loadingShanxi Daily, ett av kommunistpartiets mediaspråkrör, kritiserade China Unicom, ett statligt företag, för att de inte prenumererar på partiets tidningar, så som alla statliga företag gjorde under maoismens dagar. (Foto: Epoch Times)
Shanxi Daily, ett av kommunistpartiets mediaspråkrör, kritiserade China Unicom, ett statligt företag, för att de inte prenumererar på partiets tidningar, så som alla statliga företag gjorde under maoismens dagar. (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Statligt företag tackar nej till partiets tidningar

Wen Hua, Epoch Times

Ett viktigt element för det kinesiska kommunistpartiets genomsyrande och kontroll av det kinesiska samhället har traditionellt varit det faktum att alla arbetsenheter och statligt ägda företag har prenumererat på partiets tidningar. Inga andra mediaröster har varit tillåtna eller tillgängliga där.

Denna modell har till viss del skadats av mediareformer, kommersialisering och snabba samhällsförändringar under de senaste årtiondena, men partispråkröret Shanxi Daily i Shanxiprovinsen längtar tillbaka till de ”gamla goda tiderna”. Nyligen publicerade man en artikel på tidningens förstasida där man kritiserade China Unicom, ett stort statligt ägt telekomföretag, för att man inte prenumererar på några partitidningar.

”På senare år har distributionen av partiets publikationer alltid uppnått målen, tack vare stöd från partiet och regeringen, men överraskande nog vägrade China Unicom att beställa några partipublikationer i år,” stod det i artikeln, som publicerades den 8 januari.

Alla avdelningar och nio dotterbolag till den statligt ägda jätten, som är baserad i staden Weinan i Shanxiprovinsen, avstod från att prenumerera. Artikeln talade sig varm för värdet av partiets mediakanaler: ”Partipublikationer är partiets och folkets röst och spelar en viktig roll när det gäller att vägleda den allmänna opinionen. Att distribuera partiets publikationer är ett krav och ett politiskt ansvar för partikommittéer på alla nivåer.”

Zhang Kaichen var tidigare chef för kommunistpartiets propagandakontor i Shenyang. Han hoppade av från Kina och bor nu i New York, och hans analys är att Unicoms ovilja att ta emot tidningarna tydligt visar att de nu är värdelösa och saknar inflytande.

– Inte ens partiets underavdelningar litar på, tycker om eller behöver partiet, sade han, och tillade att förstasidesartikeln i Shanxi Daily visade kommunistpartiets ”förtryckarnatur”.

Lang Yaoyuan, biträdande chef för tidskriften Word Chinese Merchants och oberoende kommentator från Hangzhou, skrev på sin mikroblogg den 8 januari om händelsen. ”För åtta år sedan försökte Peking sälja People´s Daily, Guangming Daily, Economic Daily, Beijing Daily och andra stora partitidningar i tidningsstånd på gatorna, men ytterst få var intresserade av dem,” skrev han.

”Enligt en undersökning som den kinesiska samhällsvetenskapsakademin utförde, där man frågade 203 partikadrer på prefekturnivå, sade bara 8,9 procent att de tyckte partiets tidningar var intressanta, medan 50,2 procent sade att de inte tyckte de var intressanta,” konstaterade Lang. Dessutom svarade 35 procent nej på frågan om de skulle vara villiga att betala för partiets tidningar.

Nätanvändare som bevakat dispyten kommenterade att prenumerationer på partiets publikationer ändå är skattefinansierade, något man inte tyckte var rimligt. ”Om partiets aktiviteter bara betalades av partibudgeten, då hade ´vårt parti´svultit ihjäl för länge sedan,” skrev en användare.

Allt eftersom nyheten cirkulerade runt i Kinas bloggosfär började en del läsare gräva efter historiska kontraster. Några hittade gamla nyhetsartiklar som rapporterade om hur partiets tidningar till och med fanns i buddhistiska tempel.

Sanxiang Post publicerade en artikel den 23 september 2006, där man skrev att ”Li Guiying, koordinator för Nanyue-templet i Linyuan och sekreterare för Linyuans buddhistförening, betalade glatt 2 000 yuan för ett exemplar av People´s Daily och Hunan Daily och sex exemplar av Loudi Daily. Var och en av de sex cheferna för templet hade ett eget exemplar av partitidningen.”

Buddhisten i fråga i artikeln kommenterade detta såhär: ”Utan partiets skydd skulle det inte finnas religionsfrihet och buddhismen skulle inte utvecklas. Vi tror på partiet och på Bodhisattvan. Vi prenumererar på partiets tidningar för att bättre utveckla buddhismen under partiets vägledning.”

Nätanvändare hade lustigt åt den kommentaren.

”Är inte kommunistpartiet ateistiskt? Är alla munkar i det templet bluffar?” undrade användaren ”Bill”.

Läs artikeln i original på kinesiska.

Översatt från engelska.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingShanxi Daily, ett av kommunistpartiets mediaspråkrör, kritiserade China Unicom, ett statligt företag, för att de inte prenumererar på partiets tidningar, så som alla statliga företag gjorde under maoismens dagar. (Foto: Epoch Times)
Shanxi Daily, ett av kommunistpartiets mediaspråkrör, kritiserade China Unicom, ett statligt företag, för att de inte prenumererar på partiets tidningar, så som alla statliga företag gjorde under maoismens dagar. (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Statligt företag tackar nej till partiets tidningar

Wen Hua, Epoch Times

Ett viktigt element för det kinesiska kommunistpartiets genomsyrande och kontroll av det kinesiska samhället har traditionellt varit det faktum att alla arbetsenheter och statligt ägda företag har prenumererat på partiets tidningar. Inga andra mediaröster har varit tillåtna eller tillgängliga där.

Denna modell har till viss del skadats av mediareformer, kommersialisering och snabba samhällsförändringar under de senaste årtiondena, men partispråkröret Shanxi Daily i Shanxiprovinsen längtar tillbaka till de ”gamla goda tiderna”. Nyligen publicerade man en artikel på tidningens förstasida där man kritiserade China Unicom, ett stort statligt ägt telekomföretag, för att man inte prenumererar på några partitidningar.

”På senare år har distributionen av partiets publikationer alltid uppnått målen, tack vare stöd från partiet och regeringen, men överraskande nog vägrade China Unicom att beställa några partipublikationer i år,” stod det i artikeln, som publicerades den 8 januari.

Alla avdelningar och nio dotterbolag till den statligt ägda jätten, som är baserad i staden Weinan i Shanxiprovinsen, avstod från att prenumerera. Artikeln talade sig varm för värdet av partiets mediakanaler: ”Partipublikationer är partiets och folkets röst och spelar en viktig roll när det gäller att vägleda den allmänna opinionen. Att distribuera partiets publikationer är ett krav och ett politiskt ansvar för partikommittéer på alla nivåer.”

Zhang Kaichen var tidigare chef för kommunistpartiets propagandakontor i Shenyang. Han hoppade av från Kina och bor nu i New York, och hans analys är att Unicoms ovilja att ta emot tidningarna tydligt visar att de nu är värdelösa och saknar inflytande.

– Inte ens partiets underavdelningar litar på, tycker om eller behöver partiet, sade han, och tillade att förstasidesartikeln i Shanxi Daily visade kommunistpartiets ”förtryckarnatur”.

Lang Yaoyuan, biträdande chef för tidskriften Word Chinese Merchants och oberoende kommentator från Hangzhou, skrev på sin mikroblogg den 8 januari om händelsen. ”För åtta år sedan försökte Peking sälja People´s Daily, Guangming Daily, Economic Daily, Beijing Daily och andra stora partitidningar i tidningsstånd på gatorna, men ytterst få var intresserade av dem,” skrev han.

”Enligt en undersökning som den kinesiska samhällsvetenskapsakademin utförde, där man frågade 203 partikadrer på prefekturnivå, sade bara 8,9 procent att de tyckte partiets tidningar var intressanta, medan 50,2 procent sade att de inte tyckte de var intressanta,” konstaterade Lang. Dessutom svarade 35 procent nej på frågan om de skulle vara villiga att betala för partiets tidningar.

Nätanvändare som bevakat dispyten kommenterade att prenumerationer på partiets publikationer ändå är skattefinansierade, något man inte tyckte var rimligt. ”Om partiets aktiviteter bara betalades av partibudgeten, då hade ´vårt parti´svultit ihjäl för länge sedan,” skrev en användare.

Allt eftersom nyheten cirkulerade runt i Kinas bloggosfär började en del läsare gräva efter historiska kontraster. Några hittade gamla nyhetsartiklar som rapporterade om hur partiets tidningar till och med fanns i buddhistiska tempel.

Sanxiang Post publicerade en artikel den 23 september 2006, där man skrev att ”Li Guiying, koordinator för Nanyue-templet i Linyuan och sekreterare för Linyuans buddhistförening, betalade glatt 2 000 yuan för ett exemplar av People´s Daily och Hunan Daily och sex exemplar av Loudi Daily. Var och en av de sex cheferna för templet hade ett eget exemplar av partitidningen.”

Buddhisten i fråga i artikeln kommenterade detta såhär: ”Utan partiets skydd skulle det inte finnas religionsfrihet och buddhismen skulle inte utvecklas. Vi tror på partiet och på Bodhisattvan. Vi prenumererar på partiets tidningar för att bättre utveckla buddhismen under partiets vägledning.”

Nätanvändare hade lustigt åt den kommentaren.

”Är inte kommunistpartiet ateistiskt? Är alla munkar i det templet bluffar?” undrade användaren ”Bill”.

Läs artikeln i original på kinesiska.

Översatt från engelska.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024