Stora förändringar i Kina kommer att påverka Hongkong och Japan del 3
Ordföranden för det kinesiska kommunistpartiet, Xi Jinping, ger ett tal i Auckland den 21 november 2014. (Foto: Greg Bowker/Getty Images)


Epoch Times chef i Hongkong, Guo Jun, gav i ett tal om situationen i Kina på hotell Shinjuku Keio Plaza i Tokyo en detaljerad analys av nyckelfrågor i de stora förändringar som Kina för närvarande går igenom och hur dessa påverkar Japan och Hongkong.

(Del 1)

(Del 2)

Innan vi går vidare behöver vi titta på maktstrukturen i den kinesiska politiken.

Likt många andra länder var Kina ett kejserligt autokratiskt samhälle innan den moderna eran inleddes. Maktstrukturen i detta samhälle var som en pyramid, med den enväldige kejsaren på toppen.

När kejsaren gick bort var efterföljaren normalt hans son, ofta kejsarinnans förstfödde son. När makten fördes vidare enligt blodsband, social status på moderns sida, och födelseordning, hade den nya kejsaren en naturlig legitimitet till makten.

Det moderna demokratiska samhället tillämpar ett demokratiskt röstningssystem. Den högste ledaren i landet har därför naturlig legitimitet i sin makt.

I auktoritära kommunistiska stater, speciellt i Kina, finns det emellertid problem i maktöverföringen. Den nye makthavaren har varken naturlig släktrelation eller är vald i demokratiska val. Istället är hans makt ett resultat av förhandlingar och balansering av intressena hos olika interna kotterier.

Den nya högste makthavaren har därför ingen naturlig legitimitet till makten. Vid kriser blir trycket därför mycket hårdare på honom än vad det blev på en ny kejsare i ett forntida samhälle eller vad det blir på en ledare i ett modernt demokratiskt samhälle.

Ett annat problem är att vilken person som helst med politiska ambitioner sannolikt använder mängder med taktiker för att nå den högsta makten i toppen av pyramiden.

Maktkamp

I en aukoritär regim skapas oundvikligen hårda maktkamper. Det är ett resultat av den politiska strukturen i autokratin.

Den tidigare ledaren för kinesiska kommunistpartiet Deng Xiaoping utsåg Jiang Zemin till sin efterträdare. Men efter att Jiang avgått fick hans efterföljare inte full kontroll över den verkliga makten. Jiangs falang ordnade så att hans bundsförvanter fick nyckelpositioner för att förlänga Jiangs makt. I en auktoritär regim är den här typen av kontroll bakom kulisserna helt normal, snarare än något undantag.

Kinas nuvarande högste ledare Xi Jinping är resultatet av en kompromiss i Kinas inre maktcirkel.

Xi Jinpings pappa, Xi Zhongxun, var en av de första ledarna i kommunistpartiet. När Mao Zedong ledde Röda armén till norra Shanxiprovinsen var Xi Zhongxun ledare för Röda armén i norra Shanxi.

Eftersom han accepterade Maos Röda armé blev han högt aktad av Mao. När Mao kom till makten blev dock Xi Zhongxuns och Maos förhållande frostigare.

En av orsakerna var att Zi Zhongxun inte slaviskt ville följa vissa av Maos galna beslut. Xi Zhongxun kan ha varit en av få människor som inte följde den politiska kamptaktiken för att rensa bort andra. Därför fick han gott rykte inom kommunistpartiet.

Xi Zhongxun avskedades från sin position i början 1960-talet. Vid den tiden hade kulturrevolutionen ännu inte startat. Xi Jinping föll från den ädla röda klassen till den lägsta klassen.

När Xi Jinping var 15 år gammal förvisades han till norra Shanxi för att jobba på lantbruk, till följd av en policy om att skicka utbildade ungdomar till landsbygden. Tio år senare lyckades han återvända till Peking för att studera vid universitetet.

Efter sin examen var Xi två år inom armén. Med början i Zhengding län i Hebeiprovinsen tog han sig på 20 år upp steg för steg från länsguvernör till borgmästare och provinsguvernör.

När Xi runt 2007 fortfarande var provinsguvernör i Zhejiang utsågs han till ny ledare för kommunistpartiet, som ersättare till generalsekreteraren Hu Jintao. Beslutet togs av den inre maktkärnan.

Så fort Xi Jinping utsetts till efterträdare till den högsta makten hamnade han i fokus för den interna striden inom partiet.

Jiang Zemin hade varit pensionerad i mer än tio år men ingrep fortfarande ofta i politiken på högsta nivå. Genom sina bundsförvanter i den centrala makten hoppades Jiang få ett dominerande inflytande när partiet skulle ta beslut om den högsta maktstrukturen under kommunistpartiets 18:e folkkongress 2012.

Xi Jinping insisterade dock på att fatta alla viktiga beslut själv och tillät inte att någon blandade sig i. Detta ledde till incidenten där Xi plötsligt försvann under två veckor i september 2012.

Enligt vår initerade information insisterade Jiang Zemin på sina val av kandidater till politbyrån och politbyråns stående kommitté. Xi Jingping svarade med tystnad och drog sig undan offentligheten.

Efter två veckors ”balanserande” var Jiang tvungen att ge efter för Xis krav och lovade att inte störa frågorna på hög nivå. Efter att Xi officiellt blivit generalsekreterare vid den 18:e folkkongressen var det första han gjorde att utfärda ett formellt dokument för att stoppa de gamla ledarna från att ingripa i politiska och statliga angelägenheter, bland annat att inte utfärda dedikationsuttalanden i kalligrafi. De behövde också få godkännande innan de publicerar memoarer.

Under den här processen utgjorde Jiangs bundsförvant Zhou Yongkang det största hindret för Xi Jinpings nya policy. Zhou var emot hanteringen av Bo Xilai, och han var också emot Xi Jinpings utrensning av politisk-rättsliga kommissionen.

Zhous och Bos relation är välkänd i Kina. De hade ett nära samarbete i åratal. Den ene var ansvarig för interna frågor, den andre för externa frågor. Med hjäp av andra lierade i politbyrån och politbyråns stående kommitté gjorde de så att Hu Jintao och Wen Jiabao inte uppnådde någonting under sina tio år vid makten.

Bos och Zhous kupp

I Hongkongbaserade Phoenix Weekly rapporterades den 13 januari storyn om de politiska allianserna mellan Zhou och Bo och detaljer om hur de planerat en kupp. Enligt rapporten hade Bo och Zhou ett samtal bakom stängda dörrar i Chongqing, där man bland annat motsatte sig Deng Xiaopings reformteori. De ville återuppliva kulturrevolutionen, och de lovade att ”satsa rejält på det”.

Efter att Zhou återvänt till Peking sade han till sina närmaste anhängare: ”Om vi vill uträtta något stort behöver vi ta hjälp av människor som Bo. Han kan hjälpa oss framåt.”

Detta betydde att Bo kunde ta sig uppåt och leda kommunistpartiets vänsterflank till den högsta politiska maktpositionen. Enligt rapporten var Zhou redan före den 18:e folkkongressen missnöjd med den personliga tillsättningen på lokala och höga nivåer.

Enligt reglerna vid avgång ska en medlem i politbyråns stående kommitté inte tjänstgöra i mer än två perioder. Om en medlem är 68 år måste han avgå och om en medlem i politbyrån är 67 år gammal kan han komma med i stående kommittén.

Vid den tiden var Zhou 69 år och tvungen att avgå, men han försökte skapa allianser för att hålla sig kvar vid makten. Han försökte till och med ta positionen som ordförande i stående kommittén i nationella folkkongressen.

I själva verket är Jiang och hans chefsassistent, före detta medlemmen i politbyråns stående kommitté, Zeng Qinghong de verkliga politiska beskyddarna bakom Bo och Zhou. Varför vill Jiang stödja Zhou och Bo? Det viktigaste skälet är att han hoppades att policyn om förföljelse av Falun Gong skulle fortsätta.

Xis utrensning

Efter att Xi Jinping kom till makten startade han en politisk utrensning i Kina. Han kallade den en kamp mot korruptionen. I Kina kallas detta ”att jaga flugor och tigrar på samma gång”, vilket innebär att slå ner kraftfullt på korrupta tjänstemän på alla nivåer.

Fram till nu är bedömningen att tiotusentals tjänstemän har avskedats och åtalats, däribland omkring 50 tjänstemän på provinsiell nivå och ministernivå. En är från politbyrån, en har tidigare varit medlem i politbyrån och en från politbyråns stående kommitté: Zhou Yongkang, Bo Xilai och Xu Caihou.

Mer än 30 armégeneraler har avskedats och åtalats. Den med högst position är vice ordföranden i centrala militära kommissionen, Xu Cahou. Runt 300 militära befälhavare på olika nivåer har bytts ut.

Faktum är att målet för Xis utrensning är Jiang Zemins bundsförvanter. Omkring 90 procent av de avskedade och utredda tjänstemännen har tydliga band till Jiangs falang.

Det är orsaken till att vi alltid har vidhållit att Kinas nuvarande politiska tumult faktiskt är en maktkamp mellan Xi och Jiang. Det slutliga resultatet av den här kampen är högst sannolikt att Jiang Zemin, Zeng Qinghong och deras lierade blir bortrensade.

Den 11 januari i år publicerade partiets språkrör Xinhua Net en rapport på sin hemsida med titeln ”Xi Jinping: antikorruptionen har inget tak eller begränsning”, där man citerade Xis kommentarer om kampen mot korruptionen sedan 18:e folkkongressen. Enligt rapporten var mycket av innehållet sådant som publicerades för första gången.

Kommentaren ”inget tak” fanns med i Xis tal vid det andra mötet i kommunistpartiets fjärde plenum den 23 oktober 2014. De senaste 20 till 30 åren har den mest använda kommentaren i antikorruptionen varit: ”Hur hög hans position än är så kommer vi att utreda honom till slutet”.

Ordet ”tak” är uppebarligen en vink om att Zhou Yongkang inte är taket i utredningen.

Vid det femte plenumet för centrala kommissionen för disciplinär inspektion den 13 januari sade Xi Jinping att Zhou Yongkang, Xu Caihou, Ling Jihua och Su Rong hade ”brutit mot disciplinen och lagen”. Han sade att det inte fanns något begränsat område för antikorruptionen, utan full täckning.

Xinhua Net lyfte fram Xis kommentar och betonade att ”korruptionen kommer att fortsätta på djupet”.

Samma dag angavs det i en annan rubrik på Xinhua Nets hemsda att Xis tal gav sex signaler om antikorruption. Professor Wang Yukai på kommunistpartiets nationella skola för administration tror att Xis serier av slutsatser kring antikorruption är en kritisk dom.

I januari 2015 fråntogs Jiangs äldste son Jiang Mianheng sin position som ordförande i kinesiska vetenskapsakademins avdelning i Shanghai.

Officiell kinesisk media publicerade artiklar som kritiserade monopolet och korruptionen inom Kinas telekomindustri. Jiang Mianheng kallas Kinas telekommagnat och kontrollerar landets telekomindustri.

Detta kan ses som en varning från Xi till Jiang och en signal om att utrensningen av tigrar närmar sig Jiang Mianheng och Jiangs familj, villket är en verklig reflektion av den nuvarande situationen i striden mellan Xi och Jiang.

Den framtida riktningen för politiken i Kina kommer fortfarande att omge Xis och Jiangs maktkamp.

(Fortsätttning följer)

Översatt från engelska.