Starka lojalitetskänslor hos barn vid skilsmässa


Det är starka lojalitetskänslor som skilsmässobarn tvingas hantera. En ny svensk avhandling visar att efter en skilsmässa tvingas barnen ofta agera medlare utan eget inflytande.

Förändring och omförhandling är nödvändiga vid en skilsmässa men hur dessa omförhandlingar ser ut skiljer sig mellan olika familjer visar Jenny Ahlbergs avhandling i sociologi vid Örebro universitet.

Avhandlingen bygger på vuxna skilsmässobarns upplevelser. Hur mycket barnen själva har att säga till om vid en skilsmässa varierar. Det finns skilsmässobarn som har goda möjligheter att påverka medan andra har mycket lite att säga till om.

I familjer där föräldrarna har många konflikter och kommunikationsproblem tvingas barnen agera både budbärare och medlare mellan föräldrarna. Barnen kan ställas utan något inflytande över situationen på grund av rädsla för att såra någon av föräldrarna och väljer därför att inte säga vad de själva tycker utan överlåter till föräldrarna att bestämma.

– Något som förvånar mig är hur starka de lojalitetskänslor är som kommer fram i skilsmässobarnens berättelser, vilket ibland också präglar deras liv i vuxen ålder. Det är ett uttryck för ett tydligt rättvisetänk mot föräldrarna och de vill vara rättvisa mot dem även i dag. Alltså inte ta någons parti, att fira varannan jul med föräldrarna och så vidare, säger Jenny Ahlberg i pressmeddelandet från Örebro Universitet.

Efter skilsmässan växer ofta ett könstypiskt mönster fram i familjen. Det vardagliga omsorgen står ofta modern för och det är henne som barnen står känslomässigt närmare och där barnen känner sig mest hemma. Faderns förknippas med fritidsaktiviteter och hans delaktighet beskrivs som mer begränsad i föräldraskapet.

– Modern framstår som den ovillkorliga föräldern medan faderns föräldraskap tycks mer förhandlingsbart – trots att Sverige anses vara ett jämställt land, säger Jenny Ahlberg.

Jenny Ahlberg har utvidgat begreppet familj i sin avhandling. I titeln ”Efter kärnfamiljen – Familjepraktiker efter skilsmässa” använder hon ordet familjepraktiker i stället för familj, eftersom familj lätt förknippas med den heterosexuella kärnfamiljen. Eftersom familjerna idag kan se olika ut så anser hon att det är angeläget att vidga familjebegreppet.

Hur ser då skilsmässobarnen på sin egen framtid?

– Å ena sidan är kärnfamiljen, mamma, pappa och barn, ett starkt ideal i berättelserna. De vill inte skilja sig eller utsätta sina egna barn för en skilsmässa utan ser en kärnfamilj som eftersträvansvärd. Å andra sidan problematiseras kärnfamiljsidealet genom att de ifrågasätter att den ska fungera som familjenorm, berättar Jenny Ahlberg.