Song Lian föddes i Pujiang i Kina och levde i början av Mingdynastin (1368-1644). Han uppnådde den höga officiella befattningen Xue Shi (bokstavligen kandidat) och arbetade i första hand med sammanställningen av Yuan Shi (Yuandynastins officiella historia) där han var chef för Mingdynastins officiella historiska byrå.
Han ansåg att skrivandet måste ske i enlighet med riktiga moralvärderingar. Under sin livstid skrev han många vackra artiklar och arbetade även med förslag till lagar och förordningar under den tidiga Mingdynastin. Under hela sitt liv fortsatte han enträget att arbeta på de gamla vise männes sätt. Hans uthållighet med hårt arbete och lärande har uppmuntrat många senare generationer.
När Song Lian var ung, var hans familj mycket fattig. Han ville emellertid inte sluta studera. I sin essä Farväl till Ma Sheng från Dongyang, skrev han: ”När jag var ung ville jag mycket gärna läsa. Min familj var emellertid för fattig för att ha råd med böcker så därför kunde jag bara låna böcker från rika familjer”.
”Jag lånade flera böcker och sedan försökte jag kopiera dem. Varje dag kopierade jag hastigt böcker medan jag beräknade hur mycket tid jag hade kvar innan jag var tvungen att lämna tillbaka dem”. På det här sättet skaffade sig Song Lian kunskaper.
En dag var det mycket kallt. Allt var täckt med snö och is och hårda vindar blåste från norr. Det var så kallt att till och med det svarta bläcket i bläckstenen hade frusit. Song Lians familj hade inte råd att göra upp eld för att få värme. Song Lians fingrar blev väldigt kalla och han kunde inte kröka dem, men han fortsatte ändå att studera och kopiera eftersom han var tvungen att lämna tillbaka böckerna.
När han var färdig var det redan mycket sent. Trots det hårda vädret sprang Song Lian till dem som han lånat böckerna från. Han tordes aldrig lämna tillbaka en bok för sent. Eftersom Song Lian var ärlig och alltid höll sitt ord, lånade alla ut böcker till honom utan att tveka. Därför kunde han läsa mycket och utöka sin kunskap
Trots att Song Lian hade lidit av fattigdom, hunger och hårt väder hade han inget emot det, utan han fokuserade bara på att lära. Han studerade outtröttligt och lärde sig att upprätthålla traditionella moralprinciper.
När han mognat och blivit vuxen blev han ännu ivrigare att lära sig från de gamla vise män. Eftersom han inte hade en lärare, stötte han ofta på frågor som han inte kunde besvara. Den lärde mannen som bodde närmast och som han kunde fråga, bodde över 48 km därifrån så Song Lian gick 48 km för att få svar på sina frågor.
Den här lärde mannen var mycket hård mot eleverna så när Song Lian ställde frågor till honom frågade han alltid på ett mycket artigt och omsorgsfullt sätt. Han böjde kroppen framåt för att lyssna eftersom han var rädd att han annars skulle missa något ord från den lärde mannen. Song Lian skulle säga ödmjukt:
– Även om jag är okunnig lär jag mig många saker från den här läraren.
Song Lian insisterade på att få träffa mannen även under de kallaste vinterdagarna. Han hade på sig sina halmsandaler, bar sina väskor på ryggen och gick genom snön som var flera meter hög. Han gick ensam i de blåsiga bergen. Huden på fötterna fick sprickor och blödde från den isiga snön men han bara ignorerade det.
När han anlände till hotellet var hans lemmar helt stelfrusna men Song Lian var inte rädd för svårigheter och insisterade på att få träffa läraren regelbundet.
För att ha råd att studera levde Song Lian på en mycket enkel kost och bar mycket gamla kläder medan de flesta av hans kamrater var från välbärgade familjer. Deras kläder var av siden och sammet och täckta med juveler. Men Song Lian avundades dem aldrig. Han var aldrig orolig över sina fattiga levnadsförhållanden. Istället fokuserade han på att lära sig de vises värdefulla moralprinciper.
Song Lian uppnådde stort välstånd och anseende för sina prestationer, eftersom han förstod att hans hårda livsvillkor var tester på hans vilja och karaktär. När han blev mer lärd och hade byggt upp sin karaktär betraktades han som en ärlig och upprätt ämbetsman. Han skrev många vetenskapliga artiklar som följde stränga moralprinciper och han blev senare en stor förebild för dygd och kunskap.
I kinesisk litteratur hedrades Song Lian som en av den tidiga Mingdynastins tre mästare i diktning. Hans essäer var ibland enkla och koncisa, ibland innehållsrika och eleganta. Kejsar Zhu Yuanzhang, Songdynastins förste kejsaren, prisade honom som ”nummer ett i litterär fulländning” av alla instiftande ämbetsmännen.
Personer med höga aspirationer är villiga att uthärda de tuffaste umbäranden medan de samtidigt bevarar värdighet och moralvärden för sina mål. De kan gå framåt trots alla sorters svårigheter och hinder därför att de vet att en ljus framtid väntar dem.
Översatt från engelskan: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/41752/
