Det finns mycket bevis för att sömnen har en viktig betydelse för det fysiska och psykiska välbefinnandet.

Under senare år har det funnits ett växande intresse i forskarvärlden för sömnen och risken för fetma. De data som framkommit har visat ett u-format samband med ökad risk för fetma hos individer som antingen sover bara korta perioder eller mycket långa perioder.

Långa sömnperioder kan tyda på ohälsa och ökad risk för övervikt av sjukdomar såsom typ 2-diabetes och låg sköldkörtelfunktion. Dessutom finns det en möjlighet att de som sover mycket har relativt trög ämnesomsättning och är allmänt trötta och inaktiva. De riskerar att gå upp i vikt som följd.

Hur är det med dem sover korta perioder? Dessa personer kan vara trötta och känna sig tröga under dagen eftersom de inte får tillräckligt med sömn. Med tiden kan de bli mindre aktiva som följd.

Men det finns också bevis för att hormonella förändringar kan spela en roll. Till exempel har för lite sömn visat sig höja nivåerna av det aptitstimulerande hormonet ghrelin och sänka nivåerna av hormonet leptin som minskar aptiten.

Begränsad sömn har visat sig göra vissa människor hungrigare, vilket fick dem att äta mer. Det har också visat sig orsaka insulinresistens, vilket ökar risken för viktökning.

En studie publicerad online i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition den 27 juli undersökte effekterna av ”fragmenterad sömn” på en mängd olika metaboliska processer. En grupp unga, friska män testades i ett andningskammare under två dagar medan de fick omkring åtta timmars sömn varje natt.

Vid ett annat tillfälle väcktes männen av en ljudsignal varje timme och tvingades gå upp för att stänga av larmet. Detta inte bara avbröt deras sömn utan innebar också att de fick mindre sömn, omkring 6,5 timmar per natt jämfört med cirka 8,0 timmar per natt för dem som inte väcktes på natten.

Resultaten från denna studie visade att den mängd energi som dessa män metaboliserade när sömnen stördes var faktiskt lite högre än tidigare. Detta verkade bero på den ökade aktiviteten, enligt författarna, eftersom männen fick gå upp flera gånger under natten.

Mängden av utmattning fördubblades efter störd sömn och sömnigheten ökade betydligt.

De kanske mest intressanta resultaten från detta experiment har anknytning till männens metabolism, särskilt i vilken takt männen metaboliserade kolhydrater och fett. Vid övergången från oavbruten till avbruten sömn gick kolhydratmetabolismen upp i genomsnitt från 324 till 346 gram per dag (statistiskt signifikant).

Samtidigt sjönk fettomsättningen från 61 till 29 gram per dag. Med andra ord föll den hastighet med vilken dessa män brände fett med hälften på bara två nätter med avbruten sömn.

I allmänhet är det en bra idé att kunna effektivt metabolisera fett vilket förstärks av en fettrik diet med relativt låg halt av kolhydrater. Denna studie visar att om vi vill bränna fett optimalt är det viktigt att se till att vi får en så god sammanhängande sömn som möjligt.