Solen och Nordpolen - en historia om att vara hemlös
Peter Ahlborg har varit utan fast bostad i många år. I en intervju med Epoch Times berättar han om hur det känns att hamna utanför systemet. (Foto: Susanne W Lamm/ Epoch Times)


Att vara hemlös är en överlevnadskamp. Ofta går all energi åt till att hålla huvudet över vattenytan och hitta mat och husrum för dagen. Hemlösa Peter Ahlborg lyckas dock bevara sin kreativitet under sådana svåra omständigheter. Han håller på att vända sina motgångar till framgångar.

Peter Ahlborg är 44 år och drömmer om att få kontrakt till en egen lägenhet där han och hans 16-åriga dotter kan bo tillsammans. Hon kommer och hälsar på honom ibland i det 12 kvm lilla rummet med spånväggar som han för tillfället hyr i Göteborg.

Efter en svår barndom hamnade han snett men kom så småningom på rätt köl igen, berättar Ahlborg. Han hade ett eget bostadskontrakt under en kort period, och under några års tid bodde han med mamman till dottern. En stor del av livet har han dock dragit runt mellan tillfälliga boenden. Sammanlagt har han bott på 24 olika ställen de senaste 6 åren – det har varit vandrarhem, korttidskontrakt i andra hand och härbärgen. När det var som allra värst bodde han i tält.

Det är ett ensamt liv.

– En gång när jag låg och solade skrev jag en dikt: ”Jag ligger här i solen, men mitt hjärta känns kallare än Nordpolen”. Ja, det berättar hela sanningen om hur man kände just då. Hur mycket man saknar kärleken. Samtidigt – ibland har jag varit så långt ned att jag inte har varit mottaglig för kärlek, när livet handlar om att överleva.

Det har blivit många dikter genom åren. Flera av dem har han tonsatt. Musiken och dikterna har en central plats i hans liv. De är en bearbetning av alla motgångar, säger han. Konsten ger honom kraft att orka ta sig vidare. Får han ned det på papper så känns det som att han läker såren lite, och får en ny förståelse för varför saker är som de är.

En låt han har skrivit handlar om vad han anser om socialkontoret. Han tror förvisso att de allra flesta socionomer har valt yrke för att de verkligen vill hjälpa människor, men att de sedan dras in i ett system där de blir maktlösa och börjar gå på slentrian. Han upplever att han ofta bemöts utan empati. Ibland känner han sig bara som en siffra i systemet.

– Men den som du skyller på tilldelar du också mycket makt. Är det något som socialen har så är det väldigt mycket makt över människorna som är inskrivna i systemet. Vanliga människor vet ofta inte om att det är så.

Han beskriver en situation där man nästan blir livegen av att skrivas in hos socialen. På pappret ser det ut som att man själv har en valmöjlighet, men i verkligheten tvingas man att göra precis vad myndigheterna säger, annars trillar man ur systemet.

– Om jag ska vara riktigt ärlig så blir jag rädd för att leva i ett sådant samhälle. Människor far mycket illa utan att samhället ingriper. Ibland får du all hjälp du behöver. Men i vissa fall, alltför ofta, får du ingen hjälp alls, det är det som är så tragiskt. Då blir det så att människor inte orkar med vardagen, och ofta tar de till alkohol eller andra droger.

Själv är han helnykterist sedan 6 år och 9 månader.

Han har inget emot att socialtjänsten ställer krav på de personer som söker sig dit, men han tycker att man ofta ser förbi det verkliga problemet: Har man inte de grundläggande behoven som mat och husrum och vatten tillgodosedda så klarar man kanske inte av att leva upp till socialens krav.

– Alla människor är starka. De flesta människor klarar av mer än vad de tror. Men när man nästan aldrig får vara med om någon framgång; man kämpar och kämpar och kämpar, klarar den ena motgången och den andra, och aldrig får någon credit för det – allting handlar bara om att överleva – håller det på så under en lång tid så bryts man sakta ned.

Det hjälper inte att måla över en rostig bil med ny färg, säger han, för problemet återstår. Det gäller att man löser hela problemet och se till att rosten inte kommer. Han tänker främst på hemlösheten.

Han berättar om en episod i sitt liv då han mötte motgång på motgång. Han var så långt nere att han inte orkade stiga upp ur sängen på morgnarna.

– Motgångar har ju alla människor, oavsett om du är hemlös eller miljardär. Men om du får motgångar och klarar dig ur dem, och sedan kommer det en ny motgång, och ytterligare två motgångar samtidigt. Så dör din pappa eller drabbas av en sjukdom. Du kanske söker hjälp hos vänner och bekanta, men så får du inte den hjälpen du trodde att du skulle få. Då känner man sig sviken. Så går man till samhället och ber om hjälp, men får inte den hjälp man behöver… Håller det på så år efter år, eller kanske i ett helt liv… man bryts sakta ned.

Ahlborg är en av dem som säljer Faktum i Göteborg. Faktum är en gatutidning som försäljarna kan köpa in för 25 kronor, sälja för 50 och behålla mellanskillnaden. Det är ett bra jobb, tycker han, och med Faktumförsäljarna känner han gemenskap. Han älskar alla Faktumförsäljare, säger han, oavsett vad de har levt för liv.

– De är så oerhört färgstarka människor; kärleksamma, öppna. De visar sina känslor. När man vet att man har haft det jobbigt, det räcker att säga en mening så förstår de exakt hur jag känner den dagen. För en vanlig människa så får du kanske förklara jättelänge.

För det är inte bara i svårigheterna med myndigheterna som han känner sig ensam. Han berättar att han ofta blir ifrågasatt när han lär känna nya människor.

– Jag får försvara mig och förklara mig, och svara på varför jag gjorde si eller så. Det är ju positivt att de frågar, men de blir aldrig nöjda med svaret. De kan inte förstå hur man hamnar här där jag har hamnat, och då måste jag dra den långa historien för att de ska förstå. Är de inte beredda att lyssna då så kommer de aldrig någonsin att förstå, och vissa människor förstår det inte ändå. Det är då det blir ett avstånd. Det är bland annat därför som jag är en väldigt ensam människa.

Han träffar även många förstående människor. Utöver att få gemenskap och starka benmuskler av att gå omkring och sälja Faktum, blir det också fina möten. Det är inspirerande, säger han. Många vill höra om hans liv, och många har haft erfarenheter liknande Ahlborgs tidigare, men kommit ur det.

Ahlborg har en stark framtidstro. Han tror att varje motgång så småningom leder till en framgång. Främst hoppas han på en musikkarriär, men siktar även på att göra film och skriva en bok om sitt liv.

– Alla tusentals nej jag har fått när jag har sökt lägenheter, när jag har kontaktat filmproducenter, när jag har kontaktat journalister, när jag har kontaktat arbetsgivare för att få jobb, alla affärsprojekt som jag har haft som har gått åt skogen. Allt det kommer att förvandlas till framgångar.

Soc-låten kommer inom kort att släppas på Spotify och Youtube.

– Där medverkar bland andra Janne Schaffer på sologitarr. Han känner till min tragiska historia och vill hjälpa mig att förverkliga min dröm att bli rockstjärna! säger Peter Ahlborg.