Utrikesminister Wallström råkade i blåsväder för att hon kritiserade Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter. Statsminister Löfven fick skopor av ovett för att han inte vågade kalla Kina för en diktatur. Oavsett hur väl (eller illa) man känner av vindarnas riktning så har man rumpan bak.
Ibland måste man ha mod och förnuft nog att kalla en spade för en spade. Men man måste framför allt fokusera på resultatet och inte fastna i fraserna. Det viktigaste som kan ske under Löfvens besök i Kina är att han får kineserna att inse att världen inte accepterar fortsatta brott mot den kinesiska befolkningen; att Kommunistpartiets företrädare inser att världen inte accepterar organstölderna från levande människor; att den inte godtar förföljelsen av oskyldiga människor, som vill utöva sin tro; att omvärlden inte tolererar att tibetaner, uigurer, kristna, Falun Gong-utövare, demokratiförespråkare eller någon annan av de många andra grupper som Kinas kommunistparti förtrycker inte får leva sina liv i fred och frihet.
Sverige sade upp handelsavtalet med Saudiarabien på grund av att man ansåg att landet inte motsvarade förväntningarna i fråga om mänskliga rättigheter. Saudiernas tortyrmetoder kallades av vår utrikesminister för ”medeltida”.
Begreppet medeltida – i dess mörka och onda betydelse – kan användas på mycket i Kina. Rättssystemet är inget självständigt rättssystem utan en del av det politiska systemet. Partiet bestämmer straffen och mer än 99 procent av alla åtalade döms till straff, även de som är oskyldiga. Till dessa ska läggas alla som utan rättegång placeras i fängelse eller utsätts för annat frihetsberövande.
Inget stöd i lagen
Låt oss inte heller glömma dem som döms för brott som inte finns. De miljontals offren för kommunistpartiets förtryck av Falun Gong-utövare har inte brutit mot någon kinesisk lag. Den omfattande förföljelsen har inte stöd i kinesisk lagtext utan är ett påhitt av kommunistpartiets tidigare ledare Jiang Zemin.
Kina är Sveriges tionde största utrikeshandelspartner. Det kan vara okej att göra affärer med en diktatur om handeln kombineras med med en medveten och stark hållning i samtalen länderna emellan (där man utnyttjar handelskontakterna till att diskutera mänskliga rättigheter och utveckling för landets alla invånare). Det kan gynna båda parter.
I fråga om Kina är alla förhoppningar om respekten för mänskliga rättigheter fåfänga. Jo, det kan naturligtvis ske vissa korrigeringar av fasaden (som att arbetslägren för något år sedan ”lades ner” och förvandlades till fängelser), men i grunden kommer det aldrig att ske någon påtaglig förbättring. Inte så länge kommunistpartiet styr landet. Den hänsynslösa inställningen till motståndare och fiender är inristad i partiets fundament och väl etablerad som metod.
Dags att ställa krav
Så, Stefan Löfven: säg ifrån lika modigt till Kina som din utrikesminister sade ifrån till Saudiarabien! Kräv att de som tagit kontrollen över Mittens rike överger sina förlegade sätt att styra; kräv att de respekterar hela sin befolknings rätt till tro, politiskt engagemang och frihet att tänka och uttrycka sig; kräv att kommunistpartiet respekterar andra länders kulturella och pedagogiska integritet och stänger sina Konfuciusinstitut och kulturcentra, vilka fungerar som kommunistpartiets propagandasatelliter i andra länder. Gör det gärna med lite större smidighet än utrikesministern, men framför allt – gör det!
Det finns ett väldigt bra universalknep för att skapa blomstrande affärer, som gäller både säljare och köpare; det är att visa respekt för dem man handlar med. Och det vore respektlöst mot det kinesiska folket – som i praktiken är dem vi gör affärer med när vi handlar med ”Kina” – att inte förvänta sig att de visas tillbörlig respekt av sin regim.
