Action, komedi, thriller, rysare, drama, äventyr, science fiction, fantasy. Det finns många genrer att välja på. Och de flesta väljer filmer utifrån genre. Detta tycker jag man ska sluta med, eftersom de bästa filmerna, enligt mig, inte kan sättas in i enkla fack.
Själv gillar jag bra film. Tydligare än så kan jag inte bli när jag ska svara på vad jag tycker om för filmer. Men jag har även kommit fram till att de bästa filmerna faktiskt är så pass komplexa att de inte kan sägas tillhöra en enda genre. “Inglourious Basterds” (Quentin Tarantino, USA/Tyskland, 2009) är ett bra exempel på detta. Det är komedi, action och historiskt drama i ett. Man skulle även kunna argumentera för att det är en science fiction-film, eftersom den är så pass historiskt inkorrekt som den är. Själv väljer jag att beskriva den som en dialogdriven film, som alla Tarantinos filmer är.
Det är klart att det finns filmer som produceras med en specifik genre i åtanke. Alla Steven Seagals filmer är till exempel ganska renodlade actionfilmer, även om det finns komedi inblandat i ett par av dem. Sedan har vi de extremt tröttsamma romantiska komedierna, som är så renodlade de kan bli. Men till och med de är inte renodlade om man tänker efter, eftersom det är komedier (om man nu vill kalla dem för det) med prefixet “romantisk”.
Den genre som jag ärligt talat skulle kunna säga är den bästa, är science fiction-genren. Detta beror på att genren bara anger att den innehåller element som överskrider det normala. Det är en väldigt innehållsrik genre, eftersom det finns alla sorters science fiction-filmer. Det finns äventyr, till exempel i form av Starwars-filmerna. Det finns drama, till exempel i form av den bästa TV-serien just nu, “Lost” (J.J. Abrams & Jeffrey Lieber & Damon Lindelof, USA, 2004-). Det finns komedier i form av “Tillbaka till framtiden” (“Back to the Future”, Robert Zemeckis, USA, 1985). De bästa filmerna i genren är dock de som går riktigt djupt och tar upp existentiella frågor. Ett bra exempel på en sådan film är “Blade Runner” (Ridley Scott, USA/Hong Kong, 1982). Alla dessa filmer är alltså blandningar av en rad genrer, vilket jag tror är anledningen till att de är så bra.
På internetsajten imdb.com har genrer så spridda som äventyr, drama, fantasy, mysterie och thriller tillskrivits serien “Lost”. Till detta kan man lägga romantik, action och, så klart, science fiction (vilket jag tycker borde stå först). Trots att serien kan vara extremt svår att hänga med i, är den en av de populäraste serierna på TV idag. Detta kan tillskrivas det faktum att den innehåller något för alla; actionfantasterna har actionsekvenser att se på, deckarfantasterna kan klura på vad som egentligen ligger bakom de mystiska händelserna på ön och romantikerna får följa de romantiska förvecklingarna mellan seriens karaktärer. Själv tycker jag det bästa är relationerna mellan de olika karaktärerna, som fortfarande utvecklas efter sex säsonger; men vet aldrig vad som kommer att hända i “Lost”. Ingenting är statiskt. Inte ens öns geografiska position.
Det är klart att många tycker om de gamla vanliga genrerna. Jag tittar till exempel på “Dödligt Vapen” (“Lethal Weapon”, Richard Donner, USA, 1987) minst en gång om året. Och denna film är själva arketypen för en actionfilm. Det kan ju vara svårt att veta vad man ska leta efter om man garanterat vill se en bra film. Om jag skulle våga mig på att ge lite vägledning, skulle jag säga så här: De flesta filmer som vinner Oscars är drama-filmer. Och jag måste faktiskt erkänna att de flesta filmer som vinner Oscars är bra. Annars tycker jag man ska leta efter science fiction-filmer. Och det säger jag inte för att jag tycker om flygande tefat och flummiga utomjordningar. Jag säger det för att science fiction-genren är den genre som innehåller mest variation. Och det är denna genre som vågar testa nya saker. Se på “Lost” till exempel, som är typexemplet för riktigt bra science fiction. Science fiction-elementen är där för att röra till det i grytan så att säga. Seriens verkliga fokus är relationerna mellan karaktärerna.
