Kinesiskt måleri har ett historiskt arv som går långt tillbaka, med ett brett och djupt kulturellt ursprung. Den betonar konstnärlig utformning, liksom andra sfärer där föremål manifesterar sig.
Genom konstnärens avbildande av en människa, ett föremål eller av miljön, kan en betraktare komma i samklang med och uppskatta riktiga estetiska standarder och de gränser som sätts av moralen, och därigenom fånga och uttrycka innebörden i livets och de högre rikenas sanning.
I kinesiskt måleri finns det tre huvudtyper av konstnärlig utformning: dels öppet och upprätt, naturligt och väl avvägt, och harmoniskt; dels ädelt, elegant, vackert, statiskt och ståtligt; och dels lugnt, högtidligt och stabilt.
Historiskt sett var det dessa tre konstnärliga stilar som uppskattades och prisades, och ett verk dög bara om det uppfyllde en av dessa tre standarder.
Om konstnären byggde upp sitt verk på dessa grunder och målningen även förmedlade en känsla av lojalitet, rättvisa och rättframhet, eller hade den klassiska elegansens ”enkelhet”, då värderades den högt. Typiska exempel är målningar av gudomar, buddhor, det vidsträckta kosmos, och individer med viss karaktär, såväl som plommonblom, orkidéer, bambu och krysantemum.
Wu Daozi, en konstnär under Tangdynastin, vördades som ”målarnas helgon”. Han gjorde väggmålningar med buddhor och daos med olika uttryck i över fyrahundra rum i Chang’ans och Luoyangs tempel.
Målningarna visar gudomliga varelsers värdighet och prakten i de sakrala himmelska rikena. När han målade i Xingshan-templet i Chang’an, kom både yngre och äldre från trakten för att se och beundra honom (Xingshan betyder bokstavligen att främja godhet).
Hans målningar berörde människornas hjärtan med sina gudomliga varelsers belysande och höga ideal. De gudomliga varelsernas medkänsla och rena godhet blev en inspirationskälla för målarens kreativitet, och verkade som en magnet på betraktaren. Människorna blev mer övertygade om att gott och ont skulle falla tillbaka på dem själva, och de blev mer fast beslutsamma i sin föresats att ägna sig åt kultivering (självförädling).
Konstnären Yan Liben, som levde under Tangdynastin, målade porträtt av Tangdynastins förste kejsare, Li Shimin: ”The True Semblance of Taizong” (Taizongs sanna skepnad) och av ämbetsmännen i kejsarens kabinett, ”The Twenty-four Lingyan Cabinet Officials with Outstanding Contributions” (De tjugofyra ämbetsmännen i Lingyan-kabinettet med utomordentliga bidrag). Målningarna var så levande att de gjorde honom känd för ”Apotheosis of painting” (konstens förandligande).
Hans målning, ”The Western Regions” (De västra regionerna), skildrar olika perifera minoriteters karaktärer och evenemang. Målningen speglar de vänliga och harmoniska relationerna mellan olika etniska grupper under Tangdynastin.
En annan av hans målningar, ”Wei Zheng Exhorts”, (Wei Zheng förmanar) skildrar ämbetsmannen Wei Zheng som ger kejsaren Taizong uppriktiga och rättframma råd. Den visar kejsarens vilja att ta råd.
Alla dessa målningar lovprisar den lysande prakten och välståndet under Tangdynastin och visar på den starka och förhärskande anda som återför människor till det som de innerst inne längtar efter.
Användningen av ”metaforer för dygd” är ett av den kinesiska kulturens kännemärken. Den drar paralleller mellan vissa föremål och mänskliga dygder. Till exempel symboliserar bambu ”kyskhet” plommonblommor liknas vid ”karaktärsstyrka”, krysantemumen symboliserar ”moraliskt mod”, och så vidare, och på så sätt lovprisas mänskliga dygder.
Konstnären Wang Mian från Yuandynastin, sporrade sig genom att under hela sitt liv forma sig själv utifrån plommonblommens kännetecken. Utöver sina konstnärliga kompositioner skrev han poesi, och därigenom fick målningarna betydelser utöver det vanliga.
Kinesiska målningar lägger stor vikt vid den bakomliggande innebörden och bibetydelserna i målningen. När betraktaren är i samklang med konstnären kommer betraktaren att förstå konstnärernas sinnestillstånd utan någon förklaring. Detta kräver att konstnären inte bara behärskar tekniken väl, och har skapat en perfekt komposition, utan också att han har hög moral.
I äldre litteratur om kinesiskt måleri står det skrivet: ”De som vill studera måleri måste först skaffa sig hög moral, då kommer deras målningar naturligt att andas rättvisa och hederlighet. Ens karaktär visar sig genom det man skriver och detta gäller också för måleriet.” Sålunda förstod man det så att konstnärens moral och kulturella bakgrund direkt påverkade kvaliteten på hans målningar. Man antog att för att kunna måla väl skulle man först bli en god människa.
Den konstnärliga utformningen av kinesiska målningar kan göra det möjligt för betraktaren att överskrida föremålens och miljöernas ytliga begränsningar i målningen och gå in i ett gränslöst tid-och-rum och få en metafysisk glimt av livet, historien och universum.
Konst, och för den delen allt övrigt, kan inte skiljas från att bli vägledd av principer. Att börja praktisera sanna principer och på olika sätt sprida principen medkänsla, är inte bara konstnärens ansvar utan det vilar även på var och en av oss.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/31567/
Artikeln på kinesiska: <!– /* Font Definitions */ @font-face http://minghui.org/mh/articles/2008/1/9/169878.html
