Städer överlever trots teknologi
Vy över centrala Seattle i USA från observationstornet Space Needle den 30 september 2006. (Foto: Gabriel Bouys/AFP/Getty Images)


När datorteknologin började nyttjas av den breda massan för ungefär tjugo år sedan trodde många människor att världen skulle få se städerna dö ut.

– Folk var så upphetsade över virtuell verklighet och Internet och möjligheten att ha kontakt på avstånd att de trodde att den geografiska närheten inte längre skulle ha någon betydelse och att städerna skulle försvinna, sade Carlo Ratti, chef på SENSEable City Laboratory vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), USA.

– Inget kunde vara mer felaktigt, berättade professor Ratti för Australian Broadcasting Commission (ABC).

Runt hälften av världens befolkning bor nu i städer. Datorteknologin skapar nya och ibland problematiska miljöer, men kan också vara användbar för att ”ge förutsättningar för att göra våra städer mer levande och kommunicerande”, sade han

Vid sidan av undervisningen på MIT arbetar professor Ratti, prisvinnande arkitekt, ingenjör och designer, på sitt arkitektkontor med bas i Turin i Italien.

På labbet SENSEable fokuserar forskarna på hur teknologin möjliggör en bättre förståelse för vår byggda miljö.

Genom att använda elektronisk output från mobiltelefoner, Internetanslutningar och andra elektroniska sensorer kan professor Rattis elever kartlägga det mänskliga beteendet på nya och innovativa sätt.

Bland de projekt de arbetat med finns utformningen av en helt digitalt styrd paviljong på Venedigbiennalen 2008, kartläggning av flödet av information in och ut ur New York, och illustration av ”hjärtslagen” i staden Rom genom en analys av mobiltelefonaktivitet.

Ett av de senaste projekten som startats i Seattle, New York och London handlar om att spåra sopor.

Forskarna har utvecklat tusentals små etiketter som sätts på sopor och som sedan följer med i sophanteringen.

– Bara etiketterna var en innovation eftersom GPS (Global Positioning Satellites) inte skulle fungera i en sopbil, sade professor Ratti.

– Sättet de fungerar på kallas fingeravtryck – etiketterna ser sig omkring för att bestämma vilken typ av elektromagnetisk signatur som finns runt dem och avgör sedan sina positioner utifrån detta.

– Etiketterna gör detta och det är som en liten, liten mobiltelefon som sedan sänder ut sin lokalisering.

Inkommande data från etiketterna klassificeras sedan i flöden, som kan vara giftiga eller ogiftiga, som i fallet med elektroniska sopor som gamla datorer eller mobiltelefoner.

Syftet med projektet är att se på flödena och analysera hur de på något sätt skulle kunna ”optimeras”.

– I viss mening liknar det en studie av distributionskedjor. Det är något vi skulle kunna kalla bortdistribution, sade han.

Informationen, som är tillgänglig för allmänheten, är också användbar som illustration till myndigheter och stadens invånare att detta är vad som händer med deras skräp, i hopp om att förändra beteenden och om en mer hållbar framtid.

– I en framtid som ligger kanske fem eller tio eller femton år bort handlar det om att smart elektronik, andra typer av smarta etiketter, som verkligen gör det möjligt för oss att spåra all sophantering.

– Kanske kommer vi med en hundraprocentig spårning också få hundraprocentig återvinning, sade han.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/25344/