Talet av Israels premiärminister vidgar klyftan till palestinierna
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu levererar sitt utrikespolitiska tal vid Bar-Ilan University den 14 juni 2009 i Ramat Gan nära Tel Aviv. (Foto: Baz Ratner/Getty Images)


I ett tal på Israel’s Bar-Ilan University den 14 juni angående Israels pågående konflikt med den arabiska världen, berörde Israels premiärminister Binyamin Netanyahu många viktiga punkter av vilka några kan glädja palestinierna men även andra som kan vidga sprickan mellan den israeliska och palestinska politiken.

Netanyahus tal avslöjade djupa skillnader på grundläggande frågor mellan israeler och palestinier. Gränslinjerna som Netanyahu lade fram i sitt politiska anförande på Bar-Ilan University var oacceptabla för palestinierna på ett sådant sätt att det är svårt att föreställa sig hur de båda parterna kommer att kunna överbrygga klyftorna. Efter nästan två decennier av bilaterala diskussioner är de grundläggande frågorna ännu inte lösta.

Responsen på Netanyahus tal hos det palestinska ledarskapet visade att debatten inte bara är politisk eller strategisk utan den når ut till trakter som av båda betraktas som deras historia och nationella livsuppfattning. Även det sätt som båda parterna förstår allmänt använda termer är man inte överens om. Den ”ekonomiska freden” av Netanyahu anses som fortsatt ockupation och ”apartheid” och begäran om att erkänna Israel som ”en judisk stat” ses av vissa palestinier som en bekräftelse på att de förvägras sina rättigheter.

Mustafa Al-Barghouti, medlem av den palestinska lagstiftande församlingen och politisk aktivist, uttryckte den palestinska befolkningens känslor om talet när han pratade med pressen: 

– Netanyahu tar fram endast hindren när han insisterar på sitt felaktiga stereotypiska synsätt om verkligheten.

I sitt anförande vid Bar-Ilan University betonade Netanyahu det faktum att han representerar israelisk samsyn. På många sätt gjorde han det faktiskt.

I den historiska delen av talet överblickar han hur varje israelisk person studerar historien som det står skrivet i hans eller hennes skolböcker, såsom de bibliska banden till staten Israel, förskingringen, förintelsen och återupprättandet av staten Israel. När det gäller den israelisk-palestinska konflikten tar Netanyahu upp fakta om arabernas vägran att erkänna FN:s generalförsamlingens resolution 181 (II) och de upprepade angreppen på Israel.

Från palestinskt perspektiv innehåller samma historia utvisning och nationell återupplivning. Debatten om gränserna från 19’67 betraktas som en kolossal kompromiss där man gav bort större delen av territoriet i det ”historiska Palestina.” Vidare diskussioner om avstående från andra områden på andra sidan av den ”gröna linjen” är en gärning som inte låter sig göras.

– Ja, det var ett misstag att avvisa Resolution 181″ men palestinierna kan inte klandras för detta misstag. Om Israel gick med på FN-resolutionen, varför ockuperade de 1948 fler områden än vad som ges till det enligt denna resolution och dessutom ockuperade det också Västbanken 1967, sade han.

Enligt Barghouti de villkor som lades fram av Netanyahu beträffande flyktingar, demilitarisering av den palestinska staten och Jerusalem, hindrar varje möjligheter för eventuella förhandlingar i framtiden. Samma synpunkter framfördes av andra palestinska ledare och talesmän. Efter anförandet samlade den palestinske premiärministern Salam Fayyad ihop sitt kabinett och angav att talet ”totalt ruinerat ytterligare diskussioner på grund av färdplanen och lösningen av frågan med två stater med två folkslag.”

Netanyahus anförande förde till ytan alla dessa olösta frågor som finns mellan Israel och palestinierna och det stora avståndet som separerar de två parterna. Gänslinjerna som lagts fram av Netanyahu, och det mesta möjliga han är beredd att kompromissa i framtida förhandlingar, är fortfarande långt borta från lösningar som palestinierna är beredda att acceptera. De palestinska reaktionerna till detta tal var i huvudsak att man tvivlar på möjligheterna till förhandlingar och överväganden om andra alternativ.

– Det som Netanyahu gjorde i dag är att begrava idén om två stater. Vilket lämnar oss med bara en lösning – den om en stat. Om detta är det israeliska valet att begrava alternativet med två stater har vi inget annat val än att kämpa för våra rättigheter, sade Barghouti.

I en intervju för Channel 2 stärkte Kadura Fares, en av talesmännen för Fattah, Barghoutis uttalande om att det kan finnas en möjlighet att man förnyar fientligheterna.

Ett något mer sansat uttalande gjordes av Nabil Abu-Rudeyna, talesman för presidenten för den palestinska myndigheten (PA), som krävde att den amerikanska regeringen tar ansvar för frågan om förhandlingar. Enligt honom ifrågasätter Netanyahus ställning fullständigt den amerikanska administrationens ståndpunkter för palestinierna med hjälp av det internationella samfundet och den arabiska världen. Arikat uppmanade också omedelbart de arabiska länderna att skjuta upp normaliseringen av sina förbindelser med Israel tills Israel kommer att dra sig tillbaka till linjerna före 1967.

Förra året, särskilt efter misslyckandet med Annapolis-processen som var tänkt att starta inledandet av en palestinsk stat, krävde fler palestinska ledare att man skulle överge förhandlingarna och att fortsätta kämpa för lika rättigheter i en ram för ett land som ligger mellan Jordan River och Medelhavet. Just nu handlar den palestinska myndigheten (PA) bara genom diplomatiska kanaler för att motsätta sig Israels politik. PA hade viss framgång i Europa. Efter Netanyahus tal meddelade EU att man kommer att försena uppgraderingen av sina bilaterala förbindelser med Israel.

Den palestinska misströstan från förhandlingarnas avancering har ännu inte utvecklats till en ny våldsspiral i Västbanken. Troligen förhindrar det amerikanska stödet till den palestinska myndigheten och dess säkerhetsorganisationer detta. Men för att nå fred måste en insats göras för att nå ömsesidig förståelse.

Översatt i förkortad version från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/18333/