Sokratiska samtal som genomförs med barn och ungdomar i grundskolan leder till en bättre klassrumskultur. Eleverna samarbetar bättre och förmågan att tänka och resonera utvecklas, vilket visas i Ann S Philgrens avhandlig i pedagogik.
Även om Sokrates föddes 470 f. Kr. lever hans sätt att undervisa. Den grekiske filosofen ställde ledande frågor så att eleverna själva kunde resonera fram egna svar. Sokratiska metoder har utvecklats olika i olika tider och länder.
Metoden går ut på att lärare och elever provar sig fram och testar samtalets regler. Gruppen utvecklar ett tyst samspel där de genom kroppsspråk, gester och blickar visar stöd och sympati. Ett samarbete utvecklas också när någon stör eller provocerar samtalet. Lärarens roll är att se till att tänkandet i samtalet utvecklas och att samtalet tar hänsyn till alla deltagares åsikter.
– Sokratiska samtal har under flera hundra år ansetts vara ett komplement till traditionell klassrumsundervisning. Men det är inte helt lätt att lära sig hur det ska genomföras för att få effekt. Särskilt svårt har lärarna som lätt faller tillbaka till sin traditionella, kontrollerande lärarroll, säger Ann S Pihlgren, avhandlingens författare, i ett pressmeddelande.
Sju grupper med barn mellan fem till sexton år ingick i undersökningen. Barnen filmades under de sokratiska samtalen under tre års tid. Olika frågor inom litteratur och konst diskuterades som exempelvis om Pippi Långstrump egentligen är en bra kompis eller om människor föds onda eller goda.
Analysen av filmerna visar klart att samspelet i klassrummen påverkas positivt av samtalen. Gradvis tog eleverna över lärarens ansvar att genomföra den utforskande dialogen.
– Det verkar som om just den ritualiserade strukturen och den öppna stämningen garanterar en säkerhet som gör att deltagarna vågar prova nya, djärva tankar som de annars inte skulle ha testat, säger Ann S Pihlgren. Genom att samarbeta när de undersöker idéerna lär de sig ett sätt att angripa problem när de är på egen hand.
Avhandlingen
Ann S Pihlgren, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner (UTEP), Stockholms Universitet. Avhandlingens namn: ”Socrates in the Classroom. Rationales and Effects of Philosophizing with Children”