I ett bredare perspektiv är den försämrade relationen mellan Kina och Japan en reflektion av de sämre relationerna mellan Kina och USA.

Kinas ekonomiska tillväxt underlättar landets utökning av sin makt och räckvidd, vilket då leder till konflikter mellan Kinas nationella intressen och den nuvarande internationella ordningen. Konflikter, kompromisser och samarbete skulle vara huvudtemat i ”De tre territorierna” Japan, Kina och USA.

I vilken riktning utvecklingen går kommer att avgöra vägen för det framtida Stilla havsårhundradet. Vårt huvudsakliga fokus nu är de interna problemen i Kina.

Två år av politiskt tumult

2012 hade Hu Jintao varit generalsekreterare för kommunistpartiet och president för Kina i nästan tio år. I slutet av 2012 höll kommunistpartiet sin 18:e folkkongress där ett skifte av den högsta makten i partiet ägde rum.

I februari 2012 flydde Wang Lijun, före detta chef för allmänna säkerhetsbyrån i Chongqing, Kinas fjärde största kommun, plötsligt till det amerikanska konsulatet i Chengdu i Sichuanprovinsen, där han krävde politisk asyl från USA: Samma dag omringade hundratals beväpnade Chongqingpoliser det amerikanska konsulatet i Chengdu och konfronterade säkerhetspersonalen. Snart skickade emellertid Sichuanprovinsens allmänna säkerhetsavdelning ett specialteam med poliser till platsen, och de konfronterade Chongqingpolisen.

Wang var väldigt aktiv under ett decennium innan 2012, och begick många brott mot de mänskliga rättigheterna. Därför nekade USA hans begäran.

Till slut skickade kinesiska regeringen Qiu Jin, vice minister på departementet för nationell säkerhet, till det amerikanska konsulatet för att föra Wang direkt till Peking.

Den här incidenten utlöste ett politiskt tumult på högsta nivå i Kina, och har haft en direkt påverkan på omfördelningen av makten i toppen sedan 2012.

Den första offentliga personen som direkt påverkades av incidenten var Bo Xilai.

Bo var vid den tiden medlem i politbyrån och partisekreterare i Chongqing. Han kom till makten via sin position som borgmästare i Dalian i början av 1990-talet och blev en mycket populär person på den kinesiska politiska arenan.

Bos pappa, Bo Yibo, var en av de tidiga ekonomiska beslutsfattarna under kommunistregimen. Han innehade olika poster, bland annat vice premiärminister. När Deng Xiaoping kom tillbaka till makten 1979 lanserade han ”den öppna dörrens politik” med stöd från en utvald grupp av mäktiga partiveteraner, bland andra Bo Yibo.

Under sin tid i Chongqing initierade Bo Xilai kampanjen ”röda sånger” och kampanjen ”striking black”. Kampanjen ”röda sånger” innebar att uppmuntra maoistiska citat och att sjunga ”röda sånger” för att återuppliva en ”röd kultur” från Maos tid.

I kampanjen ”striking black” användes hårda metoder, där man till och med struntade i den juridiska processen för att slå ned på de senaste tio årens privata entreprenörer  och kallade dem maffia som använde illegala metoder för att bli rika.

Kampanjerna var i själva verket nya vänsterrörelser. På grund av den stora skillnaden i välstånd de senaste 20 åren har vanliga kineser haft väldigt få fördelar av den ekonomiska tillväxten, och det finns en fientlig inställning till de rika och till tjänstemännen i samhället.

Bi Xilais Chongqingmodell välkomnades av många i de lägre sociala klasserna. Han fick förstås också starkt stöd från vänsteranhängarna i kommunistregimen.

Wang Lijun var en viktig politisk medhjälpare till Bo. För att vara mer precis så var han en av Bos viktigaste ”politiska hantlangare”. Wang var ansvarig för att trycka ner all opposition mot Bos politik, inklusive regeringstjänstemän och intellektuella.

Bos och Wangs dispyt

Wang fördes till Peking efter att han flytt till det amerikanska konsulatet. Han överlämnade hemlig information till USA och till höga tjänstemän i partiet. Incidenten ledde till att Peking fråntog Bo hans uppdrag och resulterade i en fullständig utredning.

Den officiella versionen är att Bos fru, en mycket aktiv finansadvokat i Kina, personligen mördade sin brittiske finansiella rådgivare, Neil Heywood, Wang utredde mordet, upptäckte sanningen och rapporterade till Bo.

Bo sade till honom att mörklägga fallet, men Wang lydde inte. Bo avsåg att döda Wang, så Wang flydde till det amerikanska konsulatet.

Enligt information vi har så fick emellertid Peking vetskap om Bos avlyssning av Pekingledarnas telefoner. De var osäkra på Bos avsikter så de satte igång en intensiv utredning.

Tre personer höll i utredningen. En av dem var Ling Jihua, vän till Hu Jintao och vid den tiden chef över kommunistpartiets generalkontor. Den andra var sekreteraren för Centrala kommissionen för disciplinär inspektion, He Guoqiang, och den tredje var Hu Jintaos politiske efterträdare Li Yuanchao.

Till slut hade Centrala kommissionen för disciplinär inspektion ett samtal med Wang och satte hård press på honom, vilket var den verkliga orsaken till dispyten mellan Wang och Bo.

I mars 2012 avsattes Bo Xilai officiellt från sina uppdrag för att acceptera fulla omfattningen av utredningen. Slutligen dömdes både Wang, Bo och Gu Kailai. Wang dömdes för avhopp, Bo för korruption och maktmissbruk, och Gu för mord.

Här måste vi prata om vilken typ av press som användes på Wang.

Organstölder

2006 rapporterade Epoch Times om anklagelser om organstölder som utfördes på Falun Gong-utövare och anklagelserna har orsakat världsomfattande oro. Fler och fler bevis tyder på att det kinesiska rättsväsendet och militärsjukhusen har samarbetat för att utsätta fångar, mestadels samvetsfångar, för organstölder.

Efter utredning kallade Kanadas tidigare justitieminister verksamheten för ”dödande på beställning”. Många länder, FN-kontor och människorättsorganisationer har börjat utreda anklagelserna, och kommunistregimen står inför ett tryck man inte upplevt tidigare.

I Kina började de första storskaliga organstölderna i staden Dalian, där Bo var borgmästare, och i Liaoningprovinsen där Bo senare tjänade som guvernör.

Wang själv var den direkta operatören för organstölderna. När han var chef över Allmänna säkerhetsbyrån i Jinzhou, en stad i Liaoning, övervakade han på plats flera tusen organtransplantationer.

Han sade personligen detta när han mottog ett pris för medicinsk innovation efter att ha tagit fram en dödlig injektionsmetod för organstölder.

Detta är ett brott mot mänskligheten. Kommunistregimen var tvungen att förbereda en syndabock till en viss tidpunkt då sanningen inte längre kunde döljas, så att man kunde avfärda det politiska, moraliska och rättsliga ansvaret för organstölder från levande människor. Wang och hans chef Bo hade således enorm press på sig.

Utredningen av Bo genomfördes direkt av Centrala kommissionen för disciplinär inspektion, men ett stort antal relaterade personer drogs in. Den viktigaste var Zhou Yongkang, tidigare medlem i Politbyråns stående kommitté och sekreterare för Centrala kommissionen för politik och rättsväsen.

Zhou var den andra personen som påverkades av ”Wang Lijun-incidenten”. Under Hu Jintaos tioåriga period vid makten var Zhou ansvarig för Kinas domarkår, åklagare, domstolar, allmänna säkerhetsbyrån, och för 1,5 miljoner beväpnade poliser. Han är en de mäktigaste personerna under Kinas fredstid.

Fortsättning följer.

Översatt till engelska av Susan Wang. Engelsk text av Sally Appert.

Kommentar från redaktören: Allt ifrån massakern på Himmelska fridens torg fram tills idag har det kinesiska samhället genomgått en serie stora händelser som har medfört aldrig förut skådade förändringar i Kina och dessa kommer att fortsätta ha djupgående påverkan på Kina och resten av världen. Kommunistregimen använder emellertid den kinesiska marknaden som bete för att sätta tryck på andra länder, media, företag och investerare genom diplomatiska kanaler och tvingar internationell media att filtrera de sanningar som betraktas som extremt känsliga av kommunistregimen. Detta får  utomstående att bli förvirrade beträffande den nuvarande situationen i Kina, vilket kan få dem att missa historiska tillfällen.