Medan striderna fortsätter mellan trupper och militanta islamer i norra Libanon, säger observatörer från Mellanöstern att landets stabilitet är bräcklig och mycket beroende på huruvida den libanesiska armén kan förbli enad.

Intensiva strider i det palestinska flyktinglägret Nahr Al-Bared, som är hemvist för över 30 000 flyktingar, har sedan söndagen den 20 maj lett till över 79 människors död vilket gör det till Libanons värsta våldsutbrott sedan inbördeskriget 1975-1990.

Professor Michael Humphrey, specialist på Mellanösternfrågor vid Sydneys universitet, sade att Libanon är sårbart för konfrontation på många punkter och att regeringen och armén måste söka nå varandra för att samarbeta.

”Dessa senaste strider belyser hur lätt konfrontationer uppkommer, och risken för att de trappas upp,” sade Humphrey för The Epoch Times. ”Alla oroar sig för att de trappas upp.”

”Frågan kommer att vara som den var i inbördeskriget, huruvida den libanesiska armén kan hållas ihop.” Humphrey sade att det fanns fundamentala saker som orsakade spänning inom det libanesiska samhället, vilket skulle testa statens förmåga att regera. En sak var grundläggande sade han, och har att göra med balansen mellan de kristna och den muslimska representationen såsom den etablerades av fransmännen i slutet av första världskriget.

”Fransmännen hade en ganska medveten strategi att skapa Libanon som en kristen stat och är historiskt sett en del av den libanesiska nationella identitetens hela dilemma, och är i viss mån fortfarande, huruvida Libanon vänders sig åt väst eller mot öst,” sade han.

Man uppskattar att muslimerna i dag utgör ca 65 % av Libanons befolkning men det finns också en stor kristen befolkning, till övervägande del bestående av katoliker, maroniter och orthodoxa samt av en ansenlig drusisk minoritet.

Professor Humphrey säger att spänningarna inom Libanon har ökat ytterligare på grund av ett stort antal palestinska flyktingar som flydde till Libanon 1948 efter att staten Israel grundades. Cirka 400 000 palestinier, cirka 10 % av befolkningen, har nu tagit sin tillflykt till tolv flyktingläger i Libanon. Förhållanden i lägren är dåliga och Humphrey säger att palestinierna inte har någon rätt att äga rörelse, egendom eller ens ett medborgarskap.

Professor Humphrey säger att Libanon påverkas av dess närhet till Israel och speciellt till Syrien som har anklagats ha lönnmördat den tidigare libanesiske premiärministern Rafic Hariri. Den libanesiska politiken har också påverkats av ändringar i de historiska relationerna mellan de de båda grupperna sunni- och shiiamuslimer. Det som vi ser i Libanon och Irak, sade han, är en främväxt av shiiterna från en mindre marginell grupp till ”en betydande politisk makt.”

Detta sågs tydligt genom Hizbollahs framväxt, en beväpnad shiiamuslimsk rörelse som fick platser i det libanesiska parlamentet förra året.

”Trots dess ökade makt, sade Humphrey, tycks en bestående uppfattning emellertid vara att Hizbollah vill förbli en del av Libanon hellre än ‘någon sorts bredare ideologiskt begrepp av en islamistisk stat’.”

”Även om vi pratade om Hizbollahs roll och deras koppling till Iran och Syrien, är sanningen att shiiterna i Libanon är en grupp bland sjutton andra.”

”Detta är ett av kännetecknen i den libanesiska politiken,” sade han, ”och i slutänden måste Hizbollah liksom alla andra utmanare lära sig att samarbeta.”

Det är även frågan om presidentval i Libanon i september, ”som kommer att bli en kamp mellan att välja en president som är för Syrien eller som inte är för Syrien,” sade Humphrey.

”Det kommer att bli regeringens förmåga att upprätthålla kontroll under det intensiva trixandet mellan olika intressen som avgör, även om det slutligen ändå kan bli den libanesiska armén som kommer att bestämma utgången,” tillade professor Humphrey.

”Frågan kommer att vara… om det blir verklig konfrontation mellan intressegrupper, eller tvärs över nya politiska gränser – kommer armén att hålla ihop?

Detta är nu verkligen kärnan i denna fråga,” sade han.