin kulmen under Tangdynastin. Tangdynastin skapade också flest antal kalligrafier av alla dynastier. Ouyang Xun, Yu Shinan, Yan Zhenqing och Liu Gongquan var bara några av dem. Fortfarande utgör deras kalligrafi de främsta exemplen på det kalligrafiälskarna försöker efterlikna.
Konstnärskretsen var mycket aktiv under Tangdynastin och ämnesområdena var bredare än aldrig förr.
”Ett sant porträtt av Taizong” och ”De stora förtjänstfulla arbetenas tjugofyra ämbetsmän” av konstnären Yan Liben ser mycket verklighetstrogna ut och de levandegör händelser och uttryck hos Taizong och hans tjänstemän. Yan hyllades därför som en gudabenådad konstnär.
En annan konstnär Wu Daozi, har målat över 400 buddhistiska och taoistiska väggmålningar i templen vid Chang’an och Luoyang. Varje buddistisk och taoistisk figur är unik, och hans målningar visar upp den mäktiga värdigheten hos buddhor och gudar och de himmelska paradisens prakt. Han avslutade målningarna med en elegant sväng med penseln, och hans målningar ingav omedelbart vördnad hos alla i Chang’an.
De senare generationerna vördade honom som ”Konstnärernas helgon” och beskrev hans måleri på följande sätt: ”Penseln far runt som en virvelvind, som om en gud hjälper honom”. Målare och skulptörer tillber honom som ”Mästaren som lade grunden”.
Väggmålningarna och skulpturerna under Tangdynastin hade enastående kompositioner och rika färger, de var överdådiga men ändå eleganta, ljusa men ändå lugna. Verken var magnifika och eleganta. Till exempel visar ”Västerns rena land”, en av målningarna i Mogaogrottorna i Dunhuang, en magnifik scen i ett himmelskt paradis med en mängd buddhor, bodhisattvor och andra varelser, var och en med ett strålande utseende och levande uttryck.
