Ståndaktiga strejkarbetare i Frankrike
I juni satte franska chaufförer upp tält framför sina lastbilar för att blockera båda sidor av en motorväg nära Lille. De drev igenom en landsomfattande strejk som syftade att sätta press på regeringen för att ekonomiskt kunna klara sig på de ökande bränslekostnaderna. (Philippe Huguen/Getty Images)


För fransmännen är strejken en oumbärlig del i yttrandefrihetens namn. De använder sig av strejker som ett hjälpmedel för att få igenom sina krav, trots att det kan innebära personliga uppoffringar.

Parisborna i synnerhet har vant sig vid nyheter om olika strejkande grupper. Tunnelbanestrejker är så vanliga att de stora tevekanalerna och tunnelbanans webbsida ständigt uppdaterar vagnavgångarna och förändringar i servicen på grund av strejk.

Eftersom så pass många är beroende av de kollektiva transportmedlen, förhåller sig människor vid dessa tillfällen förstående och flexibla vid sena ankomster, plötsligt inställda tåg och stängda butiker. En strejk upphör för det mesta efter några veckor, men i vissa fall kan de pågå upp till sex månader.

Frankrikes strejkande studenter är en annan grupp som under de senaste åren har dragit till sig internationell uppmärksamhet. Studentgruppernas metoder flyttade gränsen för hur långt yttrandefriheten kunde föras utan att det inkräktade på andras valfrihet.

Vid strejker i USA uppmuntras ofta berörda personer att delta men generellt är det inte obligatoriskt. På samma sätt är det när tunnelbanans anställda i Paris strejkar.

När Paris universitetsstudenter strejkar hindras däremot de studenter som önskar delta i undervisningen av strejkande i universitetets entré. Vill man komma in i undervisningssalen får man antingen hitta en bakdörr som de strejkande har missat eller bege sig dit innan de strejkande har anlänt.

Hösten 2007 genomdrev studenter i Sorbonne en strejk och blockad genom ett beslut i studentföreningen. De studenter med övertag hade vunnit en omröstning som innebar att de skulle strejka mot regeringens förslag att yrkesorganisationer utanför universitetet lättare skulle kunna ha uppsikt över studenternas betyg och omdömen.

Enligt dem kände de till det stora antalet studenter som var mot strejken. De menade att en student som inte kommit för att rösta i studentföreningen fick skylla sig själv. En del som motsatte sig strejken avstod från omröstningen med ursäkten att man inte skulle lyssna på deras krav även om de röstade.

Studentstrejkerna i Sorbonne 2007 pågick i två veckor. Vid ett fåtal tillfällen kom polis för att stoppa de strejkande från att hindra andra studenter från att delta i undervisningen, vilket snabbt fick dem att upphöra med strejken. I andra delar av landet har strejker pågått i fyra till sex veckor.

I Sorbonne kunde lärarna ändra lite i sina scheman och det slutliga tidsschemat för examen för att ge studenterna möjlighet att slutföra sina studier, vilket kan ses som en del i fransmännens vilja att stoppa normala aktiviteter för att få respekt för strejker.

De strejkande fransmännen verkar även ta efter varandra. De talar ut. De är kapabla att debattera och försvara sig själva ideologiskt och de förväntar att andra kan och kommer att göra detsamma. För de som är uppväxta i en konservativ miljö kan det te sig offensivt och krävande. Fördelen är att när dessa strejker är berättigade kan båda sidor förstå varandra bättre.

Översatt från engelska: http://en.epochtimes.com/n2/world/the-picket-line-of-steel-4424.html