Svastikan fanns redan för 12 000 år sedan
Minoisk keramik från Kreta. Den minoiska kulturen blomstrade mellan år 3000 f.Kr. och år 1100 f.Kr. (Agon S. Buchholz/Wikimedia Commons)


Den tidigast kända svastikan hittades år 10 000 f.Kr. i Ukraina, inristad i elfenben från en mammut.

Svastikan har i tusentals år haft en positiv betydelse. På 1900-talet stal emellertid Adolf Hitler symbolen och kopplade den till tragedi, död och förödelse. Symbolen har hittats inte bara i en forntida civilisation, utan i forntida civilisationer över hela världen, vilket vittnar om dess djupgående koppling till mänskligheten och mänsklig kultur.

Aztekerna och mayaindianerna använde symbolen på gravhögar, kläder och smycken. I Europa hittar man den i romerska katakomber, i kyrkor, på gatstenar och gravar.

Ordet svastika kommer från sanskrit. ”Sva” betyder ”högre jag”, ”asti” betyder ”vara” och ”ka” är ett suffix. Ordet kan förstås som ”varelse med högre jag”. Symbolen kallas också för srivatsa.


Svastika på romersk mosaik från 100-talet e.Kr. (Maciej Szczepańczyk/Wikimedia Commons)

Svastika på romersk mosaik från 100-talet e.Kr. (Maciej Szczepańczyk/Wikimedia Commons)

Symbolen har en särskilt stark koppling till buddhismen i Indien, som sedan fördes vidare till Kina. Svastikan finns ofta på Buddhaskulpturer, och den tros vara ett tecken som Buddhor visade de människor som först avbildade den – en symbol med djupgående och himmelska innebörder. Den har genom historien förståtts som en symbol för lycka, en symbol för renhet och andra positiva attribut. Hitler försökte koppla symbolens makt och renhet till sina läror om skapandet av en ”ren” ras.

Den skugga som kastades på symbolen av nazisterna håller nu långsamt på att försvinna. Bland annat har Jewish Virtual Library, ett amerikanskt-israeliskt företag, tagit upp svastikans historia på ett positivt sätt.

Översatt från engelska