Jag vet inte vilka hälsonyheter som har cirkulerat i andra delar av världen, men i Storbritannien har vi inte kunnat undgå ”avslöjandet” att för majoriteten av människor som tar antidepresivmedel så fungerar det inte bättre än sockerpiller.
Detta har framkommit genom en nyligen publicerad studie som fastställde resultaten av undersökning av fyra antidepressiva mediciner, såsom SSRIs (selektiv serotonin reuptake inhibitors) även paroxentine och fluoxetine (Prozac) [1]. Vad som var intressant med denna studie är att den innehöll resultaten från både publicerad och opublicerad forskning.
Avslöja mer data
Anledningen till att detta är relevant är för att läkemedelsindustrin, när det gynnar deras egna intressen, är känd för att engagera sig i partiska publiceringar. Denna praxis, som i huvudsak handlar om att publicera positiva resultat medan man sopar mindre ”användbar” data under mattan, kan ge läkare och deras patienter en ganska snedvriden bild av en viss behandlings effektivitet. Att sammanföra publicerad forskning och opublicerat material i en jämförelse, ger utan tvekan en mer tillbörlig guide om huruvida en behandling fungerar eller inte.
I detta fall visade materialet att antidepressiva medel inte verkar fungera bättre än placebon, förutom för de mest allvarligt deprimerade. Då den stora majoriteten av dem som tar antidepressiva medel inte är allvarligt deprimerade, visar denna studie att generellt så mår de lika bra med ett sockerpiller som de skulle göra med dyra och potentiellt giftiga antidepressiva mediciner.
Då jag lyssnade på radion igår hörde jag mer än en kommentator som uttryckte intresse över resultaten och vad de kan betyda. Samtidigt varnade de människor att inte abrupt sluta med medicinering. Gå och ”tala igenom det med din husläkare” var budskapet. Man kan föreställa sig att det kommer vara en del obekväma läkarkonsultationer under nästa och nästkommande vecka som ett resultat av det man funnit i denna studie.
Det är svårt att sluta
Jag misstänker att många kommer att känna sig irriterade över att redan ha tagit antidepresiva medel, trots det faktum att datan inte stödjer deras effektivitet. Men det är bara hälften av problemet; om människor bestämmer sig för att sluta med att använda dessa mediciner så kan de uppleva att de kommer in i en tuff period. Verkligheten är att ett abrupt upphörande (till och med gradvis avvänjning) från anti-depressiva mediciner kan ge upphov till ganska starka abstinenssymptom, inkluderat dåsighet, oro, sömnstörningar och humörsvängningar.
Det är inte bara det att många i okunnighet tagit en medicin som allmänt sett inte är bättre än placebon (sockerpiller) – de kan faktiskt vara i sämre situation än om de istället bara hade tagit placebon, eftersom det är ganska svårt att sluta med medicinen.
Jag är ingen expert på hur man slutar med antidepressivmedel, men jag kan säga av erfarenhet att personer som vill göra detta behöver avvänja sig mycket succesivt under några veckor eller månader och kanske till och med över ett år eller så. I allmänhet görs detta bäst med hjälp av en stödjande läkare.
Medan denna senaste studie skapade stora rubriker, så är det ett faktum att det verkligen inte är något nytt med denna historia. Så sent som i januari så publicerades en artikel som ganska tydligt visade att många ”negativa” studier om antidepressiva mediciner inte ens har publicerats.
En del förespråkar obligatoriska publiceringar av studier om antidepressiva medel. Jag stödjer detta, men föreslår att det borde utökas till att gälla alla mediciner.
Sluta stödja
Jag skulle också vilja se att läkemedelsföretagen agerar ansvarsfullt genom att sponsra utbildningsprogram för läkare, där syftet inte är att skriva ut fler recept för antidepressiva medel, utan att få dem att skriva färre. Hur skulle det vara att i dessa program ha med information om hur läkare på bästa sätt kan stödja patienter som önskar sluta med dessa mediciner, speciellt de som lider av abstinenssymptom?
Jag antar att detta inte kommer att ske så snabbt, då det kan bero på att detta problem åtminstone till en viss del har orsakats av att läkemedelsbolagen frivilligt och medvetet har misslyckats med att offentliggöra all deras data.
Jag anar att läkemedelsbolagen ändå kan tvingas att gräva djupt, fastän det är inte alltför svårt att föreställa sig att vissa personer kan anse att en del kompensation vore berättigad, även om de måste gå till domstol för att få det.
Referens:
[1] Kirsch I, et al. Initial severity and antidepressant benefits: a meta-analysis of data submitted to the food and drug administration. PLoS Medicine. 2008:5(2): e45
John Briffa är en i London verksam läkare, författare och skribent inom området hälsa, med intresse för näringslära och naturmedicin.
Översatt från engelsk version
