Svenska poliser lägger allt mer resurser på att omhänderta herrelösa katter. I det västsvenska länet Värmland är uppdragen så många att det går ut över polisens brottsbekämpande verksamhet.
När djur – i det här fallet katter – är övergivna eller vanvårdade, är det polisens uppgift att ta hand om dem. Ofta måste polisen först fånga in katterna, bedöma ifall de behöver veterinärvård, eventuellt ta dem till en veterinär, och sedan placera dem på ett djurhem. Därpå görs det efterforskningar för att hitta kattens ägare. Hittar man ingen ägare gör man en bedömning om huruvida det går att anpassa en förvildad katt till ett normalt huskattliv. Ibland är katterna i så dåligt skick att man beslutar om avlivning. Slutligen skickar man en rapport till länsstyrelsen, berättar Christer Lööf, biträdande operativ chef vid polisen i Värmland.
– Ett normalt kattärende tar ungefär, i polistimmar, en halv dag för en patrull. Men alla ärenden går inte så smidigt, ibland tar det flera dagar, säger Lööf.
Insatserna kräver sällan någon polisutbildning, och tar så mycket tid i anspråk att det går ut över polisens kärnverksamhet; brottsbekämpning.
Polismyndigheten i Värmland tog enligt Lööfs uppskattning hand om cirka 100 kattärenden förra året. Polisstyrkan består av totalt 460 poliser, och av dem är drygt 200 uniformerade poliser som ägnar sig åt yttre verksamhet. Resurserna ska räcka så att polisen är tillgänglig dygnet runt, året om.
Lööf förringar inte betydelsen av arbetet med djurskydd, men anser att lagstiftningen måste ändras i avseendet. Han tycker att länsstyrelsen, som fattar beslut i ärendena, ska behandla hela ärendet, och begära polishjälp bara när situationen kräver det.
– Vid vissa tillfällen krävs våra maktbefogenheter, vid de få tillfällen då djurägare sätter sig till motvärn och är hotfulla eller våldsamma. I dessa lägen är det självklart polisens uppgift att ingripa.
Polisens högprioriterade verksamhet går förstås före allt annat, berättar Lööf. Det är verksamhet med lägre prioritet, som till exempel fotpatrullering i anslutning till centrumkärnor och köpcentra, trafikkontroller etcetera som blir åsidosatt.
2009 tog länsstyrelsen över den operativa djurskyddskontrollen från kommunerna. Det är länsstyrelsen som fattar beslut om omhändertagandena, och sedan ska polisen verkställa besluten. Sedan övertagandet har antalet omhändertaganden ökat markant, något som nu blivit märkbart för polismyndigheten.
Maria Hammarström, som är enhetschef för djurskydd och vilt på länsstyrelsen i Värmland, säger att det finns för- och nackdelar oavsett om det är polisen eller om det skulle vara länsstyrelsen som tog hand om omhändertagandena. Det handlar enligt Hammarström om vad de folkvalda politikerna beslutar och hur mycket resurser som respektive myndighet får och om resurserna kan hanteras på ett bra sätt.
Hammarström anser att den bästa lösningen på problemet vore att djurägarna tar sitt ansvar och inte skaffar fler djur än vad de kan ta hand om.
– Problemet är speciellt uttalat när det gäller katter, eftersom de lever fritt på ett annat sätt än andra djur som människor håller. Man får se till att man har råd att ta hand om dem, och se till att de inte förökar sig, säger hon.
Under 2012 fattade länsstyrelsen i Värmland 84 beslut om omhändertaganden av djur och av dem gällde 85 procent katter, enligt Hammarström. Ibland gällde ett beslut flera djur.
För närvarande pågår inga diskussioner på högre nivå om huruvida polisen ska fortsätta med omhändertaganden av katter eller ej i framtiden.
