Efter skogsavverkningen står stubbarna som regel kvar. Eftersom skogens stubbar innehåller 20 procent av barrträdens biomassa, forskas det nu för att ta tillvara denna outnyttjade biobränsleresurs.
Hittills har grenar, toppar, bark och brännved tagits tillvara på hyggena. Skogsstyrelsen kräver nu en miljöanalys om fördelar och risker med storskalig stubbtäkt.
Det positiva med stubbrytningen är att den ger ett tillskott av biobränsle, vilket bidrar till att Sverige når nationella mål om begränsad klimatpåverkan. Dessutom får man bort smitthärdar då snytbaggar som skadar planteringar och rotticka som skadar virkets kvalitet trivs i stubbarna.
Det negativa är att den biologiska mångfalden kan minska när det försvinner död ved i skogen, liksom näringsämnen och kol. Det kan också bli en urlakning av ämnen som påverkar vattendrag och sjöar.
Energimyndigheten och skogsindustrin satsar medel på den här forskningen. Även Sveriges lantbruksuniversitets fakultet för naturresurser och lantbruksvetenskap skjuter till pengar för att skapa det gemensamma forskningsprogrammet ”Stubbskörd och miljöeffekt”.
Studierna ska ta fram rekommendationer om vilka stubbar och miljöer som bör undantas och hur man bäst undviker markstörningar.
Drygt 20 forskare medverkar i programmet och de ska samverka med forskare vid SLU i Umeå, Skogforsk, Metla i Finland, IVL i Göteborg och Riksskogstaxeringen. Energimyndigheten, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och skogsindustrin ska också delta. Årliga seminarier planeras.