Slitsamt och fantastiskt arbete på bunkerbåten
Förberedelser inför lastningen. (Foto: Susanne Willgren/ Epoch Times)


Motortankern M/T Dana ligger i sin hemmahamn, Nya Varvet i Göteborg, och väntar på att rederiet Öckerö Bunkerfrakts andra båt Gullmartank ska ha lastat klart i Skarvikshamnen på andra sidan Göta älv. Bunkerbåtsveteranen Janne Åkesson, 34, som i hela sitt yrkesverksamma liv jobbat på sjön ropar i VHF-radion: ”Gullmartank – Dana! Gullmartank – Dana!” men får inget svar.

Livet på en bunkerbåt är hårt, slitsamt och fantastiskt förstår man på Danas fyra man starka besättning. De jobbar dygnet runt den vecka de är ombord och är lediga veckan därpå.

– Mat-och-sov-klockan fungerar inte riktigt normalt, man sover inte så mycket berättar Fredrik Björkander, 47, som äntligen hittat rätt efter ett liv i krogbranschen.

Det är sällan de får mer än några timmars sömn. Just nu ligger 22-årige Emmanuel och sover, de turas om.

När de fått kontakt via VHS styr M/T Dana över till Skarvik där Gullmartank snart är färdiglastad. Det tar ungefär 40 minuter att lasta de 100 kubikmeter som ska in idag. Två fartyg ligger och väntar, ett i ankringsruta C belägen söder om Vinga fyr och ett i Älgöfjorden utanför Stenungsund. Dieselblandningen pumpas över genom en stor slang, och det är ett trixigt jobb att ställa in rätt blandning med de olika rattarna. Man behöver vidta en del försiktighetsåtgärder och vara mycket noggrann i alla moment. Under Martins halvår på Dana har en olycka hunnit inträffa.

– En i besättningen tog miste på vilken tank som var tom, blandningen gick upp i röret. Det var kuling och sprutade ut olja över hela kajen, allt var kletigt! Så vi fick städa. Men det var tur det hamnade på kajen och inte i havet, det hade varit en miljökatastrof.

Lastningen drar ut på tiden.

– Jag hade hoppats att vi skulle komma iväg i tid, för det finns inget vackrare än ruta C i det här ljuset! utbrister Martin som är 38 år.

M/T Dana är en Grönlandsbåt, byggd av den danska staten i början av 80-talet. Tanken var att den skulle köra bränsle ut till de grönländska utbygderna.

Det fanns inget väl förspänt elnät på Grönland, bönder och vanligt folk hade egna generatorer som gick på diesel, berättar Fredrik.

Dana har ett isbrytarskrov klass 1A, det bästa, men motorn är inte stark nog för isbrytning.

Båten fick ligga infrusen i de vikar den besökte runtom Grönland. Ombord fanns några småbåtar att ta sig iland med och på däck fanns rullar med flera kilometer slang. När isen lagt sig kunde lokalbefolkningen även komma ut till båten med sina fordon. Bonden fick släpa med sig slangen till huset med sin traktor eller skoter.

– På den tiden var båten röd, danskar gillar röda båtar.

Sedan båten såldes till Göteborg har den bunkrat olika tjockolje/diesel-blandningar till fartyg som ligger för ankar.

Våra pumpar får verkligen slita. Det är fina pumpar men de är inte gjorda för tjockolja, säger Fredrik.

De fartyg som bunkras kan vara containerfartyg, timmerfartyg, återvunnet papper, torrlastare med allt från järnskrot till flingor. Det är en mycket internationell bransch, ibland är fartyget holländskt med en engelsk kapten, ett ryskt befäl och med däckfolk från Filippinerna och Japan.

Det är kväll när motortankern beger sig ut till ruta C, med en topphastighet på åtta knop. I natt behöver de vara två i styrhytten eftersom det varit så varmt under dagen att det antagligen blir dimma, tjock dimma, när kylan faller på under den klara himlen.

– Vid bunkringen lägger man till utanför fartyget, kastar över slangen och börjar pumpa. Det är en gammal teknik, men inte så lätt alla gånger när det blåser och går sjö, strömmar, berättar Fredrik. Väder och vind gör ofta det här jobbet till ett äventyr, där man måste ha huvudet kallt och kunna agera snabbt.

– När det är busväder är jobbet väldigt, väldigt extremt. Ibland får man ta på sig flytvästen och koppla fast sig i relingen. Jag tänker på ett speciellt tillfälle en dag när vi gick över till Skagen, det var solsken och 18 sekundmeter. Vi hade vågor som spolade tvärs över hela båten. En korg med förtöjningståg välte och spolades ut över däck så jag fick ta på mig överlevnadsdräkt och klättersele och gå ut mitt i det här och på nåt vis försöka förankra trossarna som låg spolade över hela båten, knyta fast dem bara där de låg. Det är ganska härligt, man står där och det är vatten överallt. Man känner sig oerhört levande, säger Martin.

– Jag tror alla som jobbar på sjön är lite av kufar. Det är ganska osocialt samtidigt som vi jobbar väldigt tätt inpå varandra i bunkersvängen, man måste samla de krafter som behövs. Man måste gilla att arbeta, säger Fredrik.

Både Fredrik och Janne har små barn. Fredrik tycker att det kan vara svårt att få det här yrket att gå ihop med familjelivet, men för Janne fungerar det bra med så korta intervaller. Det finns fördelar med att vara helt ledig varannan vecka. Han har två små på 3 och 5 år.

Bunkringarna går som smort under natten och Janne och Martin får sova ut på morgonen. Solen skiner igen och man har dukat fram en ”manlig frukost” som Fredrik uttrycker det, med stekt potatis, stekta ägg blandade med grädde, stekt skinka med mera. Besättningen äter i omgångar.

Göta älvs inlopp är fullt med segelbåtar, en och annan Stenabåt, någon motoreka och en lotsbåt här och där. I ankringsruta C ligger ett par enorma fartyg för ankar.

Fredrik betraktar segelbåtarna och säger:

– Om jag hade varit ledig hade jag också försökt komma ut på havet. Men helst då med familjen.


Fredrik Björkander har hittat rätt jobb. (Foto: Susanne Willgren/ Epoch Times)

Fredrik Björkander har hittat rätt jobb. (Foto: Susanne Willgren/ Epoch Times)


Aqipi Ittuk, M/T Danas grönländska namn, infrusen i en grönländsk vik i slutet av 80-talet. (Foto: privat)

Aqipi Ittuk, M/T Danas grönländska namn, infrusen i en grönländsk vik i slutet av 80-talet. (Foto: privat)


Slangar för dieselblandning. (Foto: Susanne Willgren/ Epoch Times)

Slangar för dieselblandning. (Foto: Susanne Willgren/ Epoch Times)