Svart-vit film
Tim Burton har också klippt svart-vit film, då han gjorde "Ed Wood" 1994. Här tillsammans med skådespelerskan Isabelle Huppert i svartvitt.


På Chapmans University i Orange County Californien pågår nu Jim, Jerry and Marla’s Black-and-White Film Festival. Från och med den 10 september till och med den 19 november visas det bara svart-vit film på festivalen.

Förra året när det diskuterades film på ett forum på universitetet sade Marla Jo fisher då att ingen gillar de gamla svart-vita filmerna längre. Så i år bestämde de sig för att göra en svart-vit filmfestival och premiärfilmen var ”To kill a Mockingbird” med Gregory Peck i huvudrollen.

I tidernas begynnelse när all film var svart-vit (eller nästan, eftersom man har experimenterat med kolorering sedan filmens barndom) hade regissörer inget val, svart- vit film var det enda som stod på agendan.

Sedan färgfilmen kom (1930) har svart-vit film försvunnit mer och mer. I dag är det väldigt sällan som stora produktioner görs med svart-vit film, men det finns undantag som t.ex. Schindlers List och Control.

Regissörer under den senare hälften av 1900- och tidigt 2000-tal, som jobbar med svart-vit film, har möjligheten att göra ett medvetet val.

Ofta använder man svart-vit film för att få en känsla av att filmen är gammal, att den ska uttrycka det gamla, som om filmen är inspelad på den tid som den utspelar sig. En annan anledning kan vara att få en mörkare och råare känsla med svart-vit film.

Det  förekommer också att man använder en eller ett fåtal färger tillsammans med svartvitt för att få en speciell effekt. T.ex. i Schindler’s List där en liten flicka bär en röd kappa, en av de få färgade inslagen i filmen. Det är en sann berättelse som är en kort bihistoria i filmen.

Regissörer som Jim Jarmusch och Wim Wenders har båda flitigt använt svartvitt för flera av sina filmer.

När Jim Jarmush fick frågan av ”nytrash” varför han valde att göra filmen ”Dead Man” i svartvitt, svarade han:

– ”Dead Man” var tänkt som en svart-vit film från början och det finns flera anledningar till varför vi valde att göra den i svartvitt.

– Den huvudsakliga anledningen var att det handlar om en man som åker ifrån sin trygghet, det familjära. Färg i allmänhet, och i synnerhet vad det gäller landskapsfoto, skapar det en känsla av igenkännande och trygghet med dess färgpalett och det skulle ha underminerat en viktig faktor i historien.

Jim Jarmusch uttryckte sig övertygande när han avslutade resonemanget om varför han valt svart-vit film till ”Dead Man” med:

– Sist men inte minst ville jag spela in en film i svartvitt med Robby Muller som gjorde ett fantastiskt jobb med ”Dead Man”. Att jobba med negativet så att det inkluderade så många gråa toner som möjligt och behålla det svarta och vita i filmen starkt. Det skulle vara som om den kolorerade filmen inte hade blivit uppfunnen än.

Robby Muller har också jobbat tätt i hop med Wim Wenders i flera av hans filmer.