När det talas om politiska flyktingar är det inte svenskar man främst kommer att tänka på. Det finns dock ett fåtal. Ett exempel är familjen Himmelstrand, som anser sig leva i politisk exil på Åland. De flydde från Sverige för att kunna bedriva hemundervisning för sina tre barn.
Jonas och Tamara Himmelstrand har valt att låta sina tre barn studera hemma. Det började 2002 med att den äldste sonen Jakob, som nu är 17 år, hade inlärningssvårigheter och inte tillgodogjorde sig den kommunala skolan i Uppsala som var familjens hemvist i Sverige.
Han blev beviljad anpassad studiegång i hemmet, och de märkte att hemundervisningen gav mycket goda resultat. Därför lät de även dottern Rebecka och den yngste sonen Mikael studera hemma.
Det här fungerade bra fram till 2008, då rektorn fick veta att det här inte var tillåtet. Familjen tvingades söka tillstånd, och fick avslag, men valde att ändå fortsätta. Som följd begärde kommunen ett vite på 180 000 kronor av familjen och de blev anmälda till sociala myndigheter. Senare fick de ytterligare ett vite på 100 000 kronor.
– Vi har varit sega och hängt i länge. Vi beslutade oss för att flytta i slutet av en tre och ett halvt år lång konflikt med ansökningar och överklaganden, berättar Jonas Himmelstrand som jobbar som mentor och konsult.
Familjen är nu en av dussintalet svenska familjer som flytt till Finland eller Danmark där de fritt kan välja utbildningsform för sina barn.
Enligt FN:s särskilde rapportör är skolplikten inte i linje med människorättskonventionerna i meningen att bara skolnärvaro accepteras. I andra länder talar man om ”läroplikt”, inte om ”skolplikt”, säger Jonas Himmelstrand.
Sverige är det enda EU-landet utöver Tyskland som förbjuder hemundervisning. Tidigare har det varit tillåtet med hemskolning i ett fåtal kommuner. Då valde ofta familjerna som ville hemundervisa att flytta inom landet. Men 2011 trädde en ändring i skollagen i kraft, och i dag är det i princip omöjligt att få tillstånd för hemskolning.
I november förra året anmälde personal från den kommunala skolan familjen Himmelstrand till de sociala myndigheterna när deras då 7-åriga son Mikael inte närvarade i skolan. De jurister och politiker som Himmelstrand var i kontakt med sade att de inte kunde utesluta möjligheten att myndigheten skulle omhänderta barnet. Risken kanske inte var så överhängande, säger Jonas Himmelstrand, men hotbilden fanns ändå där, och till slut valde familjen att lämna landet för att kunna garantera barnens trygghet
– Det är väldigt förödmjukande att tvingas lämna sitt land. Jag tror inte någon kan förstå det som inte har varit med om det själv. Plötsligt börjar man förstå andra som flyr.
Therese Wallqvister som är politiskt sakkunnig för Jan Björklund, utbildningsminister och företrädare för Folkpartiet liberalerna, meddelar att regeringen inte kommenterar enskilda rättsfall. Hon säger dock att hemundervisning ”inte ska tillåtas av religiösa eller filosofiska skäl”, och att det viktigaste för dem är ”alla barns lika rätt till likvärdig utbildning och undervisning av hög kvalitet”.
– Eftersom undervisningen i skolan ska vara allsidig och saklig och utformas så att alla elever kan delta, finns det inte något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning på grund av religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen, säger Wallqvister.
Hemundervisningen ger en väldigt kreativ miljö, där ingen dag är den andra lik. Det kännetecknar den form av undervisning som familjen har valt, anser Jonas Himmelstrand.
– Barnen söker själva kunskap och bestämmer själva, vi föräldrar fungerar som handledare. Det är det man strävar efter i den vanliga skolan men inte lyckas uppnå, men i hemmiljö så fungerar det.
Han beskrev hur en ”skoldag” i deras hem kan gå till:
– Varje dag så har de ett antal timmar i något ämne. Vissa saker måste man trycka på lite. Oftast är förmiddagen lite mer organiserad, och på eftermiddagen ägnar sig barnen åt lite friare saker. Under den mest organiserade inlärningen sitter vi tillsammans med barnen med en bok. Man hävdar att föräldrar inte kan göra detta, säger han.
Han påpekar att en lärare i skolan har ungefär 90 sekunder på sig att fånga barnens intresse, och att det är en väldig skillnad i hemundervisningen.
– Hemundervisade barn hungrar efter att lära sig på ett sätt som skolan aldrig kan drömma om. Vi går till biblioteket och lånar runt 10-15 kilo böcker i veckan. Det diskuteras och pratas mycket, produceras mycket, barnen skriver och ritar. Det är en väldigt kreativ miljö. Journalister som har varit här har blivit väldigt starkt berörda över att barnen är så öppna och talsamma, och att de gärna pratar med vuxna människor.
Jakob har ännu inte bestämt sig vad han vill bli när han blir stor, men Rebecka, som är 13, vill bli konstnär och planerar att söka in till ett amerikanskt universitet och studera konst. Mikael, som nu är 8, funderar på att bli civilingenjör.
Föräldrarna tror att barnen snart kommer att acklimatisera sig på ön och lära känna de åländska barnen. Åland är ju svenskspråkigt, så att flytta dit var inte så svårt på det viset, berättar Himmelstrand, men familjen saknar ändå sin tillvaro i Sverige.
– Det ligger nära Sverige och man pratar svenska. Men det tar inte bort det faktum att det är sårande och en kränkning. Vi skulle inte ha flyttat annars, och just att det sker på det här sättet är väldigt sårande. Det mest smärtsamma är alla uppbrott. Jag har en mamma på 85 år, hon är ju jätteledsen. Barnen var med i teatergrupper, jag i ett musikband. Min hustru, som jobbar som musikpedagog, hade sina fiolelever. Allt bröts upp. Sedan är ju inte Åland verkligt svårt. Men vi lever i en annorlunda kultur, ålänningar är annorlunda, säger Himmelstrand.
Han tror dock att de kommer att stanna kvar på ön.
– Det finns flera saker man blir varse om när man kommer hit. Hemundervisningen är bara toppen på ett isberg. Sverige driver en familjefientlig linje som blir tydlig när man skickar hemundervisande i exil, men det har funnits där hela tiden. Många har trott att det är en socialdemokratisk linje, men nu är det en borgerlig regering som driver igenom en hårdare lag, avslutar Himmelstrand.
